Lättapport!

Glömde en lustig händelse från gårdagens sjuhäradsträning. K har ju inte apporterat en träapport på … länge. Det har varit tungapport (1 kg) för hela slanten. I lydnadslydnaden är det dock träapport som gäller, och en liten sådan.

Jag slängde iväg apporten som dessutom rullade en bra bit. Långt och snett. Först hittade han inte apporten men efter ett extra apport-kommando klarnade det. Han grep och sprang tillbaks i full fart. Hans ingångar brukar ju vara fina men igår drabbades han av en oväntad lycka över att den var så lätt. Han var alltså tvungen att ta ett litet glädjeskutt med framtassarna mot mitt ben innan han svängde in och satte sig. Svårt att göra något annat än le åt sådana tilltag. 🙂

090430a1

Hur gör dj… humlor?

För tillfället växer det humlor i vårt kök! Jag har ingen aning om var de kommer ifrån, men vi måste ha ett hummelbo någonstans i huset där det finns öppen förbindelse in. När jag kom hem idag hade jag nöjet att på kort tid befria tre stycken, och efter det ytterligare ett par. Och en geting… som helt plötsligt dök upp i arbetsrummet som varit igenstängt hela dagen?

Humlorna är väl en sak, men getingar… brrrr!

Igår kväll var det träning med vår pt för första gången sedan i höstas. Hon är ju främst lydnadsmänniska så fokus lades på inkallning med ställande, rutan och fjärren. Eftersom fotbollsplanen där vi brukar vara var ockuperad fick vi hitta en alternativ plats. Det blev en stor gräsmatta i anslutning till ett strövområde. Jag kom lite tidigare och när S anlände med sina två hundar hade jag lagt K plats. Jag gick henne till mötes och K låg. Då kommer det helt plötsligt ca 4,5 fotbollslag joggande rakt över gräsmattan. Till allas stora förvåning. Men mest förvånad var nog K, för det tog liksom aldrig slut… 🙂 Men han låg kvar.

Själva träningen redogör jag mer för på hundarhundar.se, så där kan nördarna läsa. 😉

Ikväll var det sjuhäradsträning, som jag inte tänkt vara med på, men eftersom jag fick lite blodad tand i måndags och igår bestämde jag mig för att åka dit, och köra lydnadsklass II. Det var väl ömsom vin, ömsom vatten. Rutan t ex, som funkade riktigt bra igår, var som bortblåst idag. Inför helgens husvagnsutflykt har jag dock lyckats smuggla med fyra koner… 😉

Husvagnen är nu packad med allt som går att packa redan idag. I morgon är det halvdag som gäller på jobbet, och sen blir det premiär! Vädret ska väl förvisso inte bjuda på riktigt samma sommartemperaturer som varit nu i ett par dagar, men vad kan man begära? Det är trots allt bara april även om växtligheten beter sig ungefär som om det vore en månad längre fram i almanackan. Idag har vi haft ca 25° här, och det är skönt. Men ovanligt. Men svensk som jag är så börjar jag naturligtvis fundera över hur vi ska få sona denna fina (och torra) aprilmånad? För sona den kommer vi att få göra, det är jag tyvärr helt säker på.

Fotografen som fotade Iza igår frågade idag om jag var sugen på att låna ett objektiv över helgen och testa. Jag tackade naturligtvis ja. Än så länge har jag bara hunnit fota några påskliljor, men det kanske kommer mer efter helgen. 🙂 Det mest komiska är dock att objektivet är värt ungefär dubbelt så mycket som min kamera, om man räknar nypriset. Inte något som kommer inköpas med andra ord, hur bra det än är. Och jag kommer vara rädd om det…

Mitt vilda djur!

I samband med dagens sejour i fotostudion (där Iza utsattes för psykisk tortyr i form av att behöva titta på mat hon inte fick äta upp) passade vi på att ta några porträttbilder på pensionärstanten. I egenskap av pensionär tyckte hon dock att det var sällsynt onödigt att sitta still, men till sist fick vi till det. 🙂

Här kommer ett litet urval.

090428a1

090428b

090428c

090428e

090428f

090428g

090428h

Det är skillnad på kamera och kamera. Om man säger så…

Att matte dessutom var fri att fara omkring och ”reta” hundstackar’n när fotografen fotade underlättade dessutom betydligt.

(Och jodå, hon fick lite hundmat innan det var klart. 🙂 )

Tro, hopp och – utvecklingssamtal!

Gårdagens tävlingsträning blev faktiskt ganska lyckad. K var ”på” och pigg som sjutton under uppvärmningen. Strax innan vi skulle gå in på plan råkade jag dock trampa honom på tassen vilket ledde till att han var lite misstänksam i starten.

Fria följet var sådär, men ändå långt bättre än på tävlingen i lördags. Trots att min intention var att passa på att korrigera, och skita i nollorna i protokollet, så kom jag av mig lite. Förstår inte varför det blir så bara för att det står någon och kommenderar och någon som dömer. Det ÄR ju faktiskt bara träning?! Nåväl, mot slutet flummade han iväg fullständigt och befann sig helt plötsligt en meter bakom, snett ut åt höger!!!? Då äntligen tog jag mig samman och vi hade ett kort och effektfullt utvecklingssamtal. Tävlingsledaren löste det hela mycket bra och körde på en stund till trots att det egentligen var slut på fria följet, och vilken skillnad det blev på den lilla hunden!

