För de som icke tror…

…på mig, när jag hävdar att vi har snö och is, utan tror att jag överdriver, så kommer här några bilder. Och jag vet att det har ramlat ner massor av snö lite längre norrut i landet, och att det finns de som har det betydligt värre. Men med tanke på att det är praktiskt taget snöfritt ungefär en mil härifrån (inne i stan) så känns det här ganska frustrerande. Pansar-snö och pansar-is…

090311c

Snödjupet på altanen!

090311d

090311e

090311f

Don’t bullshit me!

Den där snubben på SMHI som påstår att våren har kommit till hela västsverige tror jag ännu mindre på idag efter lunchpromenaden, när såväl liten hund som stor hund OCH deras matte gick PÅ snön. Mitt på dagen är det alltså fortfarande rejäl skare, termometern visar +0,1° vid husväggen. Vår? Don’t bullshit me!

Men över till något roligare. Vi har infört lite nya rutiner här hemma vad det gäller hundarnas agerande inför promenaderna. Jag hade ju en gång för alla resignerat, men så fick jag lite nya krafter att ta tag i problemet. Den tyngst vägande faktorn var – skaderisken. Det är ju ett under att ingen av dem skadat sig i tumultet som uppstår om de själva får välja. Så valfriheten tog slut. Bara sådär! Sedan några veckor tillbaka är det följande som gäller:

  1. Ligg still i bia-bädden i hallen när matte byter om
  2. Ligg still på köksgolvet medan matte fixar promenadgodiset
  3. Ligg still på köksgolvet medan matte sätter på sig kängorna
  4. Ligg still på köksgolvet medan matte sätter på halsband och koppel

Det har faktiskt funkat över förväntan. Inte klockrent, men skillnaden mot tidigare är påtaglig.

Idag tänkte jag vidareutveckla det hela genom att låta dem ligga kvar i hallen under punkt 1-3, och där har de ingen som helst uppsikt över köket där jag befinner mig. Det lyckades till 50%. Och den som lyckades klamra sig fast i bia-bädden var – Karlsson! Trots att Iza flängde iväg ut i köket någonstans under punkt 2 så låg han kvar! Guldhunden! Det bådar gott inför de dolda platsliggningarna som stundar. Och Iza blev om möjligt ännu mer långnäst än hon normalt är, när K fick massor av beröm och godis där han låg i bia-bädden och hon inte fick nå’t trots att hon lagt om sig, på annan plats i hallen. Men hennes beteende förvånar mig inte alls egentligen, för hon är hunden som gärna lyder – när det passar henne…

Och så här kan det se ut efter promenaden. Alla huvudkuddar är bra, utom de dåliga… typ. 🙂

090311b

Och så kröp VI fram ur vår håla!

Igår kväll gjorde jag en rejäl kragtagning, tog med mig Årets Bruksborder och – åkte och tränade!!! Insåg att om vi ska ha ens en liten chans att behålla det prestigefyllda vandringspriset även nästa år så gäller det att ligga i. 😉

Planen på Elfsborgs BK var till 98,5% isfri. Lite blöt och lerig på vissa ställen men på det stora hela rätt OK. Eftersom Humle och Dumle (framåtsändandefigurer) stod strategist utplacerade började jag med att testa av transporten från gruppen och framåt. Var onekligen lite skeptisk till hur riktningen skulle bli utan snövallar men på det stora hela blev den alldeles utmärkt. Nu ska helst travtempot ner ytterligare lite, och sen är det ”bara” tempoväxlingen vid gruppen kvar, hm…

För övrigt körde vi FF med tyst matte och han går faktiskt betydligt bättre när jag håller käften i starterna. Inte perfekt men bättre. Vi körde även tungapporten för första gången på hela vintern och i tredje försöket blev det klart godkänt. Galopp både ut och in och bra ingång. Kryp med vinklar hann vi också med. Högervinklarna är inget problem men i vänstervinklarna stannade han upp och behövde hjälp för att komma igång igen. Han är dock låg och fin hela tiden. En platsliggning hann vi också med, men med tanke på temperaturen valde jag att bara träna själva nedläggandet, alltså det som strulat på tävling. Igår var det dock inget problem med det, men å andra sidan var det ju inte tävling heller utan bara tävlingsmässigt. Efter en knapp minut valde jag att gå tillbaks och hämta honom, i fullt samförstånd med omkringliggande hundars mattar. Vill inte att han ska behöva ligga så länge att det blir obehagligt med tanke på temperaturen.

Det som imponerade mest igår var dock hans fokus. När man tar ut Iza efter ett rejält vinteruppehåll så är hon över huvud taget inte kontaktbar första gången. Hon har sååå fullt upp med att hålla ordning på alla andra hundar som hon inte sett på sååå länge. Helt ärligt beter hon sig som om hon aldrig sett en annan hund, någon gång – ever! Karlsson däremot han betedde sig som om vi tränat i den här miljön fyra gånger i veckan hela vintern. Visst kollade han in de andra hundarna ibland, när det var någon som såg konstig ut eller gjorde något konstigt, men det var på en fullt hanterbar nivå.

För övrigt har det varit minusgrader i natt igen, isen är hårdfrusen och på snön är det skare. I natt ska det bli -7° enligt yr.no och i morgon ska det bli snö! ”Våren är här” – kiss my ass! Ytterligare ett kriterium som måste uppfyllas för att behålla den ärofyllda ÅBB-titeln är nämligen – spårträning! Det här håller inte…

Men man kan ju alltid pigga upp sig lite med veckans tulpan. 🙂

090311a