Nej, jag har tyvärr inte vunnit på Triss. Och inte har jag vunnit 215 miljoner på Lotto heller. (Undrar exakt hur galen man skulle bli om man vann så mycket?) Det som har hänt är att snön nästan är borta!

I lördags morse kunde man skönja små, små ”sprickor” i snötäcket på ”vår” åker, och i måndags var den nästan snöfri. I de skuggiga ytterkanterna ligger det snö kvar, men det funkar ändå utmärkt att lägga spår där. Skogen börjar också bli ganska snöfri, men på skuggiga hyggen ligger det fortfarande en hel del. På tomten har också det mesta av snön försvunnit. Det är de skottade högarna som är kvar, men det har ändå gått oväntat fort. Och i takt med att snön försvinner inser man att begreppet ”vårstäda trädgården” kommer få en helt ny innebörd i år. Träd och buskar har klarat sig förvånansvärt helskinnade, men det är ändå en hel del som ramlat ner. Det som tagit mest stryk är en syrén som fått flera grenar knäckta, och den var inte särskilt stor från början. 😦

Igår kväll trotsade jag förkylningen och la ett spår på åkern. Det blåste ganska kraftigt och med tanke på det tyckte jag han löste det bra. Sen åkte jag till ridhusträningen med skyddsgänget. Egentligen hade jag kunnat träna hemma, men utsikten om att få en komplett grupp på framåtsändandet gjorde att ridhuset kändes attraktivt. Karlsson var riktigt duktig, både på den vanliga lydnadsträningen och på framåtsändandet. De tabbar som blev tror jag att jag skyller på förkylningen som gjorde mig lite luddigare än vanligt.

Jag lyckades även roa mina träningskamrater rejält när jag dängde iväg metallapporten rakt upp i ridhustaket! Apportbockskastning ÄR min sämsta gren, men för vissa av dem kom det som en överraskning. 🙂

Förkylningen verkar ha hamnat i något dödläge och är varken bättre eller sämre än igår. Jag ser den vidare utvecklingen an med tillförsikt.

Det här med ”dagens snöfria” börjar kännas lite ”off” eftersom man faktiskt kan ta snöfria bilder utomhus om man bara anstränger sig lite, men i brist på en nytagen får det bli en gammal ändå.

Iza och bästaste kompisen Simson – hennes stora idol! 🙂

Numera är det ju inte så ofta Iza och Karlsson delar bädd, åtminstone inte när det finns alternativ, men ibland händer det. I morse såg det ut såhär i biabädden i arbetsrummet, en riktig ormgrop av tassar blev det. Det är alltså Izas ena framtass som sticker fram längst uppe till höger, under alla terriertassarna. 🙂

Så här kan det se ut i köket när kvälls(hund)maten är framdukad på bänken, men matte segar med serveringen. Blicken framåt, öronen bakåt. Otroligt egentligen hur dessa öron kan vinklas. 🙂

Ikväll skulle det egentligen bli ridhusträning igen, men… husse har dumpat sin dunderförkylning på mig så hur det blir med det vet jag inte nu. Just nu känns det ganska OK, men jag är fortfarande i den nedåtgående spiralen så vi får se vad jag orkar med. Tanken var ju att jag (vi?) skulle åka upp till Falun under påsken, bl a för bouppteckning, så det passar väldigt dåligt med förkylning och feber just nu.

Och på tal om påsken…

Själv kör jag på alternativ två; några påskliljor. 🙂

Äntligen fick vi ställa om klockan. Det kommer bli sega mornar i ett par veckor, men det är det värt när man får ljuset på kvällen!

Idag har vi spårat – igen! Hittade ett par åkrar i hemtrakterna som, åtminstone fläckvis, var ganska snöfria. Om man kombinerade ihop dem genom att lägga spåret över grusvägen så blev det åtminstone lite längd på det. Uppenbarligen kan det vara nyttigt att sova på saken för idag var förvirringen betydligt mindre och fokuseringen betydligt större i den lilla terrierhjärnan. Både vinklar och apportering av pinnar gick mycket bättre! Med tanke på att det blåste ganska kraftigt tycker jag han skötte sig utmärkt.

