Slut i rutan!

Då har jag klarat av det sista avsnittet av Six Feet Under. Slutet var originellt men, tja … bra! En och annan tår föll, men jag är nog inne i en blödig period nu verkar det som. Satt, lite oväntat, och grät till något annat TV-program här om kvällen också? Kommer sakna familjen Fisher och deras ”hang arounds”, men jag får väl lära mig att leva utan dom helt enkelt. Det kanske går? 😉

Det är även slut i (fönster)rutan för adventssljusstakar, -stjärnor och julgardiner. Lite tomt blir det ju, men samtidigt skönt, och man känner verkligen att det går åt rätt håll. För att stärka mig lite var det några fåglar som sjöng som stollar i morse, trots det gråbistra vädret. När sista lådan var återbördad till förrådet satte jag mig blixtfort i bilen och åkte iväg för att införskaffa dessa:

090110a

Samtidigt köpte jag glödlampor (!!!) till de nya fönsterlamporna. Naturligtvis fanns inte just 40 W klotlampa med smal sockel i det digra förrådet.

090110b

Det enda som minner om julen nu är denna som börjat blomma alldeles nyss så den lär bli kvar en stund.

090110c

Och förresten; den stora (positiva) överraskningen i gårdagens Let’s Dance var – Morgan Alling! Jösses, säger jag bara – det hade jag INTE väntat mig! 🙂 Kan nog bli en rolig säsong detta också, bara vissa irritationsmoment röstats ut… Vilka? Nå’t får ni faktiskt räkna ut själva. 😉

Ikväll ska vi se om Borås-kören, mot alla odds, lyckas överleva en vecka till i körslaget?

Den som har flest glödlampor när hon dör vinner!

För visst är det så?

Visst?

I ett förråd här i huset bor det en plastkasse, fullproppad med glödlampor av alla möjliga (och några omöjliga) sorter. Påsen är från Favör på Stora Essingen vilket i sig är anmärkningsvärt. På Stora Essingen bodde jag nämligen för 20 år sedan, och påsen har varit med sedan dess, mer eller mindre fylld med glödlampor (och numera även lågenergilampor). Det var kvalitet på plastpåsarna förr i tiden. 🙂090109a1

När jag passerar lampavdelningen på IKEA brukar det alltid åka med några förpackningar. Senast höll jag mig i skinnet, men oftast blir det en påse blandat.

Men, hur kommer det sig då att jag (nästan) aldrig har just den sortens lampa jag behöver?

Mitt lager av vissa modeller kommer förmodligen räcka hela min livstid – och lite till. Och eftersom glödlamporna troligen ska förbjudas om några år kanske jag ska testamentera restlagret till något belysningsmuseum?

Alla intresserade belysningsmuseumsintendenter är välkomna att höra av sig. 🙂