Dagens moln

Tror inte detta med moln ska bli något dagligen återkommande event, men även idag dök det upp ett fenomen på himlen som gjorde att jag inte kunde hålla fingrarna i styr…

090228a

Förutom att fotografera himlen har jag ägnat mig åt nödvändigheter så som införskaffande av nödproviant inför norge-resan, vanlig nödproviant (=helgmat), hundpromenerande och tvätt. Dessutom har jag införskaffat födelsedagspresent till pappa som fyller år om exakt en månad. I år har jag lyckats riktigt bra och hittade den ultimata presenten, tror jag. 😉 Och dessutom en månad ”för tidigt” vilket troligen är rekord. Vad det är? Äh, det kan jag ju inte skriva här eftersom han läser flitigt. Återkommer möjligen i ämnet om en månad. 😉

Till Karlssons stora förtvivlan räckte dagens timmar till att slänga upp honom på trimbordet en vända. Insåg att det är två månader sedan sist, när han fick sig en omgång inför uppdraget som mon(s)terhund på My Dog. Trimningen var minst sagt välbehövlig även om jag tycker han är charmig när han är lite rufsig. Men nu började vi i en rasande takt närma oss den kritiska gränsen när charm konverterar till vanvård. Han är dock långt ifrån utställningstrimmad eftersom jag för tillfället lider av bacill-skräck. (?!)Husse är nämligen rejält förkyld och i ett fåfängt försök att slippa bli smittad hoppade jag över ben och tassar på terrier-trollet. Då behöver jag nämligen husses assistans och just nu undviker jag att vistas i närheten av husse så långt det går. Har ingen lust att bli liggande sjuk på ett norskt hotellrum nästa vecka…

Och så hade den lördagen gått?! Nu återstår i princip bara att slänga ihop en gourmet-middag. Som vanligt… 😉

Skumt ljus…

Upptäckte alldeles nyss att det var ett väldig skumt ljus ute. Greppade kameran för att gå ut och ta några bilder, och exakt, precis, just DÅ började det hagla, och det gör det fortfarande. Och allt skiftar fortfarande i olika nyanser mellan rosa och orange…

090227a

090227b

090227c

Bilden är alltså inte manipulerad eller efterbehandlad på något vis. Så här såg det ut åt öster, och solen går som bekant ner i väster…

Utbyggnad, nybyggnad eller ombyggnad?

Dom är här nu! Våra ”husdjur” skatorna som bor i ett alldeles eget hus i den ena av våra två tallar. Jag har inte sett dom på länge men alldeles nyss satt de nedanför tallarna och (bildligen) kliade sig i sina huvuden; ska vi bygga om, bygga till eller bygga nytt?

I den ena tallen har de en tvåplansvilla med källare. I den andra tallen har de ett annex/gäststuga.

Ska bli spännande att se vad det blir. Har fullständig koll från datorn, och det brukar vara rätt fascinerande att se hur de kämpar med grenar och annan bråte. En sak är säker; kreativiteten, arbetslusten och kamplusten är det inget som helst fel på!

Jag ser det som ett vårtecken att bygget snart är på gång.

För övrigt känns det bra att det är fredag!

Desperat? Nä inte ett dugg…

Det kanske någonstans i denna blogg, vid något tillfälle, har framgått att jag längtar efter våren, och framför allt efter att snön och isen ska försvinna? Nähä, inte det? Men så är det i alla fall.

Nu har jag gjort en insats för att hjälpa tillställningen på traven. Jag tog helt enkelt en spettspade och gick ut och bokstavligen hackade bort isen på den stenlagda gången som går från köksdörren/köksaltanen ut mot världen. Denna gång som jag använder många gånger varje dag och som varit belagd med ett massivt, och mycket halt, lager is. Nu är stora delar av den frilagd och problemet (isen) är uppskjutet ca 4 meter. Desperat? Kan jag väl aldrig tro?

Nu ska jag gå ner och tortera hundar igen. 🙂 Fick tips igår om den ultimata schäfertortyren.

1. Man lär schäfer att ligga blickstilla med godis på nosen och på tassarna.

2. Man släpper in galen, hungrig terrier för att äta upp godiset på schäferns nos och tassar.

Men nej, så utstuderat elak är inte ens jag. 😉

***

Edit, en stund senare; en koncentrerad schäfer och ett utdrag ur veckans läckra tulpanbukett.

090226a

090226b

090226c

Med Murphy som reseledare…

Idag var det dags för det (förhoppningsvis) sista besöket på odontologen på Sahlgrenska. 09.45 skulle jag vara där. På morgonen började det snöa. Rejält! Frågan är om det inte var det mest intensiva snöfallet den här vintern, hittills…

Först trodde jag att det bara var uppe hos oss det snöade men fick indikationer på att det var lika illa väster om stan så jag gav mig iväg i god tid. Eftersom vissa inte klarar att köra fortare än 60-70 km/h bara för att det snöar, även om körbanan är hyfsat snöfri, så tog det sin lilla tid. Att ge sig ut i vänsterfilen, med 5-10 cm snömodd var inte att rekommendera utan det var bara att hålla sig i kön. Efter ett tag började jag ana att jag inte skulle hinna fram riktigt i tid utan möjligen bli ett par minuter sen, så jag ringde och förvarnade.

Strax efter släppte det. Snön övergick i regn och körbanan var blöt istället och det gick att blåsa på nästan som vanligt. Hoppet infann sig; jag kanske hinner?

Men. Nä. Det gjorde jag inte!

En bit före stadsgränsen var det tvärstopp. Varför lyckades jag aldrig reda ut men trafiken flöt på i den hisnande hastigheten av 10 km/h eller också stod den helt still, i ett antal kilometer. Nytt telefonsamtal…

Efter ca 20 minuter i denna trafikstockning, som jag fortfarande inte vet varför den över huvud taget var, släppte det igen och det flöt på i bra fart genom stan. Yes, ”bara” en kvart försenad…

Men. Nä. Det blev jag inte!

När jag kom fram fanns det nämligen inga parkeringsplatser att uppbringa. De två tidigare gångerna jag varit där har det funnit hur gott om platser som helst, men naturligtvis inte idag… Blev jag förvånad? Nej, inte särskilt.

Hur som helst kom jag fram ungefär 25 minuter för sent. Lite skämmigt, men inga sura miner. Tandläkaren berättade istället några egna rysarhistorier om bilresor och så var det bra med det. 🙂

Betalningen var väl dagens enda positiva inslag. Helt plötsligt gick det på 1.200:- mindre än det ursprungliga prisförslaget. Men eftersom jag ska till min ordinarie tandläkare för att byta ut den provisoriska fyllningen mot en permanent misstänker jag att resterande slantar fladdrar iväg där.

På hemvägen hade vädret slagit om och största problemet då var risken för vattenplaning. En gång var jag illa ute, men redde ut det och kom hem till sist…

Ja den där Murphy…