Då har det hänt!

Förra veckan firade mitt körkort 30-årsjubileum, vilket jag snabbt försökte glömma när jag kom på det. (30 år liksom, var tog dom vägen?)

Under dessa 30 år har jag aldrig kört på ett djur.

Förrän idag.

Murphy har alltså inte flyttat härifrån om nu någon trodde det.

När jag var ca 2 km hemifrån, på gamla riksvägen, så händer det. Ett rådjur bestämmer sig för att begå harakiri med min bil som redskap!

Alla utom rådjuret klarade sig förhållandevis helskinnade från incidenten vilket inte alls var helt givet med tanke på att det var ganska halt. (Duggregn och nollgradigt ger inget optimalt väglag!) Jag hann precis se rådjuret och jag tror jag hann sätta foten på bromspedalen innan konfrontationen var ett faktum. Rådjuret gjorde en saltomortal ner i diket.

Innan jag ens klev ur bilen ringde jag jakträttsinnehavaren som är en granne. Rådjuret låg ”upprätt” i diket och var uppenbarligen inte dött. Jag höll mig på avstånd för att inte stressa mer än nödvändigt och efter några minuter ryckte det till och dog.

Medan jag väntade ringde jag polisen för att anmäla olyckan, vilket man ju är skyldig att göra. Att komma fram till rätt insans där var inte lätt! Efter att ha ringt 114 14, blivit felkopplad och bortkopplad ringde jag till sist 112.

Under mina år som civilanställd vid nämnda myndighet har jag tagit upp anmälningar om X antal viltolyckor, och för den som tog emot mitt samtal måste jag ha varit ”drömkunden”! Jag visste exakt var jag var (vilket faktiskt är ganska sällsynt att folk vet?!), och jakträttsinnehavaren var dessutom redan kontaktad och djuret omhändertaget!

Vid sådana här tillfällen är det rätt skönt att ha polisgenerna att plocka fram. Att kunna hålla sig cool, handla rationellt och göra vad som ska göras utan att bli hysterisk är värt rätt mycket. Husse, som tog bilen och kom dit mot min vilja, var nog mer hispig än vad jag var. Någon form av adrenalinchock fick jag nog för jag har varit rätt speedad en stund nu, men det kunde varit värre.

Bilen klarade sig också rätt helskinnad. Ett frongaller lossnade men det hittade vi och monterade tillbaks. Det enda kvarstående problemet är extraljusen som numera har en … hm … intressant vinkel. Med tanke på hastigheten kunde det ha blivit betydligt värre, och om jag på ren reflex börjat väja vet jag inte vad som hade hänt? Nej, jag skötte mig nog faktiskt ganska exemplariskt.

När jag en kort stund senare åkte in med Iza till hundvakten höll jag en betydligt lägre hastighet för att undvika en sammanstötning med det döda rådjurets bror/syster/mor/barn som virrade runt på vägen när jag stod och väntade. Det lyckades – inte ett rådjur i sikte.

***

Seminariedagen idag var riktigt, riktigt bra. Och om någon minns min lista för några veckor sedan så var en av punkterna detta:

Tre “saker” du önskar att du var bättre på än vad du redan är?

  1. Att träna hund på ett framgångsrikt sätt
  2. Att “mingla”. Att ta kontakt med och prata obehindrat med främmande människor
  3. Fotografering

En av dagens föredragshållare var en tjej som pratade om kroppsspråk och kommunikation. I förbigående nämnde hon att hon även håller mingel-kurser!!! Har aldrig ens reflekterat över att det finns sådana kurser men så är tydligen fallet. Man kanske skulle gå en? 🙂

För övrigt är det väldigt skönt att ha en hundvakt som ”farbror” P. Iza fullständigt älskar honom och blev skogstokig redan på 20 meters håll när han mötte oss på gatan. Han har flyttat sedan sist så hon kunde ju inte koppla ihop platsen med honom. Att P tycker det är jätteroligt att låna Iza ibland, och inte gör det bara för att vara snäll, gör ju inte saken sämre.

