En terrier är en terrier är en terrier…

Igår kväll stod det träningstävling på programmet och jag kan inte vara annat än nöjd med resultatet. 🙂

Söndagens jagkanintekrypaochharaldrigkunnat-syndrom var som bortblåst och det fina krypet var tillbaka redan på uppvärmning. Men har man en terrier är det väl sådant man får vänja sig vid antar jag?

Jag lyckades för övrigt hitta en bra nivå på uppvärmningen och testade även en ny taktik när vi gick in på plan. Träningstävlingen gick av stapeln på övre plan som han inte satt sin tass på under hela vintern så i princip var den att betrakta som en ny plan. Istället för att koppla honom vid ingången på plan lämnade jag kopplet nere vid ryggsäcken och gick in med lös hund. Då skärpte han till sig mycket mer och vi hade inga problem med kontakten i starten, eller åtminstone mycket små problem. Det är nog melodin alltså – lös hund!

Själva tävlingsprogrammet är jag också mycket nöjd med även om det blev en del (förväntade) dippar.

Fria följet gav en 8:a och det var nog snällt. Han gick bra utom ett rejält tapp någonstans på mitten där han vindade in  något luktagott från kanten och jag fick ta till ett dk.

Inkallning med ställande blev en 5:a, och det var också snällt.Där har vi mycket att jobba på!

Framåtsändandet blev lite överraskande en 0:a. Han fick för sig att han skulle gå fram och hälsa på Tytti som stod i gruppen och det krävdes ett antal dk:n för att få honom på rätt spår. Mycket att jobba på där också med andra ord. De gånger vi kört med grupp har han ju aldrig tidigare visat någon tendens att gå fram till någon och jag hoppas och tror att han förstod budskapet igår – att det inte är tillåtet.

Krypet gav en 10:a och en nästan tårögd domare. 🙂

Skallet fick vi en 6:a på, men OM han hade hållit inne med det lilla gläfset som passerade ut över hans läppar 0,5 sekunder innan momentet var slut så hade det blivit en 10:a det också enligt domaren. Mer att träna på där också!

Tungapport och hopp gav 9 poäng vardera och avdraget var i båda fallen för ett litet startgnäll. Inget skall alltså, utan just ett gnäll. De kommer ibland och ibland inte så på tävling är det nog bara att hålla tummarna för att det INTE kommer.. Hur jag ska få bort det när det är så inkonsekvent har jag ingen aning om?

På det stora hela är jag jättenöjd med min lilla terrier och, framför allt, med mig själv. 😉 Jag lyckades lägga honom på rätt nivå, jag lyckades hålla ihop honom ganska bra mellan momenten OCH, viktigast av allt, jag kom ihåg att megabelöna så fort vi var klara vilket jag har en tendens att glömma. Jag tror att det, summa summarum, gav K en mycket positiv känsla inför tävlingssituationen.

Men det som värmde nästan mest igår var den gamla garvade domaren S som följt mig genom åren med båda schäfrarna och vet hur mycket jag har kämpat med dem båda, om än av helt olika anledningar. Han var så uppriktigt glad för min skull och att jag äntligen fått en hund som funkar.

På lördag är det lydnadslydnadskurs på klubben för inhyrd instruktör och då hoppas jag få hjälp med inkallningen med ställande. Det momentet finns ju faktiskt både i lydnaden och brukset. F ö är det väl rutan som står på programmet för vår del, men vi får se vad vi hinner med.

080829b

Oväntad berikning?

Berikning är ett populärt, och ganska nytt, uttryck inom hunderiet. Jag tror att det ursprungligen kommer från djurparksvärlden där man i möjligaste mån försöker få miljön att efterlikna djurens naturliga miljö. En del i det hela är t ex att inte servera maten ”på fat” utan låta djuren jobba för födan.

Som jag skrev igår så gör omställningen till sommartid att jag är extra seg på morgnarna i ett par veckor, och  i morse var jag alltså inte riktigt med i matchen. När jag gjorde i ordning fyrbeningarnas frukost stod jag och funderade på det här med berikning som jag läste lite om här om dagen.

Och så berikade jag.

Genom att hälla ut halva Izas portion på golvet.

