Jag har nog aldrig haft någon hund som varit så mån om att göra rätt, så förtvivlad när han inte lyckas och så lättad och nöjd när han äntligen fattar. Förtvivlad kanske är fel ord iofs, men man ser verkligen hur han funderar på vad jag egentligen vill – även om jag är långt ifrån renlärig shejping när vi tränar. Det är en rejält blandning av hjälp, shejp och lite annat. 😉
Jag har nog heller aldrig haft en hund som blir så glad av mitt muntliga beröm. Han växer verkligen när jag berömmer honom och det är härligt att se. 🙂
Idag har större dagen gått åt till idéella arbetsuppgifter vid datorn. Husse har fått sköta promenerandet men fram på eftermiddagen slet jag mig loss och tog ett pass i Karlsson Arena med Maro. Jag kom på att stegförflyttningar bakåt är ett mycket eftersatt område. Vi har tränat lite på att försöka backa rakt (med mycket blandat resultat) men halt efter backning har jag helt glömt.
De första gångerna blev det krokigt och snett och när jag stannade, efter ett steg eller två, stod han kvar och förstod inte alls vad jag eftersträvade. Med lite visande, lämpor, lock och pock så kopplade helt plötsligt hjärnan ihop ett par av hjärncellerna och pang så satte han sig. Det funkade flera gånger, med rakare och rakare förflyttningar och snabbare och snabbare sättanden. Och så såg han sådär nöjd och glad ut igen. 🙂
Jag försökte filma men den filmen aspirerar inte på en guldbagge för bästa foto så jag struntar i att lägga ut den. Gör om, gör rätt matte!
Igår kväll var det sån där ”betesigsomenvanligmänniskautanhundkläder”-kväll igen?! Det är tätt mellan dem den här årstiden tydligen. Först blev den en tidig middag på stan med goda vänner och sen fortsatte vi med Peter & Bruno (Johansson & Mitsogiannis) på Åhaga här i stan. En riktig feel good-kväll med riktigt bra sång, superduktiga musiker och mycket humor. En sån där kväll man kan leva på ett tag. 🙂
Mobilbilder från nionde raden på parkett, det blir ju som det blir… 😉
vallterrier.com 