…och underhöll mig när jag rökte morgoncigaretten imorse. (Tja, när röker man egentligen morgoncigaretten annars, om inte på morgonen?) Det var flera år sedan jag såg en ekorre i närheten av hemmet så det var lite mysigt. Bara den inte beträder tomten när jag tränar lydnad med Karlsson så får den gärna vara här omkring.

Och det räckte tydligen inte med det, för när jag och Iza var ute på kvällens långpromenad så började hon helt plötsligt stirra upp i trädtopparna och vad sitter där? Självklart en ekorre! Och jag tror inte det var samma för vi befann oss ett par km hemifrån.

Kvällens långpromenad gick via gamla riksvägen. Vi har bara gått där en gång sen all trafik försvann. Den gången var det kolmörkt och vinter så då såg jag inte så mycket. Men idag! Det är märkligt vilket annorlunda perspektiv man får när man går? Jag har åkt den här vägen med bil dagligen, i snart 16 år, och nu upptäckte jag saker jag aldrig sett förut?!

Nedanstående filurer kom med posten idag. Karlsson har än så länge bara känt lukten av dom… Men vi ska inte ha ALLA själva. 😉

Latexpipdjur, det bästa som finns enligt vissa. 🙂
Jag konstaterade idag att Karlsson är hopplöst efter i koppelkampen. Han har ETT koppel (slätt läder). Om man bortser från valpkopplet som ligger och skräpar någonstans, två utställningskoppel som av förklarliga skäl används ganska sällan, och ett fullständigt värdelöst koppel jag vann på Kindslägret. Det ligger i bilen som reservkoppel vid behov.

Iza har koppel för alla tänkbara situationer och väderlekar. Hon har ett flertal koppel för solsken (släta läderkoppel), tre regnkoppel (gummerad textil med riktigt bra grepp) varav två är så utslitna så de används bara i nödfall, ett rundsytt älgskinnskoppel (underbart skönt att hålla i) och så dagens tillskott, ett retrieverkoppel! Trodde aldrig jag skulle ”bli” med ett sådant men idag var det dags. Insåg att det borde vara det smidigaste på lördag, när man snabbt ska få av kopplet vid starten. Enkelt att stoppa i fickan är det också. Undrar om hon kommer börja apportera fåglar nu?

Dagens tillskott i koppelförrådet. 🙂

Då har jag och  fröken Izafiza klarat av genrepet inför lördag. Det gick riktigt bra så vem vet, vi kanske inte diskar oss på de tre första hindren iaf. 😉

Förutom att hon fokuserar bättre och bättre så är det även glädjande att min kropp känns mindre och mindre sliten för varje gång. Uppenbarligen finns det något där (muskler?) som går att träna upp?

Karlsson fick träna på att …  göra ingenting. Nog så nyttig träning för den lilla råttan. Det var inte planen, egentligen, men jag blev stående med några kompisar på plan och bara pratade. Till träsktrollets stora frustration. Han försökte allt för att få igång matte men det gick … sådär. Men till sist lugnade t o m han ner sig lite, och då  gick vi ner igen. Lite snopet, men nyttigt. Åtminstone för honom.

Har även fått en apportbock som L hade ”över”. Något större än den gamla men betydligt fräschare. Testade lite när vi kom hem och först var han skeptisk men det lossnade ganska snart. Får inte glömma att träna på andra apportbockar än egna innan det är tävlingsdags.

Nu ska jag svimma i soffan framför TV:n en stund. Husse är på fotboll, Champions League Elfsborg – Valencia. Match-eländet börjar 20.45 så han lär inte vara hemma förrän mitt i natten. Fördelen är att jag blir t f chef över fjärrkontrollen. 😉

Attans vad jag är irriterad att platsliggningen inte ”sitter” som den ska. Om den bara varit stabil så hade jag definitivt anmält K till en appellklass i höst!

Ikväll blev det ett appellspår, och jäklar vad duktig han var! Han gör stora framsteg för varje gång och motivationen ökar stadigt. På påsläppspunkten är han riktigt stökig för att han vill iväg och tycker sele och lina är onödigt ”bjäfs”. 😀 Idag hade jag lagt ut två vanliga spårapporter, en slutapport (men inte i slutet), en skogspinne (hans livs första) och två pipar. Det enda han tvekade lite på var slutapporten, dvs den långa pinnen. Men han tog den och släpade in den till mig till sist. 🙂 Skogspinnen var ingen som helst tvekan. Gulletrollet!
Efter det blev det lite trädgårdslydnad bestående av apportering och platsliggning.