Som belöning (?!) för det fina spåret åkte han upp på trimbordet när vi kom hem. Där fick han klorna klippta och sportfrissan tillfixad, till något mer vårlikt. Eftersom båda dessa aktiviteter är extremt mentalt påfrestande har han sovit i stort sett oavbrutet sedan dess. 🙂

Tyvärr är det måndag i morgon igen. Har som vanligt inte hunnit med hälften av mina planerade projekt…

***

Idag har det varit en del extra tankar på pappa. Idag är det nämligen hans födelsedag. Med tanke på avståndet har vi ju inte firat honom ”live” särskilt ofta, men det känns extra tungt ändå…

***

Dagens snöfria är från Kindslägret 2008. Karlsson skulle spåra rakt igenom en grupp med ”bärplockare” som vi satt ut i skogen. En av dem råkade dessutom, som av en händelse, ha en kamera i beredskap. 😉 Lite fundersam var han allt över alla människor, men han löste det helt OK.

Idag var det äntligen dags. SPÅRTRÄNING! ”Elaka tanten” hade letat upp ett skogsområde som delvis bjöd på barmark så i morse bar det iväg några mil söderut.

Två spårupptag i skogsterräng fick vi till, och ett kortare ängsspår. Inget av  evenemangen var väl egentligen någon succé, men med tanke på det långa uppehållet räknar jag det ändå som godkänt. Men vi har SPÅRAT, och det är huvudsaken just nu. 😆

Själv var jag  som bambi på hal is när jag helt plötsligt skulle gå i skogsterräng. Man har ju liksom vant sig av med det. Karlsson såg också lite perplex ut. Skog, pinnar, blåbärsris, mossa?

Nu kan man även börja skönja vissa ”sprickor” i snötäcket på vår åker så fortsätter det regna och vara plusgrader lite till så…

När jag kom hem var det bara att ge sig iväg på en rejäl promenad med båda djuren eftersom husse åkt på en dunderförkylning och inte orkade gå med Iza. Jag  går så gärna med båda hundarna bara han behåller förkylningen för sig själv. Tyvärr är det väl inte troligt. Det brukar vara han som ”börjar” och sen smittar mig, men ingen regel utan undantag – hoppas jag.

Eftersom vädergudarna utlovat regn tog jag inte med mig ”finkameran” idag, och naturligtvis kom det inte en droppe under de timmar vi var i skogen! Nåja, ett par ajFån-bilder blev det trots allt.

Dagens snöfria ÄR verkligen DAGENS snöfria! Det finns hopp… 🙂 (Och ja, det är ”bara” skog, utan snö, på bilden – alldeles tillräckligt fascinerande efter den här vintern.)

En av dagens ”deltagare” – Laban!

Samma Laban efter avslutat spår.

Idag är det exakt tre månader sedan jag köpte min videokamera. Sedan hände det inte så mycket mer… Först var det datorns operativsystem som behövde uppgraderas, sen var det en massa snö som tog död på lusten att filma, och nästa gång jag försökte importera filmer från kameran så totalsket sig alltihop. Nu har datorn och kameran tillbringat ett par dygn hos min egen dataguru. Där funkade allt perfekt, efter byte av usb-kabel. Fick hem alltihop idag, och så blir det exakt likadant. Tvärstopp!?

Som tur är har jag livstids fri support, praktiskt taget dygnet runt. (Så kan det gå när gurun skulle starta eget och jag kom på det perfekta namnet på företaget. 😉 ) Efter ett joursamtal för en stund sedan så visade det sig att det troligen var en annan usb-kabel  (till min gamla kamera) som satt i tangentbordet och förorsakade problemen. När den drogs ut funkade allt och jag har nu ”producerat” min första film. Husse stod för filmandet, för ett par veckor sedan, och resultatet är väl … sådär. Men vi ska nog bli bättre på det här, både han och jag. 🙂

Någon Oscar lär det inte bli, men här är det 28 sekunder långa cineastiska mästerverket. En fjärrdirigering som lämnar en del att önska. Ganska många extra kommandon, och en del förflyttning framåt. Men … det är en FILM!!! Lägg också märke till den fina ljudkulissen i bakgrunden; Iza vrålar som en besatt inne i huset och vill vara med. Iza som aldrig ens varit i närheten av en tävlingsmässig fjärrdirigering, men det brydde hon sig inte om. 😆

Tadaaa! Pukor, trumpeter och röda mattor!

