Träningstendenser

Idag tröttnade jag på köksträningen och beslutade mig för att åtminstone försöka göra nå’t vettigt utomhus. Uppletande! För i skogen där ingen har gått kunde det väl inte vara halt?

Jo, det kunde det…

Stora partier med blankis där blötsnön ramlat ner från granarna. Hittade till sist ett smalt område som var hyfsat isfritt där jag vallade en korridor på ca fem meter och la ut tre föremål. Förutom ett litet extra race med det första föremålet så löste han det rätt snyggt med tanke på att det var ett tag sedan sist. Förvisso fick han sitta och titta på när jag vallade, men ändå…

Sen fortsatte vi till en rak grusväg (återvändsväg praktiskt taget utan trafik) där jag tänkte träna på den avslutande transporten på framåtsändandet. Trav ska det va’, och trav it is, åtminstone efter en stund. Nu ska jag bara få terriertrollet att fatta att det inte ska vara ökad trav, utan samlad… Wish me luck! Funderar faktiskt på om jag trots allt måste lära honom att skritta där, eftersom de flesta hundar har en tendens att dra upp tempot på tävling? När vi tragglat detta några gånger fram och tillbaks på vägen gick vi hem via skogen där vi körde några inkallningar med stå och ligg. Jag kan inte för mitt liv förstå att det ska behövas så lång bromssträcka på ”stanna” när han bromsar och lägger sig jättefint på ”ligg”?

Nu har jag varit och simmat med Iza för första gången på några veckor. Trist med de här långa avbrotten som blir hela tiden… Den här gången beror det ju på att jag först glömde en tid, och sen fick jag avboka två tider pga såret på rumpan som nu har läkt fint. Hoppas nu vi kan få hålla igång ett tag så det blir ordning och reda på projektet.

För övrigt har det börjat svida på ett … hm … intressant sätt i min hals. Det blir nog några sjuka dagar i Norge trots allt. *suck* Det som retar mig mest är att det nio gånger av tio är husse som blir sjuk först och smittar mig. Verkar som om jag är immun mot de flesta andra baciller, men inte mot hans? Men för att vara man och sjuk har han den här gången varit ovanligt frisk (!) och inte en enda gång proklamerat att han han är döende, så jag kan ju alltid hoppas att jag också får en lindrig variant av eländet.

Nu ska väskan packas med kläder, böcker, dvd, iPod, nässpray, hostmedicin och Ipren. Om jag förbereder mig ordenligt kanske det inte blir så farligt?

Det är inte lätt att vara journalist!

Och att korrekturläsare är ett utrotningshotat (eller helt enkelt avskaffat?) släkte kan man också konstatera.

I dagens Borås Tidning finns en liten artikel med anledning av premiären för filmen ”Män som hatar kvinnor”. I slutet av artikeln kan man läsa följande:

Den första boken heter ”Män som hatar kvinnor”. De följande böckerna heter ”Flickan som lekte med elden” och ”Luftslottet som sprängdes”. Dessa tre böcker skrev han tre år i rad mellan 2005 och 2007.

Samtliga tre böcker gavs ut efter att Stieg Larsson avled i en hjärtattack 2004.