Ny favoritblogg!

Har ni missat den här bloggen så är det dags att göra ett besök nu;

http://arek.blogg.se

En polishund och hans husse bloggar, och det är bara underbart!

Efter 16 år vid samma myndighet kan jag inte låta bli att beundra självdistansen. En polis som drar paralleller mellan sig själv och Piff och Puff… 🙂

Den coola aproachen spricker då direkt hos moderskeppets förare och när han skall påkalla hjälp från polisradion så blir det med pipig och sprucken röst och då i samma anda som när Piff o Puff diskuterar under julafton….

Härdsmälta x 2

Igår kväll, i snöstormen, blev det köksträning för båda hundarna. Och båda drabbades av härdsmälta, men i olika situationer.

Först ut var Iza där vi fortsatte med sittastillamedgodispånosen-övningarna. Insåg efter en stund att just godis inte var optimalt eftersom det var högst självbelönande att göra fel. Dvs inte sitta still – godis ramlar ner – belöning. För oddsen att jag skulle hinna först till godisen var, milt uttryckt, dåliga. Nå, vad tar man då istället? Funderade febrilt på vad som kunde tänkas passa på en hundnos och inte vara ätbart (hon har faktiskt vissa hämningar angående vad som är ätbart) och kom fram till – värmeljus. Och så fick det bli.

090313a

Är det sådana här övningar som gör att man blir anmäld till djurskyddsinspektören?

Det gick faktiskt riktigt hyfsat och jag kunde t o m röra mig lite framför henne utan att ljuset ramlade ner. Nästa steg får väl bli ett tänt värmeljus… 😉 (jag skämtar!).

Sen återupptog vi vinka-träningen som jag, med sönderrivna lår, la ner för några år sedan. Vinka med höger tass fattade hon snabbt, och då blev jag lite övermodig och tyckte jag kunde passa på att lära in vinka med vänster tass – på annan signal – men just precis där kom schäfer-härdsmältan…

När det var terrierns tur hade han varvat upp och samlat mod, mycket mod, i vardagsrummet. Han var så uppvarvad att han omedelbart drabbades av härdsmälta och slängde sig platt på golvet med hakan i backen helt oavsett vad jag sa, eller om jag sa nå’t. Fick ägna en stund åt att öppna öronen på honom och helt sonika träna sitt och ligg och faktiskt se till att han gjorde det jag bad om. Det tog ett tag innan han började lyssna och sortera i sitt rörelseschema men till sist så… 🙂 Lite hoppaöverbandettillrutan-träning hann vi också med. Det var ett tag sen sist men han verkade inte ha glömt. Nu återstår mycket finslipning – utomhus – innan det momentet är tävlingsmässigt. Men det känns som om jag är på rätt spår. Dock måste han ha mer fokus framåt för nu slänger han sig nästan baklänges över bandet ibland.

Nu håller jag tummarna för att detta var den sista snön som kom, åtminstone innan det som redan finns har försvunnit. När det är barmark och tjälen släppt gör det inte så mycket med något bakslag, för då försvinner det åtminstone fort.