Spanska ridskolan eller nationella insatsstyrkan?

Ja detta är det karriärval Karlsson måste göra nu!

Kvällens träningspass i vardagsrummet började med att jag försökte sortera alla två hundarna på varsin sida om tröskeln, och dörren. Det gick sådär, men till sist så…

Jag började med Iza som nu börjar greppa det där med omvänt lockande. Sen körde vi klossen. Har ingen aning om vad jag ska ha det till på henne, utan det var mest bara ”för att”. Hon greppade snabbt att det var framtassarna på klossen som gällde, men som med allt man gör med henne går det i 220 knyck. Dessutom lever hon i tron att korvbitar, likt rymdsonder och liknande, förintas vid inträdet i jordatmosfären och behandlar dem därefter. D v s – bråttom! Efter varje träningspass är jag positivt överraskad att jag inte sitter på akuten för återmontering av ett finger eller två. Men fingrarna har överlevt i snart nio år och de klarade även den här kvällen. 🙂

Under tiden vi körde försökte Karlsson kvala in till nationella insatsstyrkan genom att göra våldsamma inbrytningsförsök på vardagsrumsdörren, men trots intensiva tacklingar lyckades han inte bryta sig igenom den massiva trädörren.

När det var hans tur körde vi hopp-stå och han ser onekligen mer ut som om han försöker lära sig capriole och kvala in som lippizaner-hingst vid Spanska Ridskolan i Wien. Kolla på de första ”hoppsa-stegen” i filmen så får ni en uppfattning.

Han är onekligen ganska söt när han håller på men jag börjar tvivla på att detta är rätt väg att gå för att få ett kraftfullt och distinkt ställande?

Lite kryp i vinklar körde vi också. Högervinklarna ser riktigt bra ut men i vänstervinklarna lägger han sig gärna lite ner på höger ”skinka” så där får vi jobba vidare.

Nu ska jag åtminstone mentalt börja packa för Stockholmsresan. Fredagkvällen blir rätt körig med bl a leverans av Iza hos ”farbror” P som skall vara hundvakt.

Sjätte mappen, sjätte bilden!

Fick en lite annorlunda (och rolig) utmaning från Bacillen:

– Gå in i mappen mina bilder. (evt Bilder för de med OS X eller din egen personliga bildmapp)

– Gå till den sjätte mappen och välj därefter den sjätte bilden i den mappen.

– Visa bilden på bloggen och skriv något om den.

– Invitera sex stycken nya till att vara med på utmaningen.

– Länka till dem, och låt dem veta att de är utmanade.

Eftersom jag har två bildmappar drabbades jag av beslutsångest. Men när alternativet var en bild på några jordhögar och lite rör (från arbetet med vår bergvärme) blev valet ändå inte så svårt. 😉

Bilden är från sommaren 2005 när vi var och hälsade på en uppfödare av cairnterrier. Senare bokade jag en valp på samma ställe, men som tur var (för mig) gick tiken tom och det blev en Karlsson istället. 🙂 Om detta är den tilltänkta mamman eller inte ska jag låta vara osagt.

090129a

Jag utmanar: Agnetha, KD, Stine, Pernilla, Ingrid och Bibbi!

Så, kom igen nu och gör ett dyk i bildarkivet. 🙂

Utmattade?

Det är helt klart att en liten ”tävling” piggar upp. Igår slogs det rekord i antal besök och kommentarerna haglade med den ena gissningen vildare än den andra. 🙂

Idag är det tämligen dött på kommentarsfronten så jag förutsätter att alla ligger i ett hörn och torkar sig i pannan efter gårdagens kraftansträngning?

Det tar sig sa amatören!

Då har jag brottats med den (eventuellt) blivande hemsidan igen och – envishet är en dygd!

Dock är risken stor att jag kommer drömma i ”frames” även denna natt. Jag fixar liksom inte att sitta med sån’t här på kvällarna för då följer det med i sängen.

