Då är K åtminstone hyfsat rastypisk, efter en omgång på trimbordet. Han är ju inte alls samarbetsvillig när det kommer till tassarna så lite tendenser till lovikkavantar finns kvar, men de är åtminstone bättre (=mindre). Och någon utställningstrimning är det inte, men som sagt – hyfsat rastypisk. 🙂
Det planerade uppletandet blev ett spår istället. Vågade inte fresta husses tålamod alltför mycket efter att han assisterat vid fotningen av Iza, och eftersom jag även behövde hans assistans vid trimning och kloklippning. Att kliva omkring i den stelfrusna skogen var väl kanske inte helt lyckat men både fot och bukmuskel överlevde. För Karlssons del har dagen haft ledordet ”mycket ben och liten hjärna”. Bitvis spårade han jättefint men eftersom såväl bark som rådjusskit tydligen är fullständigt oemotståndligt i djupfryst skick så hade vi några diskussioner om vad vi egentligen höll på med. Han missade också två pinnar av fem… Nåja, nästa gång blir det bättre. Hoppas jag?
Devisen med benen och hjärnan visade sig också under lydnadspasset. Min teori från här om dagen, att han började begripa det här med konerna, kom rejält på skam. Och så pratar vi inte mer om det…
Fotningen av Iza gick … sådär. Som jag misstänkte var ljuset alldeles för hårt. Dessutom sitter hon som en hösäck på de flesta bilderna och jag fick inte fram det där uttrycket jag egentligen vill ha, och som jag vet att hon kan få fram. Här kommer i alla fall ett par smakprov.