Dagen har för övrigt bjudit på underbart väder. 11° visade biltermometern när jag var på väg hem vid 17.30-tiden. Här på berget var det dock betydligt svalare. Temperaturen ingjuter dock visst hopp inför framtiden.

… och bloggar (och visar bilder!) på barmark och vårblommor:

Detta är  utsikten från vår altan just nu! Åkern där vi brukar träna spår är fortfarande djupt begravd under ca 30  cm snö och spårträning känns vädligt avlägset, åtminstone på hemmaplan. Utanför altanräcket ligger drivor på dryga metern. Förvisso snö som är skottad från taken, men just nu skiter jag i varifrån den kommer och varför den ligger där. Den är lika irriterande oavsett vilket. Den enda ljuspunkten är väl att infarten troligen är fri från is och snö inom en vecka. Kanske? Förstå att jag vill bo i Skåne just nu! Har lagt ut en förfrågan om ev. adoption till Skåneland. Vi får väl se hur det går? 😉

Gårdagsdygnet var av det mer dramatiska (och tröttande) slaget. Vaknade på natten av att det gjorde ont i hjärttrakten och efter en stunds grubblande bestämde jag mig för att, med hjälp av husse, ta mig in till akuten. Jag är ju inte den som besvärar sjukvården i första taget så det var ett stort steg att ta för matten. Efter EKG, blodtryck mm där allt var normalt och några timmar på hårda träbänkar (förmodligen köpta second hand från SJ någon gång på 50-talet) så fick jag även träffa en doktor. Han kunde inte upptäcka något konstigt och vi kom fram till att det hela förmodligen var en muskelinflammation/-sträckning. Skönt, men jag hade mer ont när jag gick än när jag kom… Nåja. Vid den tidpunkten var klockan frukostdags så det var bara att åka hem och käka, duscha och … åka till jobbet. Hade några möten på förmiddagen så det kändes inte som någon option att stanna hemma. Vid lunch gav jag dock upp och gick hem och la mig. Och hade ännu mer ont när jag vaknade efter någon timme? Muskelteorin kändes dock mer och mer trolig så jag petade i mig ett par Ipren under kvällen och i morse var jag nästan besvärsfri. Mycket skumt! Visst känns det fortfarande, men på en helt annan, och lägre, nivå. Husse tog dock med sig lillebror till svärmor idag så jag har bara Iza att hålla ordning på under lunchpromenaden. Hon blir betydligt mindre vildhundsartad när hon är ute på egen tass med matte, och det känns rätt bra just idag.

Idag får  det väl bli ett par snöfria alternativ, som kompensation för den icke snöfria ovan. Nu finns det viss risk att jag börjar upprepa mig, för jag kommer inte ihåg vilka bilder jag publicerat, men det får ni leva med i så fall.

Avancerad terriertortyr!
(Camping i Norrköping.)

Glass är gott, även i Arkösund! (Och jo, den fördelades rättvist mellan de båda djuren.)

Det är bara att erkänna – ibland är jag onödigt optimistisk. Efter dagens promenad kan jag konstatera att man inte bör beträda plogvallarna utmed grusvägen om man väger mer än Iza, dvs 25 kg, fördelat på fyra hörn. Det gör jag, om man nu ska uttrycka det diplomatiskt…

Jag fick för mig att jag skulle kolla snödjupet i skogen, och vägen dit gick via snövallen. Optimistisk var det ja… Efter nattens minusgrader inbillade jag mig att det skulle funka att gå på den. Bad idea!