Och Karlsson hade inget alls emot att äta seniorfoder…

*suck*

Uppfräschning

Fick mig en tankeställare när jag kikade in hos Sandra, och har nu ”härmat” henne; dvs jag har fräschat upp min länklista lite. Både hundiga och ohundiga favoritlänkar har tillkommit. 🙂

F ö tog det mig ungefär en timme (!) att vattna alla pelargoner och andra växter idag. Men jösses… så kan jag ju inte hålla på?!

Det tar sig!

090329a

Detta är nu mängden snö som finns kvar på vår altan, mitt i solskenet. Seeegt är vad det är! När jag kom hem på eftermiddagen var det 19° vid solväggen men gammelsnön vill ändå inte riktigt ge med sig. Omställningen av klockan ger dock en skön känsla även om jag kommer vara supertrött på morgonen i ett par veckor, men det är det värt!

Dagen har alltså tillbringats på klubben som tävlingssekreterare på appelltävlingen. Karlsson har varit med som TS-assistent, och vi hann även köra ett rejält lydnadspass innan de tävlande kom tillbaks från spåren. Fick även kommendering av högrelydnaden och … njae, det finns väl en del övrigt att önska. Största frågetecknet idag var att han inte ville krypa? Jättesvårt att komma igång och en massa stopp?! Det är ju liksom hans paradnummer i normala fall! Motviljan kan dock ha berott på den frusna marken som precis börjat tina. Jag hoppas åtminstone det, för annars har vi problem. Jätteproblem! Inkallning med ställande var nog åtminstone poängmässig, kanske? Tempot in efter ställandet var inte bra, men det har vi ju nästan aldrig kört så det var kanske inte så konstigt. Finns mycket att slipa på där. Framåtsändandet (utan grupp) var … halvhyfsat, men det positiva var tungapporteringen som idag funkade utan nosande.

Facit för dagens appelltävling blev; 21 anmälda, 7 återbud, 14 till start, 12 i mål, 9 uppflyttningar varav 3 hemmaekipage. Klart godkänt! 🙂 Vinnarekipaget lyckades skrapa ihop 307 poäng av 320 möjliga och det imponerar. Tyvärr fick jag inte se dem i action.

Avslutningsvis en bild från igår kväll, och jag kan tänka mig att det blir någon liknande pose ikväll. K låter hälsa att det är ett hårt jobb att vara assistenthund till tävlingssekreteraren. 🙂

090329b

April i mars?

Idag har det bjudits på; snö, spösnö, regn och sol. Stundtals samtidigt. Det känns som om aprilvädret är lite väl tidigt ute?

På förmiddagen åkte vi in till stan. Jag gjorde en insats för att häva lågkonjunkturen genom att köpa ett par skor från Icebug, utan dubbar. Har insett att min krånglande höft faktiskt har hållit sig lugn nu i ett par månader när alla promenader har skett i Icebugkängorna. Deras konstruktion passar uppenbarligen min kropp (och mina fötter) alldeles förträffligt. Enligt representanten från Icebug som fanns på plats i butiken skulle de här skorna vara lika sköna som mina kängor. Han hade själv en krånglande höft, var t o m opererad, och det här var i stort sett de enda skor han kunde gå i. Nu hoppas jag innerligt att de verkligen är så bra för de var smärtsamt dyra. Men hjälper de kroppen på traven så är det helt klart värt det.

Eftermiddagen har bl a bjudit på ett uppletande för Karlsson, full ruta (50×50) med sju föremål. Synd att det är så erbarmerligt urtråkigt att valla hela rutan ensam, men idag tog jag mig samman och gjorde det. Sen lyckades jag hålla både käft och godishand i styr som omväxling. Jag var tyst hela tiden när han var på väg in med föremål och då höll han i ända fram, och korv utdelades först efter tredje föremålet men det sänkte på intet vis tempot. Fem föremål plockade han på sex skick, men sen tog bränslet liksom slut och vi fick hjälpas åt lite för att hitta de sista två. Men på tävling räcker det med fyra så det var ändå klart godkänt.

Sen tragglade vi framåtsändande på grusvägen, framochtillbaka, framochtillbaka, framoch… Inkallning med ställande hann vi också med och det är det klart sämsta momentet än så länge. Hoppas lydnadskursen på klubben nästa lördag verkligen blir av (dåligt med anmälningar tydligen) för då kanske jag kan få hjälp med det?

I morgon är det tävlingssekretereri som gäller. Karlsson får följa med så kan vi träna medan appellhundarna är ute och spårar. 🙂