Genom eld och vatten!

Någon som kommer ihåg Pip-Larssons? Jag minns familjen från en bok i min barndom, men tydligen finns det även en film från -98. Hur som helst så har vi som bekant en Pip-Karlsson i den här familjen, och jag syftar inte på de pip som kan undslippa honom på lydnadsplanen ibland, utan på hans allom bekanta fascination av latex-pipar med svans.

070812b

De funkar till det mesta och jag tror han skulle gå genom eld för en sådan. Vatten har vi ju provat och det är faktiskt det enda som kan övertyga honom om nyttan av att simma. Jag fick igång spårarbetet med hjälp av latex-pipar, intresset för pinnarna har jag byggt upp med latex-pipar, jag har fått till uppletandet (hoppas och tror jag) med hjälp av latexpipar. Ikväll har jag påbörjat ett projekt för att få ordning på tungapporteringen med – ja just det – latexpip. Och ett annat projekt, att få bättre motivation (fart och riktning) i upptagsrutan, och val av rätt håll i spåret via – latexpipar. Eftersom det bara är i begynnelsestadiet ska jag inte uttala mig och succéfaktorn, men än så länge känns det lovande. 🙂

Har faktiskt hunnit med två spårupptag ikväll efter jobbet, och det andra utmynnade i ett spår på kanske 250 meter. På det första upptaget ville han väldigt gärna gå bakspår, men på det andra valde han rätt håll efter en liten analys (vill jag åtminstone tro). Eller också var det slumpen. Och spåret fixade han faktiskt kanonbra på den stenhårda marken. Han blir bara hetare och hetare på pinnarna och markerar (och apporterar) även om han för tillfället är ”ur spår” (?!).

Nu håller jag tummarna för att det inte blir så allvarligt med snön som ska komma i natt utan att den är borta innan helgen, för då ska jag åka iväg till något mer snö- och isfritt ställe och lägga spår på lördag. På söndag ska jag vara tävlingssekreterare på vår appelltävling och eftersom det blir några dö-timmar medan de tävlande är ute på spåren skulle det passa bra att träna hund då.

Jo förresten; igår kväll blev det impulsträning igen. Var tvungen att åka och handla och eftersom klubben ligger åt samma håll slängde jag in K i bilen och körde ett pass. Ömsom vin, ömsom vatten kanske man kan kalla det… men tar man ett snitt så var det helt OK.

Den där Freud…

Hur ska man tolka det när man, å tjänstens vägnar, ska skriva ordet ”matta” och det av de flinka fingrarna formas ordet ”matte”? Jag är ganska säker på att det inte har något med vare sig siffror eller snickaren i Bygglov att göra, utan med min självbild.

Som den minnesgode läsaren vet har jag varit med om värre, men ändå?