Tyvärr är Borås för tillfället tömt på borderterrier-apporter?! Har jagat sådana i lagom storlek men det enda som finns är en mystisk modell som nästan bara består av ”sidoklumpar” med minimal bettyta. Jag har beställt två stycken i ”rätt” modell men det var leveranstid på ett par veckor. Den vi har är ganska söndertuggad vid det här laget och det tror jag inbjuder till mer tugg eftersom den inte är så behaglig att ha i munnen. I övrigt sköter han sig fint. Ägnade en hel del tid åt ”torrkastning” och en gång var det tendenser till tjuvstart men ett ”nej” fick stopp på det. Problemet vi har är att den lilla apporten försvinner i normalhögt gräs så ibland får han leta efter den… Ser ju inte alltför snyggt ut på tävling. Bara att hoppas att appellplanen liknar en golfgreen den dagen vi ska tävla. 🙂 Och man kan ju undra hur det bedöms? Om hunden inte ser apporten direkt utan får leta, men hela tiden är målmedveten i vad den gör och greppar direkt den hittar den. Någon som vet eller har en teori? Just det problemet har ju aldrig uppstått i min ”karriär” med Iza, av förklarliga skäl (större apportbock, större hund, bättre utsikt).

Avslutningsvis fick han en platsliggning. Han är fortfarande orolig och tycker att det är förb***at tråkigt men idag gick det ändå hyfsad tid innan han gick upp. När han reste sig tog jag chansen att på skarpen tala om vad som gäller. Jag la om honom på samma fläck och sedan låg han riktigt bra. Jag slutade med att kasta favoritpipgrisen kors och tvärs och han låg kvar. Problemet verkar vara när det inte händer något. Det är då han får myror i brallan.

Hade för övrigt tänkt fota apporteringen idag men vid det laget hade det blivit så mörkt så det var ingen idé. Får ta det en annan dag.

Här var det nästan frost imorse förresten. +4° hos oss men på andra, mer låglänta platser, i trakten hade folk fått skrapa sina bilrutor… *brrrr* Det känns inte som om man är mogen för det efter den här sommaren?!

Efter att ha smitit en timme tidigare (nåja, tagit kompledigt då) for jag omkring som ett skållat troll och samlade ihop mina djur. Först hem och hämta Iza och så iväg en mil åt ”fel” håll för att få tag på lillebror och därefter vidare mot klubben. Som ligger nästan vid jobbet…

Under min resa passerade jag typ sju olika klimatzoner, eller åtminstone väderlekar. Allt från strålande sol till skyfall, i olika omgångar. Klok som jag är (ibland) så hade jag tagit på mig regnkläder men garderat med träningsvästen i bilen.

Detta ledde till att jag körde agilitypasset med Iza i full regnmundering och … solsken. Även om dagens övningar inte innebar så mycket springande för mig så blev det ändå alldeles för varmt.

När det var dags att bege sig ut på uppletandet, som stod på kvällens program, kom det ett rejält åskväder, så vi avvaktade lite under tak på klubbens altan. Jag behöll sedan regnkläderna på när vi vallade rutan, i uppehållsväder. I samband med att jag hämtade Karlsson i bilen bytte jag till västen. Och då börjar det naturligtvis ösregna… *suck*

Hur som helst störde regnet inte Karlsson som jobbade på fint i den tungsprungna rutan. Han har ju inte kört många gånger på hel ruta, och nu var det dessutom länge sedan vi körde uppletande över huvud taget. När han var på väg in med tredje föremålet, en ganska stor och hal plånbok, så tappade han den och hade vissa problem innan han hittade den igen men … trägen vinner. 🙂 Efter det gav vi oss för jag tyckte han kämpat på så pass bra.

Iza fick sitta i bilen och vara avundsjuk. Vill inte riskera vår fina ”stämning” innan tävlingen på lördag och jag vet hur frustrerad jag blir när hon strular i rutan, så det får vara tills agilitydebuten är avklarad.

Och på tal om agility; nu har jag blivit deltagare i ett lag också! Det fanns en plats över i ”unghundslaget” (det spelade visst ingen roll att Iza är 7,5 år 🙂 ) där prestationskraven tydligen är extremt låga så – why not? Huruvida jag sedan alls kan förflytta mig på söndag, när jag och Tytti planerat spårträning, är en helt annan historia…?

”Älska min hund och jag vet att du är min vän.”

