Favorit i repris!

Vid 06.30 i morse började Iza trampa runt i sovrummet samtidigt som Karlsson påbörjade ansiktstvätt av matte. Husse förbarmade sig (vilket sker ca 6 gånger/år) och klev upp för att ta ut hundarna och ge dem mat, men se det tänkte inte Iza gå på, och först inte terriern heller. När husse utlovade ”m-a-t” kunde dock den lille inte stå emot, men Izas kvinnliga könshormoner gör att hon inte är fullt så lättlurad. Hon vägrade konsekvent att lämna bia-bädden som hon ju faktiskt lämnat tidigare för att promenera omkring, men inför ”hotet” att bli kidnappad av husse, rastad och matad så – nä! Sen låg hon helt stilla (troligen med benen i kors?) och väntade på att jag skulle gå upp vilket inträffade ca 1,5 timme senare. Inte ens när K fick mat (torrfoder i metallskål) rörde hon sig. Tänk om hon var lika trogen sin matte utomhus…?

Jag har sällan sett en så förvånad terrier som när Iza sedan fick mat och inte han?! Att han redan ätit frukost hade han helt förträngt. Helt ärligt hade han nog inget minne av att någonsin ha ätit någonting i hela sitt liv. 🙂

När jag pysslat runt en stund efter min frukost såg det ut så här:

090328a

Kommer du inte snart matte, så att vi kan kolla mailen? (Vissa får ståplats och andra liggplats.)

Och nu blev jag åter igen pinsamt medveten om behovet av att renovera trappan och väggarna. I blixtljus ter det sig ännu värre än vad det gör i den normalt sett relativt skumma belysningen…

Idag fyller pappa år och paketet är öppnat vilket innebär att jag nu kan publicera bilden på (den mycket uppskattade) presenten. 🙂

090328b

En canvas-förstoring på Gino! Det blev sååå läckert och jag skulle nog mycket väl kunna bli beroende… Tyvärr är de inte helt gratis.

Om idoler

Detta kunde man läsa i gårdagens Borås Tidning!

När jag var i tonåren trodde jag att man med automatik skulle övergå till att enbart gilla dansbandsmusik när man fyllde 30. Och från och med 40 skulle det bara vara dragspel som gällde…

Så blev det nu, tack och lov, inte!
(Sa hon som just nu lyssnar på Manic Street Preachers på Spotify.)

Men då slås man ju av tanken; vem kommer och spelar för mig när jag sitter på hemmet, om jag nu kommer så långt? Lars Winnerbäck?  Håkan Hellström? Måns Zelmerlöf? Ingen av dem är har idolstatus i min värld (även om Winnerbäck är klart  godkänd) men de har ju några år tillgodo på mig i alla fall. Får jag välja, inom Sveriges gränser, så får det nog bli Mando Diao. 🙂

Vem vill DU höra när du sitter på ”hemmet”?

Glädjeämnen, om än små.

Kommer ni ihåg det här inlägget?

Kontentan var; nya rutiner inför promenad. Det går bättre och bättre, och Karlsson är klart duktigast. Nu har vi faktiskt uppnått det stadium där hundarna sitter kvar innanför dörren och låter mig gå ut först!!! Det är ju en rutin jag alltid kört när jag bara haft en hund, och det funkar fortfarande om de inte är laddade för promenad utan det bara är kort kisserunda med en hund i taget det handlar om. Men två dagar i rad har det funkat även efter promenadladdning (=ombytt matte). Nu är väl en del i det hela just det att de faktiskt ligger hyfsat stilla, och därmed inte laddar lika mycket. De är även förhållandevis tysta. Visst ”snackar” de lite, men risken för akut tinnitus är inte längre lika överhängande. Yesss, man ska tydligen aldrig ge upp, och det går (uppenbarligen) att lära gamla hundar (Iza) ligga. 🙂

Dagens andra glädjeämne handlar om pelargonbranschen. Ny bild på ”pinnen” som fortsätter att utvecklas, och så på min egenhändigt uppfödda stjärnpelargonstickling som är rasande stor och frodig och nu börjar få blommor. Den har växt om sin mamma med sisådär 400%. Man kan undra vad den dopat sig med, för det borde inte kunna vara min ömma omvårdnad det beror på för i så fall är den vansinnigt tålig.

