Uncategorized

Farbror doktorn x 2

Idag (eller rättare sagt igår) bet jag i det sura äpplet och ringde vårdcentralen angående de envisa smärtorna i sidan/buken som ändrat karaktär och flyttat på sig. Hade börjat nära en liten, liten misstanke om att mjälten kanske fick en smäll i samband med min ”olycka” och då kanske man behöver någon som kollar lite mer? Idag har jag varit på vårdcentralen och träffat en tämligen blyg och osäker läkare. Det slutade i alla fall med en remiss och i morgon ska jag till lasarettet för skiktröntgen! Han ville nog ta det säkra före det osäkra, och det är väl iofs bra. Är imponerad över hur snabbt det gick, men OM det skulle vara mjälten, vilket jag inte vill tro, så är det väl faktiskt hyfsat akut.

Jag fick åtminstone en viss förståelse för de hundar som är halta och lytta och sedan inte uppvisar ett endast symptom när de träder över tröskeln hos veterinären. Ungefär detsamma drabbade mig idag… Och så fort jag klev utanför dörren gjorde det lika ont som vanligt.

Efter det besöket var det bara att åka hem och hämta lillnos och åka till veterinären. Hans ”symptom” var ju ganska svåra att dölja. En knöl på svansen är ju liksom där den är. Han käkade Frolic hos tant L i framänden och lät farbror P klämma honom på svansen och ställa diagnosen”atherom”, alltså en fylld talgkörtel. Jag fick i uppgift att hålla koll på om den växer, och gör den det ska ”vi” ta bort den. Att operera i/på svansar gör man väl helst inte om det går att undvika så vi avvaktar och håller tummarna.

I övrigt avvaktar jag morgondagen med viss spänning. Är ju inte så van vid sjukvården, men de talar förmodligen om för mig vad jag ska göra/inte göra… 😉

***

Edit, en stund senare; Iza har varit, och är, en riktigt atherom-hund (och atomhund 😉 ) och har fått ta bort några som blivit inflammerade eller suttit illa till. Några har hon fått behålla. Jag trodde jag kände igen ett atherom när jag kände det (löst sittande i huden) men det här med svansen var något nytt. Där finns ju inte heller så mycket skinn att flytta runt men veterinären lyckades uppenbarligen lite bättre än vad jag gjort. 🙂