(Stulet från en blogg som stulit det från en hemsida som… äsch, jag tänker inte ens försöka länka… 😉 )

I förra inlägget glömde jag berätta om ett av våra möten under dagens promenad. Djävulsrundan innehåller nämligen inte bara elände, det finns några trevliga individer efter vägen också. Bland annat två grannbarn. OK, det är långtifrån våra närmaste grannar, och vi träffas inte jätteofta, men ändå.
När vi dök upp utanför deras hus så tjuter lillasyster (4 år?): – Iiiiiiza! och springer mot oss. Storebror (6 år?), av den mycket pratglada och något lillgamla modellen, visar sig även besitta en god portion beskyddarinstinkt och ropar: – Nej, klappa den lilla istället! – Nej, tjuter lillasyster. – Varför inte? ropar storebror. – Iza hoppar inte! får han till svar.
Och hon hade så rätt. Iza hoppade inte. Det fanns ju liksom ingen anledning eftersom hon hade full kontakt med barnen ändå. Dessutom var hon fullt koncentrerad på att medelst telepati och kroppsspråk övertyga granntaxen om att inte komma en meter närmare ”för då skulle skjortan vara tom”. Hon lyckades uppenbarligen, även om det nog var ett ganska tomt hot, för tax-stackarn stod som fastfrusen och iakttog hund- och barncirkusen från behörigt avstånd.
De här barnen har två egna hundar, en stövare och en tax, men det verkar som om i synnerhet Iza har en alldeles speciell plats i deras hjärta, och framför allt i lillasysters. Och Iza är suverän med barn. Är hon dessutom kopplad och har något annat att koncentrera sig på så är det ännu bättre. Då kan de krama och klänga och klappa hur dom vill. Hon bryr sig inte. Om de däremot kliver över tröskeln här hemma kan det bli lite väl bra. Då kan hon fälla normalvuxna 7-åringar i all välmening…

(Och varför i hela friden går det helt plötsligt inte att göra dubbla radbrytningar så att man får ett nytt stycke? Ovanstående text ska egentligen bestå av fyra stycken, men ni får använda er fantasi…)

Idag var det dags för det årliga arrangemanget Rångedala marknad. Jag och Karlsson begav oss dit på en artighetsvisit eftersom husse och svärmor/dagmatte är djupt involverade i detta spektakel. Bra miljöträning för Karlsson om inte annat. Det är en lagom stor (= liten) marknad med lagom mycket folk. Mina inköp sträckte sig till några tennisbollar som kanske kan vara bra till hundarna nå’n gång.

När vi var på väg mot bilen stötte vi ihop med klubbkompisen och hennes lilla vita spetsludd på 3,5 månad. Karlsson ville leka men Tarzan tyckte det var lite läskigt i början. Han gläfste till några gånger och K tog då det säkra före det osäkra och gjorde sig så liten han bara kunde för att visa hur ofarlig han var. 🙂 Han är bra på hundspråk den lille. För en gångs skull var det ju en hund som var både mindre och yngre, men det spelade ingen roll i hans värld. Inget behov av maktdemonstrationer där inte.

I övrigt har det varit vilodag. Inte en enda apportering, ingen agility och inga appellspår. Bara promenerande. Ganska skönt faktiskt som omväxling. Och säkert nyttigt för hundarna också med en liten paus.
Synd att helgerna går så förb….at fort bara. Hade utan problem kunnat tänka mig ett par dagar till, eller tre, eller nå’t…

Rubriken redogör på ett bra sätt för vad jag ägnat mig åt idag. Imorse, ganska snart efter frukost, bar det iväg till butiken för inhandlande av cigaretter och när jag ändå var på G så fortsatte jag till klubben. Iza fick ett agilitypass (helt otippat?) som innehöll en hel del knepigheter. Förmodligen knepigheter som en utbildad banbyggare aldrig skulle komma på tanken att montera ihop. Men, so what? Klarar hon mina konstiga varianter så borde hon klara en ”normal-bana också”. Körde några hårresande kombinationer med ganska många hinder i följd för att känna av hur det kan funka på en hel bana. Ibland gick det bra. Ibland gick det inte bra. Men det är väl så livet är?

Karlsson fick sig ett pass med huvudsakligen apportering. Har nu börjat vänja honom vid att jag viftar med händerna runt hans huvud och apportbocken. Första gången spottade han ut den tvärfort men innan vi var klara höll han i riktigt bra. Prövade också att kasta några gånger, utan att han fick springa och hämta. Han var kopplad första gångerna och efter en ”utryckning” så förstod han att det inte var någon idé. Hoppas han lärde sig något på det?

När vi kom hem la jag ett appellspår på åkern åt honom. Även idag utan synretning. Med tanke på att det blåste rejält (skulle tippa på kulingstyrka i byarna?) så var jag lite skeptisk men faktum är att han löste det riktigt bra. OK, han fick jobba lite mer än igår men han löste det! Alla pinnar och pipar var med i mål och vinklarna löste han riktigt fint.

