Norsk karaoke?

Gårdagens 40-årskalas var trevligt, om än periodvis hyfsat traumatiskt. När gratulationer och mat var avklarat vidtog – lekar! Något jag inte är överdrivet förtjust i, även om jag bättrat mig med åren. Nu överlever jag en hel del, även om jag hellre skulle slippa. Det hela var en lagtävling där man, utan att veta vad de olika ”grenarna” egentligen gick ut på, fick utse en lagmedlem till varje gren. I ett svagt ögonblick erbjöd jag mig att ta ämnet ”Vem är mest musikalisk?” i tron om att det skulle vara någon musikfrågesport. Vartefter kvällen gick började dock det hela luta åt Singstar. Inte helt lyckat tyckte jag, men OK, med rätt mängd doping skulle jag kanske överleva även det.

Det blev inte Singstar.

Det blev – norsk karaoke!

Med andra ord; man fick en melodi i hörlurar och sedan skulle man lalla och nynna sig fram så att övriga deltagare förstod vilken låt det var! Vilken rysare! Det var riktigt, riktigt hemskt! Och det hela skulle genomföras två gånger!! Tack och lov framgick det tydligen båda gångerna vilken låt det var eftersom de flesta gissade rätt. Mitt (obefintliga) självförtroende stärktes inte direkt av att en av de tre motståndarna är musiklärare till yrket. När det hela var över var jag helt slut och bara skakade i hela kroppen…

Jag vet… jag är jättetramsig med sån’t här, men jag tycker fortfarande inte om att ”göra bort mig” inför folk. I synnerhet inte inför sådana jag inte känner och det fanns både och på den här tillställningen.

När chocken släppt kändes dock Singstar som ett extremt trevligt och lättsamt alternativ! 🙂 Därför ägnade vi, med liv och lust, ett par timmar åt detta. När jag slagit värden/födelsedagsbarnet rejält och kommit upp i ”solist”-resultat på The Ark’s The worrying kind la jag ner den karriären. Man ska sluta när man är på topp. 😉

Vid det laget hade husse lämnat tillställningen för ett par timmar sedan eftersom jobb hotade framåt morgonkanten, men jag fick skjuts hem på annat sätt och landade i sängen vid 2-snåret.

När jag blev väckt av hundarna i morse, efter några timmars bedrövlig sömn, kunde jag förnimma viss smärta i huvudet. Närmare bestämt framme till vänster, lite upp mot tinningen. Det måste vara där hjärnans (kraftigt överansträngda) la-la-centrum sitter, eller…? För något annat skäl till huvudvärken kan jag inte tänka mig? Eller är det månne så att tant inte längre pallar en rejäl fest? Att hon inte pallar att tippa i sig alkoholhaltiga drycker och vara uppe längre än midnatt? Snälla, säg att det inte är så…

Sista lediga bonusdagen har med andra ord inte varit särskilt produktiv. En hundpromenad av enklare slag samt julgransplundring är vad jag orkat med. Advent får stanna till helgen, när vi åtminstone nästan är framme vid 20:de dag Knut, och har vi tur har jag även till dess lyckats hitta nya fönsterlampor till vardagsrummet.