090327a

090327b

Sen var det slut på glädjeämnena. Det utlovade regnet har ännu inte börjat falla och minskningen av snötäcket är därför … marginell. Men man kanske borde glädja sig åt det faktum att det åtminstone slutat snöa? Och så är det ju fredag… 🙂

Var f*n är växthuseffekten när man behöver den?

Så sa en kompis igår, och jag kan bara skriva under. Ca 1 dm snö har det kommit i natt och det vräker fortfarande ner. *suck*

Får bara hålla tummarna för att norrmännens prognos stämmer, dvs att det snart ska slå över till plusgrader och sedan vara så fram till i morgon kväll. Annars blir det inte kul för de 16 stackarna som ska tävla appellen på söndag. För exakt ett år sedan var det ungefär likadant. Ca 1 dm snöslask på appellplan där jag och K skulle ha debuterat, så vi lämnade återbud och tog det helgen efter istället.

Genom eld och vatten!

Någon som kommer ihåg Pip-Larssons? Jag minns familjen från en bok i min barndom, men tydligen finns det även en film från -98. Hur som helst så har vi som bekant en Pip-Karlsson i den här familjen, och jag syftar inte på de pip som kan undslippa honom på lydnadsplanen ibland, utan på hans allom bekanta fascination av latex-pipar med svans.

070812b

De funkar till det mesta och jag tror han skulle gå genom eld för en sådan. Vatten har vi ju provat och det är faktiskt det enda som kan övertyga honom om nyttan av att simma. Jag fick igång spårarbetet med hjälp av latex-pipar, intresset för pinnarna har jag byggt upp med latex-pipar, jag har fått till uppletandet (hoppas och tror jag) med hjälp av latexpipar. Ikväll har jag påbörjat ett projekt för att få ordning på tungapporteringen med – ja just det – latexpip. Och ett annat projekt, att få bättre motivation (fart och riktning) i upptagsrutan, och val av rätt håll i spåret via – latexpipar. Eftersom det bara är i begynnelsestadiet ska jag inte uttala mig och succéfaktorn, men än så länge känns det lovande. 🙂

Har faktiskt hunnit med två spårupptag ikväll efter jobbet, och det andra utmynnade i ett spår på kanske 250 meter. På det första upptaget ville han väldigt gärna gå bakspår, men på det andra valde han rätt håll efter en liten analys (vill jag åtminstone tro). Eller också var det slumpen. Och spåret fixade han faktiskt kanonbra på den stenhårda marken. Han blir bara hetare och hetare på pinnarna och markerar (och apporterar) även om han för tillfället är ”ur spår” (?!).

Nu håller jag tummarna för att det inte blir så allvarligt med snön som ska komma i natt utan att den är borta innan helgen, för då ska jag åka iväg till något mer snö- och isfritt ställe och lägga spår på lördag. På söndag ska jag vara tävlingssekreterare på vår appelltävling och eftersom det blir några dö-timmar medan de tävlande är ute på spåren skulle det passa bra att träna hund då.

Jo förresten; igår kväll blev det impulsträning igen. Var tvungen att åka och handla och eftersom klubben ligger åt samma håll slängde jag in K i bilen och körde ett pass. Ömsom vin, ömsom vatten kanske man kan kalla det… men tar man ett snitt så var det helt OK.

Den där Freud…

Hur ska man tolka det när man, å tjänstens vägnar, ska skriva ordet ”matta” och det av de flinka fingrarna formas ordet ”matte”? Jag är ganska säker på att det inte har något med vare sig siffror eller snickaren i Bygglov att göra, utan med min självbild.

Som den minnesgode läsaren vet har jag varit med om värre, men ändå?