Bruksförarkvinn’s

Det finns en slogan som jag har sett tryckt både på T-shirts och bildekaler. Den lyder: Bruksförarkvinn’s – det bästa som finns!

Men – det beror nog på vad man ska ha dom till? Det finns tillfällen när jag t ex ifrågasatt deras förmåga att uppfostra barn på ett lämpligt sätt. De flesta lyckas alldeles utmärkt men det finns undantag, och det var nog ett sån’t som var på lampaffären samtidigt som jag idag.

När jag står där i godan ro och studerar fönsterlampor hör jag helt plötsligt ett extremt kraftfullt:

STANNA!

STANNA!

STANNA!

Det var en kvinna som försökte få stopp på sina två barn som löpte amok i den extremt tättmöblerade lampaffären… Hunden hade hon dock lämnat hemma till förmån för maken som definitivt hade stannat för länge sedan – i motsats till barnen.

Man kanske skulle gått fram och föreslagit att hon började träna inkallning och fritt följ till att börja med eftersom hennes stanna-kommando verkade ungefär lika effektivt som när jag försöker få stopp på Iza på inkallningarna. Linförighet kanske hade varit ett ännu bättre alternativ?

En gång i mitt liv har det dock verkligen fungerat, men inte på Iza. Det var under friidrotts-VM i Göteborg 1995 när jag lyckades få stopp på nästan hela folkmassan på Avenyn genom ett kraftfullt (och snabbt) STANNA-kommando. Detta förhindrade att jag blev kjollös pga en förbipasserande (gående) cyklist som kommit lite för nära min kjol med cykelnavet. Så visst – det kan vara effektivt med rappa brukskommandon även i andra sammanhang, men lampaffären idag var uppenbarligen inte ett av dem.

Jag drog en lättnadens suck när jag lämnade det sjunkande skeppet – f’låt, lampaffären – innan det rasade samman.

(Och jo, jag hade med mig tre fönsterlampor därifrån.)