Pyssel är här nu!

Foto: Elin Steinholtz (ett par dagar innan han var leveransklar)

Jag blir väl snart avstängd av Facebook på grund av ”tar för mycket serverutrymme med alla valpbilder” eller något liknande så jag (kanske) försöker hålla åtminstone en del i bloggen i fortsättningen. Vi får se hur det går med det. 😅

I tisdags, för bara fem dagar sen, var det den stora Pyssel-dagen. Han, Pyssel alltså, var leveransklar hos kennel Kelpersistence och skulle äntligen flytta hit. ❤️

Vi övernattade i närheten för att kunna hämta tidigt och således även komma hem i hyfsad tid. Han och Maro fick träffas för första gången innan vi åkte. Maro såg skeptisk ut, trots att han inte visste att det lilla krypet skulle åka med hem. 🤣

Hemresan gick otippat bra. Han satt lugnt i mitt knä första biten men när han fick flytta in i buren, bredvid mig i baksätet, blev han lite kränkt men somnade ganska snart.

Varje gång vi hämtat valp har jag känt mig som en hänsynslös kidnappare. Hur kan jag ha rätten att ta den lilla varelsen från mamma, syskon, familj och allt som den känner till? Valpar är dock perfekta exempel på hur det är att leva i nuet. Ingen av våra valpar har visat några tecken på att sakna det som varit utan bara accepterat faktum. ”OK, nu är jag här och det här är min familj” typ, och Pyssel var inget undantag. Han bara dundrade in i huset med svansen i vädret och började undersöka vilka resurser stället hade att bjuda på. 😍 Det fanns både människor, leksaker, mat och en storebror, om än en något skeptisk sådan. Han tyckte det var helt ok.

Att lära känna en ny liten individ är alltid spännande. Hittills har vi, bland annat konstaterat att han gillar stubbar. Både de vi har i trädgården och de han hittar i skogen. 🙂

Hans favoritsovplats när det är sovdags är … runt, på och/eller inlindad i benen på min arbetsstol – oavsett om jag sitter på den eller inte. Konsekvenstänket är alltså inte helt utvecklat än, men mitt konsekvenstänk har förbättrats och arbetsställningen försämrats. 🤣 Han kan dock lika gärna lägga sig mitt på golvet och sova – oberörd av att det stökar runt honom. ❤️

Maro tycker att Pyssel är ganska läskig. Pyssel gör lekinviter ibland, kollar om det går att ”snutta” under Maros mage och är allmänt nyfiken men på det stora hela är han duktig på att respektera Maros ”personal space”. Jag tror faktiskt Maro börjar mjukna lite? Han går mest undan när han har möjlighet men ett par gånger har han sagt till och det har respekterats fint av Pyssel. Maro har dock tagit en online-kurs i KBT och utmanar sina rädslor mer och mer. 😀

Det känns som om han har varit här mycket längre än några dagar. Han har funnit sig så väl tillrätta. Vi börjar lära oss hans rutiner och han lär sig våra. Han sover hela nätterna (i motsats till mig) och det värsta ”stollarycket” kommer, precis som för de flesta valpar, på kvällen. Här blir det runt 20.30-21.30 så det där med att slumra till framför TV:n är ett minne blott. 😂

Flera gånger har jag fått lite panik över allt jag inte hunnit lära honom men sen sansar jag mig och räknar hur många dagar han bott här. Sen lugnar jag ner mig. 😅 Vi har dock miljötränat i Karlsson Arena en dag. Speglarna var spännande och han utforskade glatt lokalen i övrigt men när jag erbjöd leksak gick han ”all in”.
Samma sak i andra änden av ladugården som vi tog nästa dag. Nyfiket utforskade han allt från snöslunga till sopsäckar och annan bråte men när leksaken kom fram var han med till 100%. 😍 Vi har även varit i stan, lite i utkanten, där han storögt (men lugnt) kollade på bilar, cyklar och folk men lekte utan problem när jag bjöd in.
Samtidigt blev det ett besök i hundbutiken. Där fanns det trevliga människor och roliga saker.

