Hej! Lennart Å. Karlsson här igen. Efter förra veckans blogginlägg blev jag lite deprimerad. Hade ju förväntat mig mängder av stöttande kommentarer från mina olycksbröder och -systrar runt om i landet men det är tydligen bara jag, farbror Bosse, en DSG och en tax som har luddiga mattar? Vi har i alla fall bildat en stödgrupp där vi är fem medlemmar nu. En schäfer hade hört av sig till Bosse och ville också vara med. Vi har dock inte hittat någon riktigt bra kommunikationsform. Det är bara jag och Bosse som har geografisk möjlighet att träffas hyfsat regelbundet. De andra är spridda mellan Uppland och Skåne. Nåja, någon form av forum på internet, endast öppet för medlemmar, kan bli verklighet inom kort.
Nåja, jag ger det här med bloggandet en ny chans. Dock är det himla knepigt att komma åt tangentbordet eftersom matte sitter där för det mesta. Hon påstår att hon jobbar, men herregud… om hon jobbar så mycket borde ju jag kunna få mycket mer godis än vad jag får? Och fler pipleksaker? Hon är dock inte helt enkel att flytta på när hon väl satt sig, jag väger ju trots allt bara åtta kilo, så man får passa på när hon lyfter på häcken frivilligt.
Uppenbart är att mattetanten åtminstone läste mitt förra blogginlägg för jösses vilken fart det blev på henne. Nu är hon mer vild än tam vad det gäller träningen. Vi har tränat nästan varenda dag sedan dess. Matte har väl beskrivit det mesta (ur sin synvinkel, som inte nödvändigtvis är densamma som min) i sina blogginlägg så jag nöjer mig med en kort summering.
Fredag; träning med elaka tanten. Det är hon själv som kallar sig för elaka tanten, men mot mig är hon inte elak. Snarare snäll eftersom hon försöker dressera min matte så att jag ska få ett enklare liv. Hon är lite elak mot min matte, men matte tar det med oväntad fattning och har faktiskt inte fällt en enda tår… än. Tydligen tyckte elaka tanten att det var en god idé att lära mig krypa bakåt? Först trodde jag att matte bara försökte luras, men när hon lyckades övertala mig om att det inte var en luring så gick det galant. Vi har tränat på det i helgen och som alltid lär jag mig snabbt. Nu är det inga som helst problem att krypa flera meter baklänges! Ska bli kul att se tanten på första tävlingen när hon går framåt och jag kryper bakåt! Om bara matte får videokameran och datorn att samarbeta så ska jag be husse filma, och då kanske ni får se.
På lördagen och söndagen fick jag leta grejor för första gången på … länge. Pyttesmå och vita! Matte påstår att det är för att de inte ska synas mot snön, men varför inte? Nåja, hon har säkert tänkt till – tror hon i alla fall. Det var dock ingen större match att hitta de yttepyttesmå prylarna. Det svåra kommer när man ska försöka låta bli att svälja dom på väg tillbaka till matte.
Lite annat smått och gott hann vi också med under helgen och i måndags. Bl a tränade vi på det där mycket skumma momentet där jag ska leta godis mellan en massa pinnar som ser ut exakt som de pinnarna som brukar ligga i spåret. Där är det ju jättenoga med att hon får ALLA, men här är det tydligen inte så?! När godiset tar slut brukar jag ta en pinne och ge henne men det är inte alltid hon blir glad, bara ibland? Nåja, i söndags upptäckte jag att en av pinnarna faktiskt luktade lite annorlunda och testade att ge henne den och då blev hon sådär tokglad som bara hon kan bli. (Det är lite pinsamt men jag har lärt mig leva med det.) Tokglad matte = godis så jag testade den pinnen flera gånger och det blev jackpot varje gång. Jag kan vara något på spåret (!) där?