And the winner is…

…ingen?!

Trots något slags besöksrekord var det alltså INGEN som kunde hosta upp rätt svar?

Många var inne på terrierspåret och så långt var det rätt. Det finns dock några ”varianter” att välja på i den rasgruppen och ingen prickade rätt i slutfasen.

Svaret skall vara: norwichterrier

floravalpar

Valpen och bilderna kommer från Flottatjärns kennel, som väl mest har gjort sig ett namn i tollarkretsar.

Men eftersom jag inte hade ett pris att dela ut (inte ens en Spotify-invite!) så var det väl lugnast så här. 🙂

Bedårande fotomodell?

Av en slump ramlade jag över den här bilden, tagen i samband med jobbet, när Karlsson var drygt ett år. Har en känsla av att något liknande publicerats här förr, men det bryr jag mig inte om. 😉

Det finaste man har sätter man på en barstol i en fotostudio med pärlhalsband om halsen, eller…?090128b

Nu ska jag ge mig i kast med mina ”frames” i DW igen. Tror ni det underlättar om man har en instruktionsbok som hör till den versionen av programmet som man har i datorn? Insåg att så inte var fallet, och nu ska vi ändra på det. Så kanske jag kan drömma i tabeller istället för frames i natt?

Reclaim the promenadväg!

Kommer ni ihåg det här?

090128a1

Undrens tid är tydligen inte förbi, för nu har markägaren ”återställt” vägen. Eller återställt…? Den är i mycket bättre skick än vad den någonsin varit, och så fin att den gränsar till tråkig. 🙂 Bred fin grusväg, och dessutom har han lagt till en sträcka som vi ofta gick med vår första hund men inte kunnat gå på 10 år för att det varit så blött där! Detta innebär att vi betydligt oftare kan slippa djävulsrundan och gå åt andra hållet vilket är mycket lugnare och skönare för alla inblandade. Skälet till vägen är naturligtvis att det ska tas ner skog och att timmerbilarna ska kunna köra där, men eftersom den skogen ändå är rätt risig så gör det mig inte så mycket. Jag är tacksam om jag kan passera över det blivande hygget på ett bra sätt, och det kan jag nu. Eftersom vägen dessutom blev klar – typ – igår så har den inte ens isbeläggning. DET ni, det är något att glädjas åt i dessa dagar. 🙂

Som sagt, undrens tid är inte förbi.

Nästa steg?

Satt och trixade med den (eventuellt) blivande hemsidan igår kväll. Det resulterade i att mina drömmar i natt har utspelat sig i ”frames”!!! (Och själva hemsidan kom inte ens ett pyttesteg närmare publicering.)

Kanske skulle överväga den här metoden istället?

En ny lekkamrat?

090127a

Någon som kan gissa vad detta är?

.

.

.

Nej, det är inte ett mjukdjur från leksaksaffären.

.

.

.

Nej, det är inte en koalabjörn.

.

.

.

Det är faktiskt en hund. 🙂

Säger dom…?

Hur som helst kommer han om knappt tre veckor att flytta hem till våra vänner (och f d grannar) T, T, T och M som äntligen bestämt sig för att bli hundägare igen. Vet inte vem som är mest exalterad, mamma T eller T den yngste?

Karlsson kommer säkert få en chans att delta i uppfostran, om han nu är intresserad? Han tycker ju att valpar är lite konstiga och behandlar dom väldigt varsamt. Senast för ett par veckor sedan la han sig platt på rygg för en tremånaders ACD-tik som fräste ifrån när han gjorde lekinviter?! Nåja, snäll är han ju i alla fall, på gränsen till mesig… 🙂

Vad det är för ras? Det får bli dagens gissningstävling. Och just därför kan jag ännu inte tala om var jag har stulit bilden. 😉

Permafrost?