I ett och ett halvt steg gick det bra, sen sjönk min vänstra fot, med tillhörande ben, som en gråsten ner genom snön och isen, och där stod jag med ena benet begravt till låret och det andra ovanpå snövallen. Med två exalterade hundar i koppel (som trodde att NU äntligen ska vi gå i skogen) var det inte helt enkelt att komma loss eftersom jag var tvungen att ”backa” för att komma loss. Sen höll vi oss på grusvägen, som vanligt.Tror inte att någon såg mig… 🙂

Igår blev det ytterligare ett träningspass med lille Lennart på vårt nya ”place”. I stort sett blev det en repris på lördagens föreställning, dock med den skillnaden att vi igår körde vittringsapporteringen utomhus för första gången. Trodde nog att det skulle bli strul, men jag märkte ingen skillnad. Skönt! Men det är en bra bit kvar till färdigt moment.

Ikväll blir det sim med Iza för första gången på två månader. Bra för henne att komma igång igen, och skönt att få lite egentid med henne. Tror dock hon skulle fördra om hon slapp bli blöt samtidigt. 😉

Dagens snöfria! En liten påminnelse om hur en snöfri skog ser ut…

…arrangeras det inga tävlingar i högre klass spår i västra distriktet under maj-aug?

Utdrag ur tävlingskalendern:

Några av apriltävlingarna lär bli inställda (och i vilket fall som helst kommer spårträningen innan att vara i det närmaste obefintlig). Till hösten har man för säkerhets skull lagt grannklubbarnas tävlingar på samma dagar. *suck*

Nu finns det ju tävlingar i andra distrikt vid andra tidpunkter, men det är så märkligt att det inte går att samordna lite bättre?

Här ligger dimman tät, det blåser iskallt (även om termometern håller sig marginellt ovanför nollstrecket) och … är på det stora hela inte särskilt festligt idag. Snön fortsätter dock  smälta och man kan även beskåda en liten snöfri fläck (som inte varit plogad eller skottad!) på södersidan, intill huset. (Ja, ibland är jag är ganska lättroad.)

Söndagens  snöfria blir den här. Tagen efter midsommar, under de två smällheta veckorna som var då, åtminstone i den här landsänden. Minns ni? Den här kvällen skulle Iza ha simmat i hundsimmet, men jag avbokade till förmån för sim IRL istället, och vi njöt allihop.

Kommer ni ihåg vår kattvind som jag gjorde ett misslyckat försök att städa på jullovet? Jag plockade ut saker, och sen ställde jag in samma saker igen. Jag har förträngt vad som kom i vägen, men något var det.

För ett par timmar sedan drabbades jag av ett akut behov av att röja i arbetsrummet, dvs det lilla rum där jag har datorn – och tusen andra saker. När man bara har ett rum ”över” (ja, huset är bara tre rum och kök!) så förvandlas det lätt till en avstjälpningsplats för de saker man inte riktigt vet var man ska göra av. Men för att bli av med allt överblivet därifrån var det nödvändigt att städa kattvinden. Eller åtminstone stuva… Det blev det senare. Visst slängde jag en del, men hade förmodligen kunnat slänga det fyrdubbla om jag bara varit i rätt ”mode”, vilket jag inte var. Men … arbetsrummet blev åtminstone trevligare. Så blev även kattvinden, även om det är mycket bråte kvar. Men det tar vi en annan dag när jag har lite mer aggressiva tendenser, för det är då jag slänger!

Ett annat av dagens projekt var att tömma beanbagen på frigolitkulor, för att fylla den med annat material (tempur-flis, typ). Jag säger bara – don’t do it! Jag anade ju att det skulle bli stökigt så jag förpassade mig ut i lagården, tack och lov. Töm aldrig en beanbag utan att ha minst två dammsugare inom räckhåll säger jag. Sen får ni tänka er resten. Karlsson verkar åtminstone trivas med det nya arrangemanget, tack och lov.

Dagen inleddes med ett rejält träningspass på en kanonfin grusplan (fotbollsplan) som husse nosat reda på. Vi betade av en hel del moment – en del gick bra, en del gick mindre bra. Blir det inte alltför eländigt väder i morgon så blir det nog en repris.

