Idag är det exakt tre månader sedan jag köpte min videokamera. Sedan hände det inte så mycket mer… Först var det datorns operativsystem som behövde uppgraderas, sen var det en massa snö som tog död på lusten att filma, och nästa gång jag försökte importera filmer från kameran så totalsket sig alltihop. Nu har datorn och kameran tillbringat ett par dygn hos min egen dataguru. Där funkade allt perfekt, efter byte av usb-kabel. Fick hem alltihop idag, och så blir det exakt likadant. Tvärstopp!?
Som tur är har jag livstids fri support, praktiskt taget dygnet runt. (Så kan det gå när gurun skulle starta eget och jag kom på det perfekta namnet på företaget. 😉 ) Efter ett joursamtal för en stund sedan så visade det sig att det troligen var en annan usb-kabel (till min gamla kamera) som satt i tangentbordet och förorsakade problemen. När den drogs ut funkade allt och jag har nu ”producerat” min första film. Husse stod för filmandet, för ett par veckor sedan, och resultatet är väl … sådär. Men vi ska nog bli bättre på det här, både han och jag. 🙂
Någon Oscar lär det inte bli, men här är det 28 sekunder långa cineastiska mästerverket. En fjärrdirigering som lämnar en del att önska. Ganska många extra kommandon, och en del förflyttning framåt. Men … det är en FILM!!! Lägg också märke till den fina ljudkulissen i bakgrunden; Iza vrålar som en besatt inne i huset och vill vara med. Iza som aldrig ens varit i närheten av en tävlingsmässig fjärrdirigering, men det brydde hon sig inte om. 😆
Tadaaa! Pukor, trumpeter och röda mattor!
Dagen har för övrigt bjudit på underbart väder. 11° visade biltermometern när jag var på väg hem vid 17.30-tiden. Här på berget var det dock betydligt svalare. Temperaturen ingjuter dock visst hopp inför framtiden.