Pallplats!

I lördags firade jag och Karlssons mattes nyfådda semester med att åka till Varberg för kvällstävling i lydnad. På vägen hämtade vi upp Camilla och Cirkus som också skulle tävla klass III. Alltid trevligt med sällskap. 🙂

Väderprognosen var rätt osäker och några regndroppar kom det på vägen ner men väl på plats klarade vi oss utan regn även om det var mulet och luftfuktigheten var rätt hög.

Klass III bestod av 11 ekipage och alla utom ett var av rätt ”normala” raser; dvs bc, flat, labbe, schäfer, malle, golden etc. .

Vi drog startnummer fyra så det var ju knappast någon idé att ränna tillbaks med K till bilen efter sitt i grupp och plats. Eftersom han taggade rätt rejält i stort sett hela väntetiden (som även inkluderade ca 45 minuter innan gruppmomenten) var jag osäker på om den lilla hjärnan skulle hålla ihop när vi väl kom in på plan men det får man väl säga att den gjorde, åtminstone ganska hyfsat.

Kvällens poäng:

Sitt i grupp: 10

Platsliggning: 8,5 (nos, flyttar) Att han nosat förstod jag redan när jag kom tillbaks eftersom han hade mossa i skägget. 🙂 Vad han flyttat framgår inte, men jag antar att det bara var en tass eller något i den stilen eftersom betyget ändå är så pass högt.

Fritt följ; 7,5 (tappar pos, långsam språng, snett sättande, pos sidled, avslut). Det kändes rätt kasst men jag försökte leva efter mitt nya motto ”gå rak, titta rakt fram och näsan i vädret). Det funkade väl inte hela tiden men det blev åtminstone inte sämre än innan. När jag tittar på filmen (som än så länge bara finns i videokameran) så ser det ändå bättre ut än det kändes.

Sättande: 9,5 (ngt sakta sitt) Ja det såg jag ju inte själv men det stämmer säkert.

Inkallning med ställande: 8 (tidigt kommando, ngt sent ställ, mkt fint tempo) Konen som markerade platsen för ställandet stod långt vid sidan av sträckan och det var jättesvårt att avgöra när det var dags för kommando. Och visst tog han några steg för mycket…

Rutan: 8 (2 tassar utanför, fint tempo) Efter veckans två pass där rutskicken gått åt fanders i första försöket var jag milt uttryckt skeptisk… Det lilla djuret for dock iväg som skjuten ur en kanon och när jag tyckte det verkade lagom att ropa så gjorde jag det. (Rutmarkeringen, röd sprayfärg, var nästan omöjlig att se på det avståndet och att avgöra enbart med hjälp av konerna är svårt.) Jag ropade ”stanna”, och han stannade?! Han la sig alltså inte som han gjort vid alla träningar sista tiden. Därefter kommenderade jag ”ligg”, fortfarande osäker på om han verkligen var innanför markeringen? Han la sig direkt och jag påbörjade min ”promenad”. När jag kom fram mot rutan ser jag att hela kroppen är innanför markeringen men att ett par tassar är utanför. Eftersom det är ”bordsprincipen” som gäller, dvs hade rutan varit ett bord skulle hunden ha kunnat ligga kvar på bordet och inte ramlat ner så blev det alltså poäng men med lite avdrag.

Apportering: 5 (litet ljud, sent kommando, flera dk, tugg). Stämmer så bra! Jag glömde att säga apportkommandot när han var över hindret utan det kom efter landningen. När han var framme vid apporten tappade han fokus och blev intresserad av något utanför plan så jag fick ta till extra kommando. Positivt: jag sa inte ”sitt kvar” när jag kastade och då drog han iväg på första kommandot. Jag tror ärligt talat inte ens att jag sa ”sitt” utan nöjde mig med fotkommandot när vi ställde upp.

