När jag åkte till naprapaten nu, efter att det mörknat, hände det något konstigt. Helt plötsligt fick jag mörka, oregelbundna fält i höger del av höger ögas synfält. Eftersom jag igår kväll hade ett mystiskt och rätt otäckt fenomen (mer liknande ett tivoli) i samma öga blev jag lite rädd. Men sen kom jag på vad det var…
.
.
.
.
.
Barmark!
B A R M A R K!
Nu var det iofs på de mycket branta (nästan lodräta) sluttningarna utmed motorvägen. De mycket branta (nästan lodräta) sluttningarna som vetter rakt mot söder. Men ändå… det finns alltså något annat därunder. Något som inte är vitt?
Kvällens andra surrealistiska upplevelse var själva naprapatbesöket. Det enda som är ”skönt” med det är när man till att börja med blir inlindad i värmekuddar och filtar (samt en och annan akupunkturnål) och får ligga och ”gotta till sig” i en halvtimme. Själva behandlingen är ganska plågsam, men värst är nog ändå radion. Beroende på vilken tid man är där så är det antingen sportradion eller P4 Dans man får försöka sova till. Idag hann jag med båda delarna och jag vete katten vilket som var värst, men jag tror det är P 4 Dans. Sportradion spelar ju åtminstone en del hyfsad musik mellan målrapporterna. En gång bad jag honom byta kanal men det var inte så populärt…
Kvällens tredje surrealistiska upplevelse var när jag kom ut från naprapaten. Jag hörde något som vrålade på ett väldigt obehagligt sätt. Fågel, fisk eller mittemellan liksom? Kunde inte identifiera ljudet. Inte förrän jag fick syn på boven. En katt. En äkta marskatt. (Hur man nu kan hålla sig med utekatt mitt inne i Borås vid största genomfartsleden är en helt annan fråga.) Jag blev då varse att grannarna här troligen har kastrerat och p-pillrat sina katter ganska väl för det var lääänge sedan jag hörde det ljudet.
Och som en helt naturlig avrundning på detta surrealistiska inlägg kommer här lite halländsk ljung från i somras. 🙂