Jösses vad jag är less på att hela min del av världen är täckt av ett fem centimeter tjockt lager av is och skar-snö! Med de temperaturer som varit (oftast strax under noll) och den ringa snömängden är det dessutom rejäl tjäle och det kommer förmodligen inte försvinna förrän framåt mitten på juni… *snyft*

Eftersom det varit töväder och lite regn mellan varven har dessutom allt frusit fast i knöliga formationer och möjligheterna (?) att vricka fötterna är i det närmaste oändliga.

Jag vill ha barmark NU!

Undrar om jag ska starta en namninsamling?

AB Far & Flyg i drift igen!

Inte nog med att jag nästan varit i Göteborg (Lerum) både lördag och söndag. Idag har jag varit Göteborg ”på riktigt”. Den här gången gällde det ett betydligt tråkigare uppdrag. Och dyrare.

Jag har alltså varit på odontologen på Sahlgrenska för att en expert skulle titta på en krånglande tand, efter remiss från min tandläkare. Det är en rotfylld tand som fått en infektion i en av rotkanalerna. Jag har inte ont eftersom den ”dränerar” sig själv, men det är likt förb….at en infektion och den kanske man inte ska gå och dra på så många år till? Nåväl, idag blev jag informerad om att orsaken är att rotkanalen inte blivit helt ”ren” i samband med rotfyllningen!

Det är alltså ett misslyckat tandläkarjobb som nu kommer kosta mig ytterligare 5.495 pengar! Hur mycket den ursprungliga rotfyllningen kostade har jag, tack och lov, förträngt. Hade kunnat tänka mig ett stort antal andra, och avsevärt roligare, sätt att bromsa lågkonjunkturen. Dessutom kommer det ”kosta” minst tre halvdagar ledigt från jobbet… *mycket djup dubbelsuck*

Även om jag idag fann mitt mål, Sahlgrenska, vid första försöket så började jag åter igen fundera på varför inte Göteborgarna kunde dra sin ”tunnelbana” under jord? De där vidriga spårvagnarna ger mig stora skälvan när jag ska köra bil bland dem!

På fredag bär det iväg till Göteborg igen (!), för seminariedag å jobbets vägnar. Och på lördag drar vi till Stockholm. Sen får jag hålla mig i skinnet en stund. Åtminstone till den 12:e då det blir första ”riktiga” besöket på Sahlgrenska, dvs med behandling.

***

Kvällens hundträning har bestått av omvänt lockande med Iza, och det är en prövning för mattes knogar och smärttröskel. Iza är ju inte direkt den diskreta typen, och det tog en bra stund innan hon insåg att det inte ledde till något att gnaga och bita på mattes hand. Strax innan blodvite skulle uppstå ramlade det tack och lov ner en liten polett och hon drog sig undan godishanden istället. Det kanske går att lära nio-åriga schäfertanter något nytt trots allt?

Karlsson fick även han ett pass med omvänt lockande och han greppar betydligt snabbare. Nu var det ju inte rikigt första gången för hans del, men nästan. Lite hopp-stå körde vi också samt krypvinklar och det finns helt klart hopp. 🙂

Dyra minuter!

Förmodligen är det (som vanligt) jag som haft för höga förväntningar på kursen, men jag måste erkänna att jag är lite kluven. Och kluvenheten gäller framför allt – prissättningen.

När kursen blev full och det fortfarande fanns intresse så erbjöd man några platser för deltagare utan hund, dvs åhörare. Med hund betalade man 2000:- och utan hund 800:-. Nu var kursen väldigt teoretisk och under de praktiska passen delades vi upp i grupper om 2-3 deltagare där vi till stor del fick hjälpa varandra och klura och fundera. Nyttigt, visst, inte tu tal om det. Men den effektiva tiden där man som ekipage hade direkt stöd och hjälp av ”kurshållaren” blev alltså mycket begränsad. Förvisso rättvis fördelad mellan hundekipagen, men om jag räknar snällt så har jag och Karlsson fått ”hands on”-hjälp i 30 minuter. (I verkligheten tror jag inte det var mer än 20, men vi är snälla och säger 30.) Då blir minutpriset 40:-/minuten! Och då räknar jag alltså  bara på skillnaden mellan att gå med hund eller utan!

