Numera är det ju inte så ofta Iza och Karlsson delar bädd, åtminstone inte när det finns alternativ, men ibland händer det. I morse såg det ut såhär i biabädden i arbetsrummet, en riktig ormgrop av tassar blev det. Det är alltså Izas ena framtass som sticker fram längst uppe till höger, under alla terriertassarna. 🙂

Så här kan det se ut i köket när kvälls(hund)maten är framdukad på bänken, men matte segar med serveringen. Blicken framåt, öronen bakåt. Otroligt egentligen hur dessa öron kan vinklas. 🙂

Ikväll skulle det egentligen bli ridhusträning igen, men… husse har dumpat sin dunderförkylning på mig så hur det blir med det vet jag inte nu. Just nu känns det ganska OK, men jag är fortfarande i den nedåtgående spiralen så vi får se vad jag orkar med. Tanken var ju att jag (vi?) skulle åka upp till Falun under påsken, bl a för bouppteckning, så det passar väldigt dåligt med förkylning och feber just nu.

Och på tal om påsken…

Själv kör jag på alternativ två; några påskliljor. 🙂