Oväntad städning

Eftersom vädret lugnat sig lite (det blev inte så mycket snö) bestämde jag mig för att gå ut och köra tungapportering med K. Bara det, inget annat! Vi körde 6-7 klockrena apporteringar utan tendens till nosande. Det enda att anmärka på var väl lite kampmorr… 🙂

Som vanligt fick jag ett spel på apporten, som liksom skruvar isär sig varje gång så att jag måste dra åt muttrarna för hand. När vi var klara gjorde jag äntligen slag i saken och tog med mig den in för att, med riktiga verktyg, skruva åt ordentligt.

Det slutade med, förutom en åtskruvad tungapport, en verktygslådestädning! När (om?) det gjordes senast vågar jag inte ens tänka på. Den innehöll ungefär dubbelt så mycket som den är gjord för och har varit en källa till ständiga ångestattacker så fort behov av skruvmejsel eller något annat uppstått. Där fanns, förutom det en verktygslåda bör innehålla, ungefär 47 insexnycklar från IKEA (varav 24 rostiga), div skruvar, muttrat, bultar, brickor och beslag som egentligen ska bo i en helt annan låda. Bågfilsblad (äger vi ens en bågfil?), andra sågblad, saker som jag inte ens vet vad de heter (men som säkert kan vara bra att ha vart 12:e år) osv.

Nu har verktygslådan blivit två; en med ”vardagsverktyg” och en med ”vart12:eår-verktyg”. Och den ordinarie lådan går att stänga! Heureka!

Så kan det också gå när man tränar tungapportering. 🙂

Vinterns Värsta Väder?

Eftersom fyrbeningarna började spatsera omkring med konstiga felstavade plakat när de blev varse mina planer på kort promenad fick jag tänka om. Skulle jag aldrig ha gjort…

Inte ens Vinterns Varmaste Vinterjacka stod emot de VederVidriga nordanvindarna. Förutom VederVidriga nordanvindar hann vi uppleva sol, snö, solsnö (ja, samtidigt) och mulet. Variationer var det med andra ord ingen brist på.

Jag kände mig som den siste mohikanen i finska vinterkriget ungefär. De enda levande varelser vi såg på hela promenaden var några frusna hästar, och då gick vi ändå djävulsrundan som brukar vara… innehållsrik.

På vissa ställen hade solen faktiskt lyckats smälta ytan på grusvägen och den lera som skvätte upp på hundben och hundmagar hade frusit till is när vi kom hem, och då pratar vi som bekant INTE långhåriga hundar. Till och med på insidan av Izas bakben, och DÄR är hon extremt korthårig, hade det frusit… Det kan ju ge en uppfattning om temperaturen i vinden.

Tror inte det blir några fler demonstrationer med felstavade plakat idag?

Och just som…

…solen kommit fram och jag beslutat mig för att, trots allt, ta en lång lunchpromenad så … öppnade sig himlen igen. Snö och hagel (!) bara vräker ner.  Men beslut är väl till för att omprövas, eller hur det var? *suck*

Vilodag!

Nu vräääker snön ner. 😦 Jag funderar på var täcket och huvudet är, för att kunna dra det förstnämnda över det sistnämnda. Och matte har just utlyst vilodag, dvs lunchpromenaden blir troligen av det kortare slaget, och någon träning ikväll lär det inte bli… De fyrbenta får glädja sig åt gårdagens välfyllda aktivitetskvot…

Impulsträning

-5° och snö (om än bara ett tunt täcke). Jabba… eller inte? Och nu har yr.no planerat minusgrader dygnet runt (och ner till -10 på nätterna!) åtminstone fram till och med torsdag… Och sen mer snö. Var tog våren vägen? Kan man skicka in en anmälan till Allmänna reklamationsnämnden?

Igår kväll skulle Iza simma och någon träning för K var inte planerad. Men eftersom husse av olika (och fullt legitima skäl) behövde sova några timmar på kvällskvisten blev det ändrade planer. Jag insåg att det enda jag skulle kunna göra hemma var att smyga omkring och vara tyst samt se till att hundarna var tysta, och då kunde vi lika gärna rymma fältet. Rubriken är alltså inte något nytt ord för stimuluskontroll, om nu någon klickerfantast trodde det, utan helt enkelt var det vad det blev igår – impulsträning. Och det blev bra!

Körde igenom de flesta hkl-momenten. Tungapporten strular fortfarande lite, och jag förstår det inte? Han springer ut jättefint men precis när han ska gripa börjar han nosa på marken runt omkring istället? Efter några dk:n tar han den och kommer in i full galopp. Mystiskt beteende…? Hårdträning på detta alltså. Vi fick vi till och med möjlighet att köra framåtsändande med grupp! Halleluja… Det var helt klart inte tio-mässigt men betydligt bättre än det Iza fått betyg fem på när vi tävlat.

Sen bar det iväg till simmet och direkt efter det hade vi vaccinationstid. Skönt att slippa åka dit en gång extra när man ändå är på djursjukhuset i princip varje vecka. Iza var som vanligt vansinnigt exalterad över att få gå in till veterinären ”på riktigt”. Knäppa hund! Hon for runt som ett torrt skinn och höll på att ta sig in i såväl ultraljuds- som röntgenrummet, och hade bara dörren varit öppen hade hon nog knatat in på operation också… Tur att det finns koppel. 🙂 Hur som helst är det skönt med en hund som med glädje besöker denna inrättning, och att hon fick en spruta mitt i alltihop märkte hon nog inte.