Norge, igen…

Jaha… då sitter man på hotellet in the middle of nowhere – igen. Två gånger om året, första veckan i mars och första veckan i september. Lika regelbundet som jul och midsommar liksom. Den här gången blir det tre nätter, utan hund. Trist, men det ska väl överlevas det också. Tågresan gick som på räls, ja den gick ju faktiskt på räls, trots snöstormen hemma som gjorde mig minst sagt tveksam i morse. Här har det inte snöat något idag, och frågan är om det inte är mindre snö här än hemma?

Gårdagen gick i 180 knyck med allehanda göromål, men ett träningspass med lycklig Karlsson hann jag åtminstone med, hemma på grusvägen. Frågan är vem som var lyckligast – han eller jag? Roligt var det i alla fall, och duktig var han, för det mesta.

Iza är för tillfället utarrenderad till ”farbror P” som hon avgudar. Vågar inte lita på att husse hinner med henne som han ska mellan saltrundorna. K får väl vara hos svärmor om det krisar.

Soldyrkaren Iza får bli dagens sommarbild: