No music needed…

Det är ju populärt att piffa upp sina videoklipp med musik. Det är inget jag har gett mig på och jag kände spontant att den här filmen verkligen inte behöver extra ljud. 😛

Så här låter det bara när jag eller husse kommer hem. Just den här gången var det husse. 🙂 När det kommer annat löst folk skäller de bara, som vanliga hundar.

Nu ska jag fundera ut något lagom utmattande att roa Maro med så att han kanske är en smula tam till privatlektionen, tidigt i morgon. 😛 Dessutom måste jag nog formulera önskelistan i text om jag ska komma ihåg prioriteringsordningen på vad vi ska ägna timmen åt.

När husmorstipset inte funkar…?

Sen urminnes tider (eller åtminstone sen bronsåldern) har experterna sagt att om man inte får hunden att gripa apporten på vägen ut, för att sedan vända åter till föraren, så ska man lägga apporten vid en vägg eller annat hinder så att hunden inte kan gå runt och gripa på vägen in.

Maro har uppenbarligen inte tagit del av dessa instruktioner och när det kommer till vissa former av problemlösning är han lika envis som en terrier. 😉

Inte nog med att han tycker metallapporten är onödig och i stort sett saknar existensberättigande, han lyckades lösa problemet utan att greppa den från ”rätt” håll… 😛

Den enda förmildrande omständigheten, förutom att han kan skylla på klantig matte, är väl att han faktiskt inte tar till tassarna i någon större utsträckning, något som han annars är rätt förtjust i.

Med facit i hand borde vi nog ha påbörjat den träningen med något annat än en äcklig metallapport, t ex en av trä, men jag är ganska övertygad om att han ändå löst problemet på sitt alldeles egna lilla sätt.

Vi konstaterar härmed att kvällens träningspass inte tog oss särskilt mycket framåt och hoppas på mer tur när vi tänker vid nästa tillfälle. Dessutom fick vi en punkt till på to do-listan inför privattimmen på onsdag.

Var elfte månad – ett vinnande koncept?

Gårdagens träning blev inte riktigt som planerat. Jag åkte till jobbet för att lägga spår på fältet intill och så långt gick det bra. Under liggtiden tränade vid lydnad, ffa framförgående, på parkeringen vid jobbet. Tyvärr har Boråstapeter, som är närmaste granne, hägnat in sin appellplan lite för bra så vi fick hålla tillgodo med asfalten. 😛

När det var dags att gå spåret möter jag ”svensson x 2” med en DSG, exakt på påsläppspunkten och när jag frågar så visar det sig att de gått och rastat precis där jag lagt spåret. Enda området de inte varit på var … just det området jag inte varit på. 😦 Dessutom hade de avslutat med att gå hela min första sträcka, åt motsatt håll. Det fanns inte ens någon chans för Maro att fästa på spåret innan det skulle bli jättejättesvårt. Lika bra att lägga ner för den sortens svårigheter är väldigt mycket för mycket just nu och hade sannolikt varit väldigt svårt för vilken hund som helst. Bara att åka hem för att vänta i ytterligare en timme, på att ett nytt spår skulle ligga till sig, var jag inte alls sugen på.

Idag har jag väl inte ens gjort 25% av vad jag hade tänkt mig, men på eftermiddagen tog jag mig samman och åkte iväg för att träna – i Knalleland! För de som inte är från trakten så är det alltså stans största köpcentrum. Senast vi var där var väl ungefär 11 månader sedan och då lovade jag mig själv att vi skulle träna minst en gång i veckan i någon form av offentlig miljö. Har vi gjort det? Nej, skulle inte tro det… 😦

Då, i mars förra året, hade jag en liten hund som tyckte det var riktigt jobbigt, hade jättesvårt att koncentrera sig och mestadels hade svansen mellan benen. Det var folk, bilar, cyklister, barn, joggare, svajande skyltar, självöppnande dörrar och gud vet vad och det mesta var läskigt. Han ville knappt ta godis och leka var inte att tänka på.

Idag hade jag en helt ny hund! Inget var otäckt! Han var naturligtvis tvungen att kolla in saker ibland, men det var mest sund nyfikenhet. Pigg, glad, följsam, koncentrerad och inte ett spår av att något var obehagligt. Han käkade glatt godis och lekte när det erbjöds. 🙂

En gång, när jag hade satt honom och själv stod framför i kopplets längd, kom det till och med en hel familj (?) på typ 6 personer bakom min rygg och gick förbi oss med ungefär halva familjen på varje sida, på en halvmeters avstånd, och han tittade bara nyfiket på dem (men det är ju lite fascinerande att folk inte tar ut liiite större avstånd?). Jag konstaterade också att Elgigantens fönster funkar utmärkt som speglar. 🙂

Det här var lite självförstärkande för både matte och hund tror jag, och det ska nog inte ta 11 månader till nästa gång. 😛 Det känns oerhört skönt att han verkar ha mognat i alla fall, och inte är illa berörd av miljön. 🙂


Idag har jag skådat säsongens första snödroppar här på ”fjället”. Det känns som någon sorts rekord men jag är inte säker. De ger dock ett visst hopp om livet. 🙂

170226g

För övrigt verkar Karlsson rätt nöjd med att Maro modifierat biabädden så perfekt. Det måste ha varit en tanke med det, eller…? 😉 Designen är inte ny, men just det hörnet står oftast … inne i hörnet.

170226f

Busiga tassen

Vi sliter med fjärrdirigeringen. Just nu är det fokus på sitt-ligg-sitt, som i klass 1 och problemet är att han har en väldigt busig vänstertass. Han har definitivt naturliga förutsättningar för ”låsta fram” men den vänstra framtassen är en orolig liten tingest.

I förra inlägget fanns den här bilden. Jag la även ut den i en kelpiegrupp på FB med denna text.

Bäst att hålla högertassen i ett fast grepp så att den inte börjar bråka och väcker mig... 💤

170225a

Egentligen borde det ha varit så här:

Bäst att hålla vänstertassen i ett fast grepp så att den inte börjar bråka och väcker mig💤

170225b

Vid något tillfälle har den klantiga matten uppenbarligen omedvetet lyckats förstärka den fladdrande vänstertassen och det kommer han minsann ihåg, den lilla chokladtomten. 😦 Fladdret innebär inte automatiskt att han flyttar sig. Har han en target att stå på, eller en ”planka” framför tassarna rör han sig inte framåt och han jobbar fint med bakdelen men … han lyfter ändå vänstertassen lite i varje skifte.

I torsdags kväll när vi tränade här hemma bestämde jag mig för att ta tag i problemet eftersom det uppenbarligen inte tänker försvinna av sig själv. Jag placerade honom stående och försökte få honom att lyfta på tassarna genom att knuffa lite på dem eller  lyfta dem. Den högra tassen var fast monterad i golvet och nästan omöjlig att rubba, den vänstra – not so much…

Med hjälp av omvänt lockande verkade han dock börja få viss förståelse för vart matte är på väg och ”tyngden” i vänstertassen blev betydligt bättre. Det känns dock som om det är oerhört långt tills den verkligen är ”låst”.

Någonstans i den vevan började jag också fundera på vad vi håller på med egentligen? Lydnadslydnad, är det verkligen min grej? Det har ju inte blivit mindre petigt med de nya reglerna. På sätt och vis tycker jag detaljpillet är roligt, på andra sätt och vis – inte.

Nåja, vi tränar väl vidare medan vi funderar på det i-landsproblemet.


Igår var det utflykt till Göteborg och musikalen Hair på Operan och det var mycket väl värt resan. 🙂 Jag har sett filmen mååånga gånger och lyssnat på musiken väldigt mycket genom åren. Föreställningen (storyn) hade väl inte så många likheter med filmen men den var ändå riktigt, riktigt bra. En riktig energikick (som dock inte gör sig riktigt påmind idag…) och kom nästan upp i JCS-klass, men bara nästan. 😉  Har man inte hunnit se den så kan jag varmt rekommendera den. Det är några föreställningar kvar under mars månad. Hur det är med biljettillgången har jag ingen aning om, det får man kolla alldeles själv. 🙂

Allt som inte dödar härdar, sägs det…

När jag vaknade upp till snöstorm i morse kändes det inte ok men ändå hanterbart. En mycket märklig känsla för en snöhatare av rang men hade jag inte tagit vara på dagen igår hade jag nog blivit betydligt grinigare än jag faktiskt blev.

Det slutade dock snöa, blev plusgrader och bara slask av det hela. Allt är dock inte borta här på ”fjället” och om prognoserna håller vad de lovar, minus- och plusgrader om vartannat några dygn framöver kan det bli rätt … intressant. Nåja, vi överlever antagligen det också.

