Trial & error!

Om nu någon till äventyrs undrar vad jag gör så … sitter jag fast i Dreamweaver.

Jag gör hemsida.

Det är kul.

Det går inte alldeles som på räls.

Har trots allt knåpat ihop en startsida som jag är rätt nöjd med.

Nu är det bara resten kvar…

Joddeladiho!

(Och btw, WordPress verkar ha fått lite fnatt igen? Mina egna kommentarer i min egen blogg fastnar i spamfiltret?! OK, jag var inte inloggad, men ändå? Och jag får inte mail om alla kommentarer, bara vissa…?)

Vem betalar ut pengarna?

090122c

Det enda jag nu behöver veta är vem som betalar ut pengarna så att jag kan skicka mitt kontonummer? Eller ska jag kanske auktionera ut bloggen via Tradera? Jag saknar viss information om detaljerna…

Men så var det det finstilta också:

Ansvarsfriskrivning: Det värde som beräknas behöver inte ha något med verkligheten att göra. Då denna beräkning görs med tränade apor är det svårt att uppskatta ett exakt värde.

*asg*

Hur mycket är din blogg värd? (Bilden ovan är klickbar.)

Men hur…

…tänkte man här? Och hur stod man ut i nästan ett år? Varför försökte man inte sälja dem tidigare? Och klarar man att ta hand om, socialisera, miljöträna och uppfostra tio valpar/unghundar? Dessutom i en kombination av raser som låter som en riktig rysare. Skulle tyvärr inte tro det…

http://www.bt.se/sok_annonser/privatannonser/unghundar-blandras(1095681).gm

Tre av fyra…

Tre av fyra mornar vaknar jag med den här låten på repeat innanför pannbenet.

(Ni kan skippa det tre minuter långa ”introt”)

Ungefär här förvandlades Team Hanna till mina favoriter. Och det är väl bara att erkänna; jag har tydligen någon mystisk böjelse för långhåriga karlar som kan sjunga?! Förra året var det Team Cans som stod högst på favoritlistan, och det berodde inte på att jag tillbringat några år av mitt liv i Mora. 😉 Nu var det uppenbarligen inte bara jag som tyckte att de var bra eftersom de gick och vann hela alltet, men ändå.

Tre av fyra saker på gårdagens lista klarades av:

1. Jag tränade hund i vardagsrummet och nu t o m hoppade Karlsson upp med pipen i munnen för att kunna trycka in den i min handflata. OK, det funkade inte varje gång men ”oroväckande” ofta? Och ja, Iza fick också ett pass.

2. Jag tog ett fotbad och fixade till lite skönare gångverktyg.

3. Jag letade valpbilder. Och fann! Pga dåtidens kamera (det känns verkligen som om det är hundra år sedan, inte åtta och ett halvt) är bilderna färre och de flesta av ganska usel kvalitet. Men nu är det som sagt återfunna. Bland annat hittade jag detta:

090122a

Jag har nog vid något tillfälle nämnt att Iza ”egentligen” är grå, vilket känns ganska otroligt med tanke på hur hon ser ut idag. Men det står ”grå” i stamtavlan och här är ytterligare ett bevis, från femmånadersåldern! Å andra sidan får jag nog vara tacksam att hon inte blev en urblekt klorinschäfer utan gick åt det mörka mer normalfärgade hållet istället. (Bilden är inte scannad utan fotograferad, så kvaliten är därefter.)

Avslutningsvis en bild jag tog här om dagen, och man kan undra; var slutar den ena och börjar den andra? 🙂

090122b