Då har det hänt!

Förra veckan firade mitt körkort 30-årsjubileum, vilket jag snabbt försökte glömma när jag kom på det. (30 år liksom, var tog dom vägen?)

Under dessa 30 år har jag aldrig kört på ett djur.

Förrän idag.

Murphy har alltså inte flyttat härifrån om nu någon trodde det.

När jag var ca 2 km hemifrån, på gamla riksvägen, så händer det. Ett rådjur bestämmer sig för att begå harakiri med min bil som redskap!

Alla utom rådjuret klarade sig förhållandevis helskinnade från incidenten vilket inte alls var helt givet med tanke på att det var ganska halt. (Duggregn och nollgradigt ger inget optimalt väglag!) Jag hann precis se rådjuret och jag tror jag hann sätta foten på bromspedalen innan konfrontationen var ett faktum. Rådjuret gjorde en saltomortal ner i diket.

Innan jag ens klev ur bilen ringde jag jakträttsinnehavaren som är en granne. Rådjuret låg ”upprätt” i diket och var uppenbarligen inte dött. Jag höll mig på avstånd för att inte stressa mer än nödvändigt och efter några minuter ryckte det till och dog.

Medan jag väntade ringde jag polisen för att anmäla olyckan, vilket man ju är skyldig att göra. Att komma fram till rätt insans där var inte lätt! Efter att ha ringt 114 14, blivit felkopplad och bortkopplad ringde jag till sist 112.

Under mina år som civilanställd vid nämnda myndighet har jag tagit upp anmälningar om X antal viltolyckor, och för den som tog emot mitt samtal måste jag ha varit ”drömkunden”! Jag visste exakt var jag var (vilket faktiskt är ganska sällsynt att folk vet?!), och jakträttsinnehavaren var dessutom redan kontaktad och djuret omhändertaget!

Vid sådana här tillfällen är det rätt skönt att ha polisgenerna att plocka fram. Att kunna hålla sig cool, handla rationellt och göra vad som ska göras utan att bli hysterisk är värt rätt mycket. Husse, som tog bilen och kom dit mot min vilja, var nog mer hispig än vad jag var. Någon form av adrenalinchock fick jag nog för jag har varit rätt speedad en stund nu, men det kunde varit värre.

Bilen klarade sig också rätt helskinnad. Ett frongaller lossnade men det hittade vi och monterade tillbaks. Det enda kvarstående problemet är extraljusen som numera har en … hm … intressant vinkel. Med tanke på hastigheten kunde det ha blivit betydligt värre, och om jag på ren reflex börjat väja vet jag inte vad som hade hänt? Nej, jag skötte mig nog faktiskt ganska exemplariskt.

När jag en kort stund senare åkte in med Iza till hundvakten höll jag en betydligt lägre hastighet för att undvika en sammanstötning med det döda rådjurets bror/syster/mor/barn som virrade runt på vägen när jag stod och väntade. Det lyckades – inte ett rådjur i sikte.

***

Seminariedagen idag var riktigt, riktigt bra. Och om någon minns min lista för några veckor sedan så var en av punkterna detta:

Tre “saker” du önskar att du var bättre på än vad du redan är?

  1. Att träna hund på ett framgångsrikt sätt
  2. Att “mingla”. Att ta kontakt med och prata obehindrat med främmande människor
  3. Fotografering

En av dagens föredragshållare var en tjej som pratade om kroppsspråk och kommunikation. I förbigående nämnde hon att hon även håller mingel-kurser!!! Har aldrig ens reflekterat över att det finns sådana kurser men så är tydligen fallet. Man kanske skulle gå en? 🙂

För övrigt är det väldigt skönt att ha en hundvakt som ”farbror” P. Iza fullständigt älskar honom och blev skogstokig redan på 20 meters håll när han mötte oss på gatan. Han har flyttat sedan sist så hon kunde ju inte koppla ihop platsen med honom. Att P tycker det är jätteroligt att låna Iza ibland, och inte gör det bara för att vara snäll, gör ju inte saken sämre.

11 reaktioner på ”Då har det hänt!

  1. Skönt att det gick bra! Usch, det är INTE kul; jag har själv kört på ett rådjur och varit med i bil som kört på ett par gånger. Och det är inget roligt fredagsnöje, precis. 😦
    Mingelkurs? Ja herregud vilka kreativa människor det finns. Men finns det verkligen folk som är villiga att betala för att gå en sådan kurs…? Jisses…

    Ha en bra fredagskväll!

  2. Säg till om du bestämmer dig för att gå den där mingelkursen -jag snodde ju den punkten av dig.

    Skönt att allt gick bra ändå, jag måste erkänna att jag nog tyvärr har den där ”väjningsreflexen”. Har svårt att ens köra på en skogsmus…

  3. Agnetha; mingelkurserna var nog egentligen bara för företag, inte för privatpersoner. Och då låter det inte lika konstigt. Mingelkunskaper är inte att förakta. 😉

  4. Grattis på 30-årsdagen … i efterskott. Eller ska man inte uppmärksamma 30 år med körkort, utan ligga lågt?

    Skönt att du klarade dig bra vid påkörninen!!!

  5. Phu, vad skönt att du klarade dej helskinnad. Har *tar i trä* aldrig råkat ut för nån viltolycka, varken som chaufför eller passagerare.. Hade troligen blivit totalt irrationell och inte kunnat upplysa polisen om nåt väsentligt.
    Bus hälsar att de enda bokstäverna han har är följande: WROM, WROOM, WROOM 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s