För övrigt har de utlovade 8-10°  inte orkat upp på vårt berg. +5 är dagsrekordet, och solen har också hållit en låg profil även om man anat den bakom molnen. Men … snötäcket fortsätter krympa, och nu ser vi t o m litegrann av gruset på infarten.

Dagens osnöiga bild:

Mitt användande av Spotify har gått upp och ner. Just nu är det väldigt upp! Och bara de senaste dagarna/veckorna har jag hittat nya favoriter via deras förslag som baseras på mina existerande spellistor. De träffar ofta väldigt  rätt, men jag har fortfarande inte förlåtit dem att Britney Spears dök upp där för något halvår sedan. 😉

Här kommer den här veckans fynd – Paolo Nutini. Knappt torr bakom öronen, men musiken tilltalar mig väldigt mycket. 🙂

Förra veckans fynd var John Mayer. Marginellt torrare bakom öronen, men skit samma. 😉 Vet inte om den här låten  egentligen är särskilt representativ, för han bjuder på en salig blandning. Ibland åt bluesrockhållet och ibland ganska jazzigt. Den här är väl någon medelvariant.

Sensmoralen av detta är; har  du inte provat Spotifys rekommendationer så är det dags nu. Det kostar inget!

Idag har det regnat en del, och visst tar det  på snötäcket, men det är oändligt mycket kvar. På lunchpromenaden blev jag dessutom brutalt påmind om att glasögon, motvind och duggregn inte är någon lysande kombination. Efter 150 meter hade jag bara ledsyn, men vi kom både bort och hem, trots allt. Och jag tar det som ett vårtecken.

Skönt att det är fredag, och att helgen är ganska obokad. Jag kommer dock inte lida brist på sysselsättning om nu någon trodde det.

Ber förresten om ursäkt för att jag glömde den snöfria bilden i förra inlägget, men här kommer det åtminstone en, och jag tror inte jag behöver förklara vad den föreställer. 🙂

…minskar snötäcket. Det har nu varit plusgrader i två dygn och viss skillnad syns det på snön. Tyvärr går det på tok för sakta! Men snön är nog borta vilken månad som helst…

Det enda som syns av gräs-/mossmatta på tomten är detta.

En bit som lastmaskinen skalade av när den var här och flyttade snö. Den befinner sig högt upp i en snöhög för tillfället. Egentligen bor den någonstans i nederkant av bilden, och vi får väl se om vi lyckas montera tillbaks den. I snöhögen vistas också likdelar från rhododenronen vi skottade fram förra helgen. Det var inte helt smärtfritt – för busken, men det som är kvar ser oväntat piggt ut – trots allt.

Diverse annan växtlighet (buskar) börjar också sakta krypa fram under snötäcket, men om de någonsin kommer hämta sig fullt ut återstår att se.

När jag åkte till naprapaten nu, efter att det mörknat, hände det något konstigt. Helt plötsligt fick jag mörka, oregelbundna fält i höger del av höger ögas synfält. Eftersom jag igår kväll hade ett mystiskt och rätt otäckt fenomen (mer liknande ett tivoli) i samma öga blev jag lite rädd. Men sen kom jag på vad det var…

.

.

.

.

.

Barmark!

B A R M A R K!

Nu var det iofs på de mycket branta (nästan lodräta) sluttningarna utmed motorvägen. De mycket branta (nästan lodräta) sluttningarna som vetter rakt mot söder. Men ändå… det finns alltså något annat därunder. Något som inte är vitt?

Kvällens andra surrealistiska upplevelse var själva naprapatbesöket. Det enda som är ”skönt” med det är när man till att börja med blir inlindad i värmekuddar och filtar (samt en och annan akupunkturnål) och får ligga och ”gotta till sig” i en halvtimme. Själva behandlingen är ganska plågsam, men värst är nog ändå radion. Beroende på vilken tid man är där så är det antingen sportradion eller P4 Dans man får försöka sova till. Idag hann jag med båda delarna och jag vete katten vilket som var värst, men jag tror det är P 4 Dans. Sportradion spelar ju åtminstone en del hyfsad musik mellan målrapporterna. En gång bad jag honom byta kanal men det var inte så populärt…

Kvällens tredje surrealistiska upplevelse var när jag kom ut från naprapaten. Jag hörde något som vrålade på ett väldigt obehagligt sätt. Fågel, fisk eller mittemellan liksom? Kunde inte identifiera ljudet. Inte förrän jag fick syn på boven. En katt. En äkta marskatt. (Hur man nu kan hålla sig med utekatt mitt inne i Borås vid största genomfartsleden är en helt annan fråga.) Jag blev då varse att grannarna här troligen har kastrerat och p-pillrat sina katter ganska väl för det var lääänge sedan jag hörde det ljudet.