Igår åkte vi ännu en gång till godisbut… f’låt, ridhuset (heter det visst). Enligt matte var jag ungefär lika duktig den här gången. Hur duktig hon var ska jag låta vara osagt… men ni kan nog tänka er? Innan de stora pojkarna och flickorna började bita i ärmar och ben så ställde dom upp fyra gubbar tvärs över ridhuset och så skulle vi (jag och matte) träna på det där springa fortfort från matte och sen springa sakta från matte. Det är lite genant att erkänna men jag har lite svårt att räkna till fyra. Jag tycker det räcker med två. Jag brukar börja räkna från vänster. 1, 2… spring mellan dom så blir matte glad. Men när det är fyra måste jag räkna 1, 2, 3, 4 och så springa mellan 2 och 3? Puh…
När de stora (det är matte som kallar dem stora, men jag ser ingen större skillnad på dem och mig?) nästan var klara var det dags för farbror Bosse att träna för sin europatour i april. Han ska tydligen bita i ben för hela slanten om jag förstått det hela rätt. Bosses matte tyckte att matte och jag skulle träna samtidigt och varför inte? Bosse äter tydligen inget som är strävhårigt, enligt säker källa. Nu är jag dessutom otrimmad (även om jag väljer att kalla det sportfrissa) så det kändes ganska säkert. De trodde uppenbarligen att jag skulle tappa koncentrationen, men hallå… då känner de inte mig. Det var först när den roliga gubben i den tjocka sparkdräkten studsade förbi precis intill mig som det (enligt matte) brast lite. Jag trodde ju att det äntligen var min tur att bita i benen men … så var det tydligen inte?! Men hallå, gubben har ju två ben. Jag och Bosse kan ju ta varsitt? Vi har ju ändå en stödgrupp tillsammans så då borde vi väl kunna dela rättvist på en gubbe?
Jag avslutar med min favoritfilm som man kan se mååånga gånger. Den borderterriern får ju åtminstone bita i armar så varför får inte jag? Ska nog ta ett snack med facket…
vallterrier.com 
Hej Lennart!
Kul att du kunde komma igår. Visst är det lite kul (och en aning pinsamt) att de tror att de kan lura oss att tappa koncentrationen?
Tyvärr tror jag inte det är en god idé att vi biter i samma gubbe samtidigt. Ofta är han så velig att jag måste bestämma mig i sista sekunden för var jag ska bita….och det vore ju väldigt synd om du kom i vägen! Har du funderat på att prova en sånendäringa juteärm?
Hm… ja det vore ju synd. Kan det vara värt att byta gubbe, till någon mindre velig?
Ska ta ett snack med facket (och matte) om den där juteärmen.
Hej Lennart Karlsson!
Skrev inte jag under ditt förra inlägg? Har för mig det men det kanske försvann?
Jag vill oxå bita arm! Ska vi ta ett pass på ÅB tycker du? *hehe*
Luddmattar finns det ju gott om! När min matte luddar ylar jag på henne. Hon är så seg i kålan att jag redan vet vad jag skulle ha gjort innan hon ens tänkte det.
High Five! *tassen i vädret*
Jodå Ture, du skrev förra gången, men du gav inget intryck av att du ville vara med i stödgruppen. Det kommer inte med automatik bara för att man skriver liksom.
Vi kanske kan stå för pausunderhållningen på ÅB, men då måste vi nog börja träna typ… NU!
Jasså, jag trodde man var ett söd genom att kommentera för du kände dig inte så stödd…eller hur vare nu?
Jag tror pausunderhållningen är upptagen av Brace, det skulle jag visst gå med min mamma och gammelmatte. Vad dom hittar på!
Annars övar jag ständigt på att bita, fast i storebror Lukas 😉
Jodå, visst kände jag lite sympati. Men jag hade väntat mig ÄNNU fler stödjande kommentarer.
Men Tjenare Lennart Å Karlsson 🙂
Jag kommer att dra ett blogg inlägg jag med, kontrar med Murphy JRT, (närmast DSG jag kunde komma) som är mitt favvo klipp 😉 men nu ligger även din filmsnutt på favvis listan.
Du har ju blivit en riktig hejjare på att komma över datorn numera 🙂 Du kan om du vill Lennart, bit gubben i benet….Ska vi lägga det som en punkt på dagordningen i stödgruppen? I bakgrunden kan vi spela Pernilla Wahlgrens bidrag ”Jag vill om du vågar!” Tänk att hon har koll på vad vi smallsized, big minded dogs vill göra…otroligt
Men du alltså, jag börjar tveka på det där med brukset 😯 gå mellan 4 gubbar med matte bakom ryggen!?! Låter svårt, även för en böna som mig. Alltås, JAG skulle nog klarar det galant, men yrhättan till matte???? Nja, tveksamt,mkt tveksamt om hon kan lära ut sånt (hoppas nu hon inte läser) Och du Lennart, inte för att jag vill ha gruff, MEEEEEEN din matte låter förmodligen som en bris i jämförelse med min matte när hon blir glad….Jag menar, vi snackar höga ciss, bensprattel, kastar sig på marken, gödslar marken med godis 😳 DET är pinsamt Karlsson, det är riktigt pinsamt! Jaja, men hon har sina fördelar även om jag inte kommer på någon nu på rak tass 😛 Vi skulle helt klart behöva en elak tant vi också, men jag förmodar att hon bara håller till vid er. Kanske man kan sätta upp nåt på anslagstavlan i affärn?