Jag lider nog fortfarande av Iza-sviter. Med henne går det inte att ha den sortens utvecklingssamtal. Hon byter nämligen kommun redan när jag drar in luft för att börja samtala. Men den lille terriern tar det faktiskt på rätt sätt och säger ”jaha, OK, jag gör väl om och gör rätt då (kärring)”. När ska jag lära mig även den skillnaden mellan mina hundar?

I övrigt flöt det på rätt hyfsat och för första gången lyckades vi få till en poängmässig inkallning med ställande. Vill minnas att domaren sa ”7”? Framåtsändandet var också ganska OK och tungapporten 10 (tror jag). Krypet fortsätter dock att strula med dålig start, några stopp osv. så vi ska ta en paus från det, åtminstone på några dagar, så får vi se om det ”mognar”. Dock blir den övriga pausen inte så lång som planerat eftersom den inte verkar behövas. Just nu känns det som om den lille led av migrän eller nå’t liknande i lördags, och att det var det som orsakade hans flummande.

Ikväll är det träning med vår pt, men nu ska jag packa in fotomodell Iza och åka till fotografen. Undrar om hon får något gage för sin insats i marknadsföringen? 😉

Vårtecken och guldvaskning

Vårtecken noterade under söndagen:

1. Deklarationen (inklusive NE-blanketten) klar!

2. Husvagnen är förberedd för utryckning och t o m bäddad! Om väderleksprognosen för helgen håller i sig så bär det iväg mot Hallandskusten på torsdag.

090426a

3. Husvagnen och familjens båda bilar är tvättade.

4. Pelargonerna,  åtminstone större delen, är släppta på grönbete. Eller… åtminstone utflyttade. Risken för nattfrost är väl inte över så jag får hålla koll och kanske flytta in igen, men jag gläds så länge det varar.

5. Trots att det varit mulet hela dagen har termometerna pendlat runt 18°!

6. Efter Izas simning behövdes inget täcke, men däremot en promenad i de varma vindarna.

***

För övrigt har jag försökt vaska fram något guldkorn från lördagens spektakel. Det har gått … sådär. Men ska man hitta något positivt så är det väl att en hund rusade iväg till sin matte när husse gick och gömde sig på platsliggningen. Och liten terrier låg kvar. Men det är klart, han sov ju så han kanske inte  märkte något? Sen var väl avslutningen på lydnaden inte så illa, åtminstone inte poängmässigt. Skall 8/8,5, tungapport 8,5/8 och hopp 10/9. Men även mellan dessa moment var han ”borta” så poängen är egentligen rätt överraskande.

Har grunnat på den fortsatta taktiken. Igår tog vi en skogspromenad, bara han och jag. Fickorna var fulla av pipar i diverse modeller och vi lekte mycket.  Bara lekte! Teorierna om att han skulle vara sjuk kom på skam för idag var han – milt uttryckt – skitpigg!

Taktiken nu är; ikväll – träningstävling på klubben. Jag ska dock undanbe mig poängbedömning och istället leka och korrigera (muntligt) vartefter det krävs för att försöka bygga upp tävlingskänslan och få honom att inse att det inte är ”fritt valt arbete” bara för att det finns domare och tävlingsledare. På tisdag har vi bokad privatträning för vår pt, och den kör vi också. Hon kan kanske hjälpa oss på rätt spår med känslan. Vi skiter i momentträningen utan försöker få hjälp att hitta”rätt igen. Och så får hon hålla koll på mig så att jag leker oftare  (och bättre) än jag brukar.

Efter tisdag tar vi en time-out. Sjuhäradslagsuttagningarna struntar vi i, för där har vi inte att göra som läget är nu.

Tack för alla värmande kommentarer förresten. De behövdes verkligen för lördagskvällen var extremt deppig. Någon antydde att man kanske inte borde gå ut och tävla så snart efter en dålig tävling (förra helgen), och det kan jag förvisso hålla med om. Men för de som inte vet är det ett helt äventyr att över huvud taget komma med på en spårtävling. Det är en funktionärs- och markkrävande gren med oftast väldigt många anmälda. Därför lottar man bland de anmälda ekipagen. Dessutom är tävlingarna fruktansvärt sammanklumpande i närområdet. I princip är det i april och i september det finns möjlighet att tävla, och då ska man ha turen att komma med i lottningen. Nu anmälde jag till tre tävlingar. Jag blev 1:a reserv i Ulricehamn, 2:a reserv i lördags och helt bortlottad på en tävling som gick idag. Det finns säkert massor med folk som anmält ungefär likadant och inte kommit med någonstans. När man får chansen gäller det alltså att ta den, för man vet aldrig när den kommer igen…

För Izas del har det varit simning igår. Och efter simningen tog vi en promenad i området runt djursjukhuset. 20 minuters effektiv simning är tydligen vad som krävs för att hon ska bli harmonisk. Det var en riktigt behaglig promenad utan koppeldragande. 😉