Plötsligt händer det!

Nej, jag har tyvärr inte vunnit på Triss. Och inte har jag vunnit 215 miljoner på Lotto heller. (Undrar exakt hur galen man skulle bli om man vann så mycket?) Det som har hänt är att snön nästan är borta!

I lördags morse kunde man skönja små, små ”sprickor” i snötäcket på ”vår” åker, och i måndags var den nästan snöfri. I de skuggiga ytterkanterna ligger det snö kvar, men det funkar ändå utmärkt att lägga spår där. Skogen börjar också bli ganska snöfri, men på skuggiga hyggen ligger det fortfarande en hel del. På tomten har också det mesta av snön försvunnit. Det är de skottade högarna som är kvar, men det har ändå gått oväntat fort. Och i takt med att snön försvinner inser man att begreppet ”vårstäda trädgården” kommer få en helt ny innebörd i år. Träd och buskar har klarat sig förvånansvärt helskinnade, men det är ändå en hel del som ramlat ner. Det som tagit mest stryk är en syrén som fått flera grenar knäckta, och den var inte särskilt stor från början. 😦

Igår kväll trotsade jag förkylningen och la ett spår på åkern. Det blåste ganska kraftigt och med tanke på det tyckte jag han löste det bra. Sen åkte jag till ridhusträningen med skyddsgänget. Egentligen hade jag kunnat träna hemma, men utsikten om att få en komplett grupp på framåtsändandet gjorde att ridhuset kändes attraktivt. Karlsson var riktigt duktig, både på den vanliga lydnadsträningen och på framåtsändandet. De tabbar som blev tror jag att jag skyller på förkylningen som gjorde mig lite luddigare än vanligt.

Jag lyckades även roa mina träningskamrater rejält när jag dängde iväg metallapporten rakt upp i ridhustaket! Apportbockskastning ÄR min sämsta gren, men för vissa av dem kom det som en överraskning. 🙂

Förkylningen verkar ha hamnat i något dödläge och är varken bättre eller sämre än igår. Jag ser den vidare utvecklingen an med tillförsikt.

Det här med ”dagens snöfria” börjar kännas lite ”off” eftersom man faktiskt kan ta snöfria bilder utomhus om man bara anstränger sig lite, men i brist på en nytagen får det bli en gammal ändå.

Iza och bästaste kompisen Simson – hennes stora idol! 🙂