Vi har, så klart, även varit i skogen där vi gått mest off road i lugnt tempo. Inga långa rundor men skuttande i mossa, blåbärsris och över stock och sten. Han tar sig fram väldigt lätt och är snabb som en iller. Det där med att man brukar kunna springa i kapp och ”fånga” valpen, åtminstone första veckan, kunde jag glömma direkt så vi jobbar på att få till en riktigt bra inkallning och hittills har han varit jätteduktig. T o m när husse och Maro gick före och han satsade för fullt mot dem vände han på en femöring när jag ropade. ❤️

Jag har ju en plan (i huvudet) för det här med miljöträning men igår fick jag tänka till och sansa mig. När Maro var liten blev det ju inte alls bra, med någonting, pga att jobbet. Ett heltidsjobb där den impulsstyrda företagsledningen helt plötsligt och oväntat slängde galet mycket extra jobb i knät på mig vilket gjorde att vi inte alls hann med det jag tänkt under den viktigaste perioden i hans liv. Jag var mest ledsen, stressad och jättetrött första halvåret. Nu har jag ju hur mycket tid som helst men måste inse att en liten valp inte orkar hur mycket som helst utan måste få smälta intrycken emellanåt. Igår blev det bara en liten tur i skogen sen fick han ta resten av dagen i sitt tempo. Tempot var högt mellan varven men han sov mycket också så det var nog klokt. Jag får tänka mig för i fortsättningen också och komma ihåg att han bara har en mycket liten kelpiehjärna än så länge och att den kanske inte orkar med särskilt mycket även om benen pinnar på. 🥰

Han jobbar på det där med öronen och är inte riktig säker på hur han vill ha det. Han testar lite olika modeller, ibland inom loppet av 10 sekunder. 😀 Det blir dock mer och mer styrsel i dem för varje dag. Huvudsaken är dock att hörseln fungerar bra. 🙂

Sammanfattning efter fem dagar:

• Han är cool, trygg och social. Älskar att bli klappad och kliad men är inte mycket till knähund. Går man ut och stänger dörren i några minuter blir han inte det minsta upprörd utan sover vidare, eller lägger sig och väntar på att man ska komma tillbaka, utan att klaga, även om han blir ensam.
• Han har humör men det visar sig mest (hittills) när saker är placerade för högt så att han inte når dem, typ handdukar, blommor på fönsterbrädan o dyl. Då blir han förbannad och kränkt och det hörs. 😀
• Han är matglad och har hittills älskat alla leksaker jag presenterat, både de han får ha själv inne och de vi har ”tränat” med.
• Han är modig men inte dumdristig (än så länge). Ser han något ”konstigt” sätter han sig ner och kollar i några sekunder för att sedan gå fram och kolla vad det är.
• Han tycker att koppel, halsband och selar är den sämsta uppfinningen sen … atombomben. Hade det funnits
  ett kalkon-Nobelpris hade det gått till uppfinnaren av dylika ting.
• Han är inte mycket för fluff när han ska sova. Hårt underlag ska det vara. Han gräver gärna en stund innan han lägger sig, även i ekparketten. 😅
• Han har koncentrationsförmåga som en … räka. ”Åh, blomma!”, ”Åh, löv!”, ”Åh, pinne!” … osv. Men så ska det väl vara i den här åldern. 😀
• Han verkar ha en fin spårnäsa (då slog han räkan med råge i grenen koncentrationsförmåga). När vi igår och i förrgår lullat runt i skogen en stund och kom ut på stigen där jag gått när jag var ute med Maro sög han tag i spåret direkt och helt självmant. Det ska bli intressant att testa detta på riktigt. Det får nog bli i veckan som kommer, helt utan krav naturligtvis.

Och sist men inte minst; han är galet söt! ❤️

Jag är helt övertygad om att jag får möjlighet att återkomma i det här ämnet. Det är många faser vi ska igenom men än så länge känns allt jättebra. Han är dock en mycket mer självständig valp än Maro var, på gott och ont, så jag kommer nog få att … pyssla med framöver. 😅

Ber om ursäkt för bilderna i inlägget, utom den första som jag inte har tagit. Resten är uteslutande mobilbilder men idag har finkameran varit framme en stund så det finns hopp. 😉