Och som en helt naturlig avrundning på detta surrealistiska inlägg kommer här lite halländsk ljung från i somras. 🙂

Det har blivit mycket hundträning i helgen. Jag vet inte vem som är gladast över det; jag eller Karlsson? Först  i fredags kväll, sedan igår och idag fortsatte vi.

Vi började med ett pass vittringsapportering i förmiddags. Det som vid förra tillfället urartade i oorganiserat pinnplockande (av fel pinnar) var idag betydligt mer strukturerat och det blev inte fel en enda gång. Vägen till färdigt  moment är fortfarande lång, men idag kändes det bra.

På eftermiddagen körde vi uppletande på garageinfarten samt lite lydnad. Bl a tränade vi på en av våra hemläxor; baklängeskryp. Nu börjar han förstå på allvar, och det som i fredags var decimeterlångt med kraftigt böjd matte var idag meterlångt med nästan upprättgående matte! 🙂

Ett inkallningspass på grusvägen blev det också, och där varierade kvalitén lite grann, men ibland var det riktigt bra. Hade planer på ett till pass med vittringsapportering men nu sussar han så gott så jag  tror det får vara och så kör vi en omgång i morgon istället.

Testade av fjärren också, och hur mycket han egentligen lyssnar? När han redan stod upp gav jag nytt stå-kommando, och första gången bytte han bara position, till något annat som börjar på ”s”. Men han förstod rätt snart att det inte var rätt väg, spärrade upp de små söta öronlapparna och sedan gick det riktigt bra. Han såg dock ganska rolig ut för vid varje kommando ryckte det till i tassarna, även om han blev kvar på i princip samma fläck. 🙂

Mina planer på en plats i solen sprack. När jag äntrade altanen befann sig solen bakom slöjmoln vilket gjorde att den inte alls värmde så gott…

På det stora hela har det varit en ganska slö helg, utan uträttade stordåd. Och också en ganska skön helg.  Gårdagskvällen tillbringades framför melodifestivalen och – rätt låt vann! Så pratar vi inte mer om det. 😉

En del av helgen har  tillbringats med att försöka få videokameran och datorn att samarbeta. Det har gått … sådär, eller rättare sagt inte alls. Jag fick husse att filma lite igår när vi tränade, och hade planerat filmpremiären här till idag, men det sket sig. Rejält! Varje gång jag försöker importera filmer från kameran generalstrejkar hela datorn, och det är inte vanligt med en mac. OK att ett program kan låsa sig, men här blir det tvärnit! Jag har ju faktiskt fått det att fungera en gång, efter att jag uppgraderat lite operativsystem och programvaror, men varför det inte funkar nu är en gåta. En fruktansvärt irriterande gåta.

Ikväll blir det naprapatbesök, och i morgon är det måndag igen… *suck*

Här kommer dagens sommarbild. Fick ju klagomål igår när jag missade den, även om ingen av bilderna innehöll snö, så nu börjar vi med sommarbild.

Kunde inte låta bli att fota de läckra tulpanerna idag igen.

Idag firar lappmöglet (eller snön om man vill vara snäll, men det vill man inte) kvartalsjubileum! Det är tre hela månader (25% av ett år!) sedan det första pudertäcket landade och sedan har det bara växt, och växt, och växt…

Ska man vara riktigt ärlig så hade vi nog fått lite snö innan dess också, men den försvann ungefär lika fort som jag förträngde den.

Nåväl… eländet lär väl inte försvinna fortare för att jag gnäller i bloggen och går  med i otaliga ”hata vintern”-grupper på FB. Tyvärr.

Man får ju på något sätt försöka överleva ändå, och igår firade vi slutet på veckan och starten på helgen med ett privatträningspass inne i stan. Fokus låg på framåtsändande och innan det var klart fick vi till det riktigt bra. Tror att både jag, Karlsson och pt åkte hem och var väldigt nöjda faktiskt. Enligt pt blir jag mindre och mindre luddig för varje gång, och det är ju positivt att luddfiltret funkar åtminstone en timme i veckan. 😉 Däremot fick jag skäll för en liten folkdansknyck jag tydligen gör med knäna i samband med fotkommandot vid starterna?! Hade jag faktiskt ingen aaaning om, så det är tur man har skarpa ögon som håller lite koll ibland.Jag får väl skylla på min uppväxt i Dalarna…

Idag har jag inte varit jätteaktiv. Hade några måsteprojekt i förmiddags  som bl a innefattade livräddningsaktion av rhododendron. De har till största delen varit begravda under snön sedan ett par månader tillbaka, och dessutom bor de i total skugga så här års. Vi skottade, och skottade, och skottade, och nu är de hyfsat frilagda. Om de någonsin hämtar sig ordentligt blir spännande att se. När jag ändå var igång med snöskyffeln passade jag på att skotta fram vårt hopphinder också, som vi inte sett till sedan någon gång vid årsskiftet.

Vid middagstid satte jag mig, väl påklädd, i solen på altanen för att njuta en stund. Stunden blev en kvart, sen gick solen i moln och då förlorade det raskt sin charm. Min vanliga tur. 😦 Jag gör nog ett nytt försök i morgon om solen visar sig, för både det grönbleka fejset och själen mår nog  bra av det. Karlsson satt i mitt knä och njöt han också, med ansiktet mot solen (eller möjligen utsikten?) hela kvarten.

Eftermiddagen har  till stor del ägnats åt hundträning.
1. Uppletande med vita microföremål på garageinfarten – väl godkänt. Åtminstone om man betänker hur länge det är sedan vi gjorde något liknande. Han behöll till och med fokus åt rätt håll trots att det kom hästar på vägen, precis bakom ryggen på mig. Det hade inte hänt med Iza kan jag lova. Hon hade varit borta som en avlöning…

2. Hopp apport – ej  godkänt. Märktes att det var länge sedan.

3. Fjärrdirigering – godkänt. Några extra kommandon i ett par skiften och en liten förflyttning framåt.

4. Tungapport – väl godkänt. Riktigt snyggt var det, trots att det är flera månader sedan vi körde det momentet.

5. Kryp – väl godkänt. Fokus var väl egentligen inte krypet utan att byta kommando på själva läggandet för att se om det kan underlätta på tävling. Nu kör vi med ”ner” istället. Ett kommando jag egentligen aldrig tränat in, men det kunde han tydligen ändå?

6. Inkallning med ställande – godkänt. Om han springer från mig mot en leksak stannar han klockrent. Varför kan han inte stanna lika bra på väg mot mig? Han förstår ju uppenbarligen vad jag menar i alla fall.

7. Framåtsändande – godkänt. Här började vi bli lite trötta och ofokuserade båda två.

På vägen hem klättrade han upp på några snövallar och tittade längtansfullt och menande ut i skogen. Vad han ville var det ingen tvekan om. Skaren hade  säkert burit honom, men med hans matte är det betydligt mer tveksamt. Betyyydligt mer tveksamt faktiskt. Jösses vad jag längtar efter att kunna gå våra vanliga skogsrundor (som jag normalt sett är ganska trött på). Fram och tillbaka på the grusväg is killing me!

Det tog inte så många minuter efter hemkomsten innan han somnade, och sover gör han än. 🙂

Veckans tulpanbukett! De där fransiga tycker
jag är gräsligt charmiga.

Karlsson passade  på att sola näsan redan innan vi satte
oss på altanen. Liggande på min fotpall är helt OK tycker
han, och då slipper man dessutom den kalla vinden. 😉

Om man höll blicken (och objektivet) högt kunde
man nästan tro att det var sommar, men bara nästan…