Metallapport: 8 (riktning in) Här sa jag nog ”sitt” när jag kastade och han drog direkt när han fick apportkommandot – igen 🙂 . På vägen in blandade han ihop mig med domaren (som jag känner) så jag fick ropa i med ett ”hit” för att få honom åt rätt håll. När jag kommenterade att vi inte var särskilt lika konstaterade hon att ”apa som apa”, och det är ju faktiskt sant. 😉

Vittringsapportering: 5 (tveksam ut, dk, lyfter fel, ngt tugg). Här var han väldigt ofokuserad och ägnade sig åt något som hände/luktade i publiken. När jag vände mig om tittade han stint mot publikplats och hade nog ingen aning om att vittringspinnarna var utlagda? Därav det något förvirrade utförandet av momentet…

Fjärr: 6 (dk x flera, mkt ljud, flyttar) Det ÄR vår stora käpphäst, och det var mest synd om Karlsson i hela Halland, åtminstone om man ska döma av hans läten? Att jag helt ska bli av med förflyttningarna framåt, och med ljuden tror jag knappt. Men om han åtminstone kunde göra skiftena direkt utan flera kommandon så har vi ändå en eller två poäng till.

Helhet: 9 (härlig fart).

Att detta inte skulle räcka till  något förstapris (uppflyttning) var jag ju helt klar över, men det fanns de som sett oss på lite mer avstånd och missat alla dk:n och andra ljud (samt domarens poängvisning) som hävdade att det nog borde räcka. Jag var dock helt säker på motsatsen och jag hade rätt. Att ha rätt är ju viktigt, så…? 😉

När det blev dags för prisutdelning räknades ekipage efter ekipage upp, med start bakifrån i resultatlistan, utan att mitt namn dök upp. Men när det var dags för ekipaget på andra plats så blev det vår tur! Vi var alltså näst minst dåliga, typ, med 235,5 p! Inget (av elva) ekipage fick förstapris!

Förra året tror jag vi kom näst sist, i ett startfält som var minst lika stort, så visst är näst först ett fall framåt. 🙂 Och på två tävlingar i rad har vi haft poäng på alla moment. Med lite medvind och bättre koncentration hos hund och matte kan det kanske lösa sig?

För första gången i Karlssons liv (och i mitt också tror jag?) fick han kliva upp på en prispall! Vi har ju kommit på mer eller mindre hedrande prispallsmeriterande placeringar tidigare, men aldrig när det har funnits en prispall tillgänglig. Karlsson tyckte inte alls att det var märkligt att stå där och ta emot folkets jubel (nåja) och bli fotograferad utan fann sig väl tillrätta i situationen. 🙂

Som tidigare konstaterat får man ju suga i sig de små guldkornen när resultatet inte blir riktigt som önskat. Den här gången är det onekligen 9:an på helheten som värmer mest. Farten ut till rutan var också fantastisk men att jag fick stopp på honom just där jag fick var mer tur än skicklighet. Sen ska jag väl inte sticka under stol med att det faktiskt är lite kul att ”slå” nio hundar av mer traditionella lydnads- och bruksraser. 🙂

Mest synd den här kvällen var det onekligen om min reskamrat som genom att ställa och lägga hunden för tidigt i rutan (det är uppenbarligen fler som har problem med avståndsbedömningen) nollade momentet och därmed missade förstapriset. Samma utförande men med stopp en meter längre fram hade garanterat gett minst betyg 8 och det hade räckt… 😦

När prisutdelningen var över anträdde vi hemfärden och vi landade hemma strax efter midnatt. Tur att det varit en trevlig kväll, med trevligt ressällskap, där jag träffade en del gamla (och en del nya) bekanta. En del väntade och andra inte alls väntade. Och det är ett trevligt arrangemang på en trevlig klubb vilket jag konstaterade redan förra året så dit återkommer vi nog vid tillfälle.

Den här hundsporten är dock en lite märklig hobby. Ibland går man upp klockan mittinatten för att åka till tävling och ibland kommer man hem klockan mittinatten?! Det är väl tur att de båda extremerna inte inträffar samtidigt…

iPhone-bild tagen i ganska djup skymning … tja, det blir som det blir. 🙂