Om det inte varit deltagare utan hund med hade jag förmodligen inte reflekterat över det, men…

Så, nu var det färdiggnällt.

Rent teoretiskt var kursen jättebra. Många intressanta frågor har uppkommit, diskuterats och besvarats. Den som förväntar sig ett referat av vad jag har lärt mig lär bli besviken för något sådant kommer inte. Jag är förmodligen norra halvklotets uslaste antecknare och har inte en enda skriven rad med mig hem. Det som har fastnat har fastnat liksom… Och när jag börjar applicera det på vår hundträning kanske det dyker upp här, i små portioner. Rubriken på kursen var ju ”Bli en bättre hundtränare”, och det har jag förhoppningsvis blivit?

Både igår och idag tog jag en del av lunchrasten för att passa på att träna på egen hand framför den stooora spegelväggen i en av lokalerna, och jösses vad nyttigt! Nu smider jag planer för spegelvägg och nålfiltsmatta på ”kontoret” i lagår’n. 🙂 Tyvärr lär det väl sluta som de flesta av mina ”byggnadsprojekt. *suck*

Så mycket fotat har det inte blivit men några bilder kommer här.

090125a

090125b

090125c

090121d

(Och ja, jag överlevde körslaget och fick se min favoritkör (Team Hanna) gå till final. Lite bökigt att inte få se finalen nästa lördag eftersom jag då har annat för mig, men jag får väl klara det också.)

Overload!

Jag är trött. Jättetrött. Extremt jättetrött!

Fnatte är också jättetrött även om han inte gjort så mycket idag. Dock har han haft en del sjå med att vara ordningsman och påtala så fort någon ny kommit in i lokalen, även om det varit för både andra och tredje gången. När lugnet lägrat sig har han vilat och skött sig jättefint.

Dagen har bestått av mestadels teori och huvudet är fullt. Lite praktik har också hunnits med, men i morgon blir det mer momentträning. Två moment ska vi hinna med, ett påbörjat moment som behöver ”putsas” och ett nytt.

För vår del blir det inkallning med ställande och som ”nytt” får det bli vinklarna i krypet. Övriga nya moment känns för ”stora” att börja med, och för övrigt har vi ju inte några bruksmoment som inte är påbörjade även om de är långt ifrån klara.  I lydnaden finns det ju en del, men jag har ju natten på mig att ändra mig. Det kanske blir dirigeringsapporteringen istället?

Överlever jag Körslaget ikväll ska jag banne mig ha tapperhetsmedalj. Det slutar sannolikt med att jag springer runt som en galen hamster i varenda reklampaus för att inte somna…

Fnatte på halt golv!

Bambi på hal is har väl de flesta hört talas om, men Fnatte på halt golv…? Naturligtvis är det allra bästaste Karlsson som avses, och nya smeknamnet är inte Knatte och inte Tjatte utan just – Fnatte!

Att det utbryter totalt kaos inför våra promenader är ju ingen nyhet, men när detta kombineras med ett äkta TerrierFnatt blir det något alldeles extra, och detta inträffade idag.

Hur det går till? Jo det ska jag förklara… 🙂

Fnatte tar sats (likt Fred Flintstone) på det hala köksgolvet, springer i full fart in i vardagsrummet och upp i Izas fåtölj där det finns dämpande krockkudde i form av stoppat ryggstöd. Sen tar han full fart från fåtöljen tillbaks ut i köket. Och rakt in under köksbordet. Någon meter innan köksbordet börjar han bromsa men det är liiite sent. Med vild blick (tänk människoblick i berg- och dalbana inför värsta utförslutet) sladdar han in bland bords- och stolsben. Och kommer ut därifrån förvånansvärt välbehållen. Och lycklig.

Sen gör han samma sak en gång till.

Och en gång till.

Och en gång…

Ja, ni fattar.

Kanske?

(Och nej, jag har ingen filmkamera!)