Tass vink och öronfladder från Bästaste Ruthunden ( Kanel håller med om ALLT)
Den där idén med musik gillar jag, men det måste väl finnas något annat än Pernilla Wahlgren? Skulle gärna vilja ha lite mer åt hårdrockshållet… får leta på Spotify.
Det där med gubbarna i brukset kommer inte förrän i högre klass så du har gott om tid på dig att lägga upp taktiken, och pränta in i huvudet på din matte hur det ska gå till.
Det finns säkert elaka tanter i Skåne också, men jag tvivlar på att någon är lika bra som min. 😉
Alltså Lennart, I hate Pernillas låt…men texten var så passande till detta…..Men vid närmre eftertanke så……vad sägs om 666 Number of the beast? Alltså texten är ju toppen för terriertugg! 😆 Mmmmm matte skulle kanske gått hos elaka tanten redan nu då. Du tror inte hon också vill bli adopterad och emigrera till Skåne? 😈 😆
Ska fundera på låten. Elaka tanten vill emigrera betydligt längre än till Skåne, så nä… det är nog inte aktuellt med adoption.
Hihi, ni är för roliga! 🙂 Och vad häftigt det var att se den där filmen, tänk att en sån liiiiiiten (ähum!) hund kan fälla ett så stort byte! 🙂 Fast det kanske är ännu mer effektivt att bita i benen, håller med dig Karlsson!
Vi är ju terriers Kattis. En terrier, är en terrier, är en terrier… liksom. 😉
Lennart säg genast till din matte att du oxå vill bita dom där vadderade gubbarna!!! Det är görskoj, jag har testat…Och nu klickar matte mig på olika saker inne:-) Men vet inte hur seriös hon verkligen är med detta?!
Men vi har hört ryktesvägen att dina träningspolare Bosse & Laban är riktigt duktiga på MR.Kul!!!
Allvarligt talat tror jag inte Laban har en susning om vad mondioring är för nå’t. Han har fortfarande fullt sjå att lära sig svenska. 😉
Åh Lennart, vad du är duktig på att hålla pli på din matte! 😀
Ett tips från coachen: Eftersom din matte får på tok för lite godis och/eller latexpipar för sitt idoga arbete borde du belöna henne istället; efter varje fem minuter vid datorn ska du högt och ljudligt belöna henne med ett antal skall. Följ upp det med att hoppa upp i hennes knä och vidare till datorn, för att ha korrekt belöningspunkt. När hon har förstått det hela är det dags med ”ping-pong”-belöning: Variera ditt beröm i tid och styrka mellan 1 och 10 minuter, samt idoga skall varvat med ylande. Vad gäller belöningspunkten bör du dock hålla fast vid den – mattetanter har en förmåga att bli lite slarviga om man inte är konsekvent och noga i träningen.
Jag är säkert på att din matte kommer att jubla stort över dina initiativ.
Vad gäller bitande i vadderade ben, så kan ju ett antal småludd i ett hus inte så långt från dig kanske utgöra ett trevlig alternativ. 😉
Hälsa matten!
Tack för tipset Bucks. Ska testa!
Tjena Karlsson!
Isac här. Nyss låg jag och sov i soffan, när matte kom och bar iväg med mig. Hon satte mig framför datorn, och jag blev klarvaken direkt, när jag såg filmen. Wow, vilken border!!! 😉
Det låter som att du får göra många roliga övningar, leta grejer är alltid kul. Själv längtar jag till villtspåret sätter igång igen. Men nu har visst matte anmält mig till agility!? Vi får se om hon orkar springa med, hehe!
Läste att du får åka och träna i ”godisbutiken”, eller ridhuset som dom tvåbenta kallar det. Där brukar det finnas mycket gott, mums!
Ha det gott!
Vov Isac:)
mmm… det finns mycket gott i ridhuset men matte blir skitsur när jag försöker smaka. 😦 Och det är klart din matte orkar springa med dig på agilitybanan. Har hört rykten om att min matte kört agility med storasyrran och funkar DET så… 😉
Vad roligt att kunna inspirera!
Godishuset eller var det ridhus ska det bli imorgon!! Mumma mumma… Är jag riktigt duktig fås det nog en näve frolic också!! Kramar från kusin Roy