Inte nog med att jag nästan varit i Göteborg (Lerum) både lördag och söndag. Idag har jag varit Göteborg ”på riktigt”. Den här gången gällde det ett betydligt tråkigare uppdrag. Och dyrare.
Jag har alltså varit på odontologen på Sahlgrenska för att en expert skulle titta på en krånglande tand, efter remiss från min tandläkare. Det är en rotfylld tand som fått en infektion i en av rotkanalerna. Jag har inte ont eftersom den ”dränerar” sig själv, men det är likt förb….at en infektion och den kanske man inte ska gå och dra på så många år till? Nåväl, idag blev jag informerad om att orsaken är att rotkanalen inte blivit helt ”ren” i samband med rotfyllningen!
Det är alltså ett misslyckat tandläkarjobb som nu kommer kosta mig ytterligare 5.495 pengar! Hur mycket den ursprungliga rotfyllningen kostade har jag, tack och lov, förträngt. Hade kunnat tänka mig ett stort antal andra, och avsevärt roligare, sätt att bromsa lågkonjunkturen. Dessutom kommer det ”kosta” minst tre halvdagar ledigt från jobbet… *mycket djup dubbelsuck*
Även om jag idag fann mitt mål, Sahlgrenska, vid första försöket så började jag åter igen fundera på varför inte Göteborgarna kunde dra sin ”tunnelbana” under jord? De där vidriga spårvagnarna ger mig stora skälvan när jag ska köra bil bland dem!
På fredag bär det iväg till Göteborg igen (!), för seminariedag å jobbets vägnar. Och på lördag drar vi till Stockholm. Sen får jag hålla mig i skinnet en stund. Åtminstone till den 12:e då det blir första ”riktiga” besöket på Sahlgrenska, dvs med behandling.
***
Kvällens hundträning har bestått av omvänt lockande med Iza, och det är en prövning för mattes knogar och smärttröskel. Iza är ju inte direkt den diskreta typen, och det tog en bra stund innan hon insåg att det inte ledde till något att gnaga och bita på mattes hand. Strax innan blodvite skulle uppstå ramlade det tack och lov ner en liten polett och hon drog sig undan godishanden istället. Det kanske går att lära nio-åriga schäfertanter något nytt trots allt?
Karlsson fick även han ett pass med omvänt lockande och han greppar betydligt snabbare. Nu var det ju inte rikigt första gången för hans del, men nästan. Lite hopp-stå körde vi också samt krypvinklar och det finns helt klart hopp. 🙂
vallterrier.com 