En terrier är en terrier är en terrier…

Igår kväll stod det träningstävling på programmet och jag kan inte vara annat än nöjd med resultatet. 🙂

Söndagens jagkanintekrypaochharaldrigkunnat-syndrom var som bortblåst och det fina krypet var tillbaka redan på uppvärmning. Men har man en terrier är det väl sådant man får vänja sig vid antar jag?

Jag lyckades för övrigt hitta en bra nivå på uppvärmningen och testade även en ny taktik när vi gick in på plan. Träningstävlingen gick av stapeln på övre plan som han inte satt sin tass på under hela vintern så i princip var den att betrakta som en ny plan. Istället för att koppla honom vid ingången på plan lämnade jag kopplet nere vid ryggsäcken och gick in med lös hund. Då skärpte han till sig mycket mer och vi hade inga problem med kontakten i starten, eller åtminstone mycket små problem. Det är nog melodin alltså – lös hund!

Själva tävlingsprogrammet är jag också mycket nöjd med även om det blev en del (förväntade) dippar.

Fria följet gav en 8:a och det var nog snällt. Han gick bra utom ett rejält tapp någonstans på mitten där han vindade in  något luktagott från kanten och jag fick ta till ett dk.

Inkallning med ställande blev en 5:a, och det var också snällt.Där har vi mycket att jobba på!

Framåtsändandet blev lite överraskande en 0:a. Han fick för sig att han skulle gå fram och hälsa på Tytti som stod i gruppen och det krävdes ett antal dk:n för att få honom på rätt spår. Mycket att jobba på där också med andra ord. De gånger vi kört med grupp har han ju aldrig tidigare visat någon tendens att gå fram till någon och jag hoppas och tror att han förstod budskapet igår – att det inte är tillåtet.

Krypet gav en 10:a och en nästan tårögd domare. 🙂

Skallet fick vi en 6:a på, men OM han hade hållit inne med det lilla gläfset som passerade ut över hans läppar 0,5 sekunder innan momentet var slut så hade det blivit en 10:a det också enligt domaren. Mer att träna på där också!

Tungapport och hopp gav 9 poäng vardera och avdraget var i båda fallen för ett litet startgnäll. Inget skall alltså, utan just ett gnäll. De kommer ibland och ibland inte så på tävling är det nog bara att hålla tummarna för att det INTE kommer.. Hur jag ska få bort det när det är så inkonsekvent har jag ingen aning om?

På det stora hela är jag jättenöjd med min lilla terrier och, framför allt, med mig själv. 😉 Jag lyckades lägga honom på rätt nivå, jag lyckades hålla ihop honom ganska bra mellan momenten OCH, viktigast av allt, jag kom ihåg att megabelöna så fort vi var klara vilket jag har en tendens att glömma. Jag tror att det, summa summarum, gav K en mycket positiv känsla inför tävlingssituationen.

Men det som värmde nästan mest igår var den gamla garvade domaren S som följt mig genom åren med båda schäfrarna och vet hur mycket jag har kämpat med dem båda, om än av helt olika anledningar. Han var så uppriktigt glad för min skull och att jag äntligen fått en hund som funkar.

På lördag är det lydnadslydnadskurs på klubben för inhyrd instruktör och då hoppas jag få hjälp med inkallningen med ställande. Det momentet finns ju faktiskt både i lydnaden och brukset. F ö är det väl rutan som står på programmet för vår del, men vi får se vad vi hinner med.

080829b