Idag blev det något av en vilodag, om vi inte får till lite köksträning inom kort. Lite träning på promenaden blev det i alla fall och varför inte träna lite hakan-i-backen när underlaget är pestigt? Allt som inte dödar härdar, har vi ju hört… 😛 Han skötte sig rätt fint faktiskt och verkade inte ha några större problem varken med att lägga den söta hakan eller lilla magen i slasket. Bra så! 🙂

170222c

Efter promenaden var han uppenbarligen orolig att högertassen skulle busa till det och väcka honom så han höll den i ett fast grepp när han sov. ❤

170222a

När jag sen skulle åka till jobbet var han mycket skeptisk. ”Vaddå åka till jobbet, du har ju jobbat hela dagen?” Nåja, han överlevde uppenbarligen det också, och husse kom hem ganska snart efter att jag åkt men den här minen säger ju en del. 🙂

170222b

Ett blogginlägg av den mer meningslösa sorten, men det gäller att hålla igång, för min skull. Blir det för många dagars glapp så vet jag hur svårt det är att komma igång igen så jag försöker hänga i, om inte varje dag så nästan… 😛

Bättre blir det inte, tror jag?

Det har onekligen sina fördelar med ett jobb som innebär frihet under ansvar. Om man kombinerar det med en rejäl timbank och arbetsgivaren önskan om att timbanken skall minskas så kan man ta lite sådär spontanledigt en eftermiddag i februari. 🙂

Det gäller att passa på när solen skiner, det är barmark och termometern visar +6°. Som gjort för fältspår, med annan spårläggare. Alltså lurade man med sig C ut i markerna, la ett långt skogsspår åt hennes hund och sen vallade man ut henne att lägga två appellspår på stubbåker.

Fält i kombination med icke matte-spår är det han har haft riktigt svårt för, eller snarare varit rätt ointresserad av, men jag tror det börjar lossna även där. Det börjar bli betydligt mer jävlar anamma i honom och det känns härligt. Det blåste dock ganska kraftigt idag och så länge vi hade medvind eller sidvind gick det bra. När det blev motvind blev det lite flummigare men även det blir bättre och bättre.

Efter det första spåret var han supertaggad att ge sig iväg på nästa och även det är ett gott tecken. 🙂 Alla pinnar och alla snusdosor med godis fick vi med oss hem också (men dosorna var tomma 😉 ).

Det sista jag sa innan vi åkte hemifrån var ”ska jag ta med mig kameran?” (finkameran alltså) och besvarade själv frågan med ”nej, orka?”. Så här i efterhand ångrar jag mig för mobilbilder är ju … mobilbilder. Nåja, det syns väl vad vi har gjort iaf.


Efter spåren fortsatte vi till klubben för ett par budföringar. Även där går det framåt, nu med stormsteg känns det som. Han är taggad på väg till mottagaren och ännu mer taggad på väg till startpunkten och ivrig att komma iväg. Känns riktigt bra i mattehjärtat! 🙂

När vi skulle släppa av Like och C hemma var det en mycket trött (och för dagen mätt) Like som mötte upp bak i bilen. Hennes specialitet är att möta alla hon känner med ett leende. Så även denna gång, även om hon var liiite mer svårflirtad än vanligt. Så kan det bli när man är trött (och mätt). 😀

En mycket lyckad dag blev det. Bättre än så här blir det nog inte i februari på hemmaplan. Det hade möjligen varit om man varit ledig hela dagen… 🙂 Nu överlever jag nog resten av den här arbetsveckan i alla fall.

K R I S !

Maro vill ha hjälp att ringa K R I S, Kelpies Rätt I Samhället! Han tycker att detta är lite onödigt svårt, faktiskt. Men … jag tror att han innerst inne är rätt nöjd när han fixar det. 😀

På första bilden finns det fler leksaker, kastade runt honom, men uppenbarligen simmade de ur bild. 😛


Karlsson fick köra lite nose work. Först ”behållarsök” med de nya klädnyporna jag fyndade igår. Lite väl apporteringsvänliga kanske, men han hittade i alla fall rätt.

Sen några rumssök på det. Det är inte lätt att filma samtidigt, när man dessutom ska hålla ordning på klicker och belöning. Därför tar båda filmsekvenserna slut exakt när det bränns ordentligt men sätt på ljudet. Att höra den lilla näsan arbeta är fascinerande. 🙂 Rumssöket var väl dessutom det fjärde tror jag. Lite onödigt stort rum kanske, men han jobbar enträget, som den terrier han är. 🙂 Man ska även veta att korgarna, på näst nedersta hyllan, är fulla med leksaker. 🙂