Taggade byrackor

Igår kväll blev det, precis som jag skrev, träning av handflate-target. Vad jag ska ha det till? Det kanske ni får se, så småningom. 😉

Låste in mig och K på toaletten för att vi skulle få vara ifred. Han greppade det hela på 2-3 minuter och t o m hoppade upp för att dutta med nosen i min handflata när jag stod upp. Även om han inte är strikt klickertränad så har jag ändå använt klickern på ett helt annat sätt med honom än med Iza som hade några år på nacken när vi började. K testar och bjuder på beteenden i en helt anna takt, även om han också låser sig ibland.

Sen skulle jag byta hund men det var lättare sagt än gjort. Karlsson tryckte in sig mellan toaletten och väggen för han tänkte minsann inte missa några korvbitar. 🙂 Till sist fick jag ut honom och jag och Iza blev ensamma. Tänkte köra samma koncept på henne utan någon som helst tanke på vad jag ska ha det till, utan bara för att…

När vi har klickertränat inomhus har det mest gått ut på att ”peka” ut stolen, kökssoffan, spisen och att stänga lådor. Detta har hon gjort med liv och lust och till priset av en bitvis ganska luggsliten inredning eftersom nyanserat pekande med nosen inte ligger i hennes natur. Nej där är det rejäla krafsanden med tassen, och de kraftiga schäferklorna, som gäller. Detta var heller inte så lyckat när jag skulle lära henne vinka och hon vid något tillfälle var så nära att hon lyckades krafsa mig på låret exakt när jag klickade. Sen hade jag en hund som jagade mig runt huset för att krafsa mig på låret… Ja den hunden gör inget halvhjärtat. 🙂

Nåväl, åter till gårdagen; jag höll ut handflatan en bit från kroppen. Iza stirrade mig i ögonen. Och så stod vi en stund. Sen började hon febrilt titta sig omkring efter stolar, soffor eller lådor att stänga. Ingetdera var särskilt väl representerat på toaletten. Sen testade hon att välta papperskorgen, sju gånger. När inte det dög slängde hon upp tassen på toalettsitsen, ungefär åtta gånger. 😀

Till sist tror jag att hon fick lite grepp på vad det hela handlade om, så nästa gång kommer hon säkert försöka hugga av mig handen, i all välmening. Hon gör som sagt inget halvhjärtat. 🙂

He’s back!

Murphy alltså. Men den här gången har han ett förnamn och det är – ”husse”.

Husse har lyckats sparka till knappen på kupévärmaren i min bil så att den med liv och lust ägnat sig åt att blåsa – kalluft! Och naturligtvis sammanfaller detta med den morgon när det är tangerat årsbästa för minusgraderna och isen sitter som tvåkomponentslim på rutorna.