Över ett dygn!

Kors i taket! Nu har det gått över ett dygn sedan förra inlägget. Det vete katten om det inte är årsbästa? 😉

Igår klurade vi ut en ny promenadväg enligt tidigare planering. Trots husses skepticism blev det jättebra och vi har nu en ny härlig runda på dryga timmen. Just igår var det lite oländigt att gå pga frusen (knölig) mark och bitvis mycket is, men annars var det kanon!

På kvällen körde jag lite hemmaträning med båda hundarna. Ja, Iza fick faktiskt också ett pass! Varje gång jag kör med henne och hon är hyfsat koncentrerad och ”på” så blir jag paradoxalt nog ledsen. Naturligtvis är jag glad att hon är duktig, men jag blir ledsen för att hon har så svårt med koncentrationen och att det då bara blir konflikter mellan oss. För någon härligare hund att gå ett fritt följ med, när hon verkligen gör vad hon ska, finns inte. Då är hon sååå himla läcker! Men det hjälper ju tyvärr inte när man kommer till tävlingsmiljön alt. normal klubbmiljö. Då blir vi bara frustrerade båda två. Men tänk OM jag fått (skaffat mig) den hjälp vi uppenbarligen hade behövt på ett tidigt stadium och vi hade hamnat på samma planet så… För kapacitet har hon den hunden, det är det ingen tvekan om.

Med K tragglade jag starter. Och starter. Och lite … starter. Hans lilla egenhet; att släppa kontakten precis i startögonblicket för att sedan återuppta den, hade fallit i glömska, men i söndags blev jag påmind. Körde massor av enstegsförflyttningar (med klicker) och upptäckte att han har någon form av tics. I 95% av starterna slickar han sig om munnen, samtidigt som han vrider huvudet och blicken framåt i en halv sekund?! Egentligen kanske jag borde lägga mer energi på resten av fria följet där han är ganska ”vinglig”, men just nu fokuserar vi på detta. Och munslickandet tror jag faktiskt inte är en lugnande signal utan helt enkelt ”tics”. 🙂

Nu ska jag gå och träna handflate-target. Jag har nämligen en plan… 😉