Så till dagens mest udda sysselsättning. Allsvensk fotboll! Detta är tredje säsongen Elfsborg spelar på skrytbygget Borås Arena, och jag hade fortfarande inte varit där. Förrän idag. Svärfar var mer sugen på att se matchen på TV så jag fick överta hans seriebiljett till dagens match mot Helsingborg. Även om jag inte förstår alla regler så var det ändå ganska kul. Att resultatet sedan blev 0 – 0…? ETT mål kunde väl Elfsborg ha fått göra i alla fall? För min skull!

För säkerhets skull placerade jag svågern på stolen mellan mig och husse. När det tittas på fotboll här hemma så brukar både jag och hundarna undvika att vistas på samma våningsplan så ett litet säkerhetsavstånd, bemannat av den något mindre hetsiga svågern, kändes som en bra idé. 🙂 Insåg dock att det inte bara är jag som lever ihop med en självutnämnd kombi av domare och coach… 😉

Upptäckte just att jag har slut på cigaretter…! (Nåja, jag har två kvar.) Det är sån’t som inte händer mig. Jag ser ALLTID till att förse mig i god tid men idag har jag GLÖMT! Det är nog minst 10 år sedan sist. Det gäller ju att underhålla sina laster. Ett glas vin har jag hunnit tippa i mig också så det åks ingenstans. Det är ungefär sex kilometer till närmaste butik så att promenera, fram och tillbaka, är inte aktuellt. Skulle väl knappt hinna dit innan dom stänger… Det blir alltså ransonering resten av kvällen och en akut utflykt imorgon bitti. Men varför skall sån’t inträffa en fredagkväll, när jag druckit vin? Varför inte en tisdag t ex? Bara ett litet förslag i all välmening… Och alla klämkäcka kommentarer om att ”det är läge att sluta röka nu” undanbedes, vänligt men bestämt.

Ikväll fick sig Karlsson ett nytt åkerspår, med ganska många vinklar, och han skötte sig kanonfint. Utan synretning! Han var väl lite tveksam på första sträckan men när han väl hittat första ”pipen” så gick det som på räls. Snabbare igång efter varje föremål var han också. Det ska nog bli bra det här när det är klart! 🙂

SM i bruks pågår för fullt och än så länge har det gått ganska bra för mina favoritekipage. 🙂 Har någon eller några ”kändisar” att heja på i alla grenar utom rapporten. Det är ju en dag imorgon också, och det är då det avgörs så nu får vi hålla tummar och sporrar.

Igår kväll började det lukta ”skumt” i huset. Trots att snickarna bedyrade att det inte fanns något mögel i köksgolvet så började man ändå misstänka något? Imorse hade husse gjort ett eftersök i skafferiet och hittat … en påse skumtomtar!!! Bortglömd från i julas. Uppenbarligen föll han i trance över skumtomtarna, för den ruttnande potatisen en hylla längre ned upptäckte han inte. Det gjorde däremot jag i eftermiddags, medan han åt skumtomtar. De var tydligen fortfarande fullt ätbara! Man kan ju fundera över mängden konserveringsmedel? Skumtomtar ingår ju inte längre i min lista över ätbara saker så han fick ha dom ifred.

Det andra bortglömda godiset var … plättar. Som träningsgodis. Detta körde jag ofta med förut men sen föll det i glömska och jag tror inte att jag använt det sedan Karlsson flyttade in. I förrgår snubblade jag dock över ett paket i affären och minnena väcktes till liv. Ett paket plättar inhandlades alltså och det visade sig vara en ”hit”. Perfekt som agilitygodis åt Iza och frågan är om inte Karlsson tyckte det var bättre än köttbullarna?

Vi testade agilityvarianten igår kväll på klubben när det för tredje dagen i rad var dags för träning. Iza skötte sig kanonfint – igen – och jag var sååå glad och nöjd. Det var nog hon också efter alla fjärdedels plättar hon fått under resans gång. 🙂
Med Karlsson deltog jag i den gemensamma träningen. Det gick … sådär. Mellan varven skötte han sig jättefint och ibland var han vimsig till tusen. Det blev rätt mycket väntan och stillastående och DET är inte hans starka sida. Då passade han på att träna skall…

Körde lite mer apportering också, med metallen, och det gick kanonfint. Men vi är fortfarande bara på ”plocka-upp-och-komma-in-och-sätta-sig”-stadiet.

Idag hade jag proklamerat ”vilodag”! Detta innebar att husse fick utnyttja sin umgängesrätt med Iza och ta en långpromenad. 🙂 K som varit hos svärmor/dagmatte och promenerat en hel del idag fick ett appellspår istället. Tyvärr har bonden städat undan balarna på åkern, nu när jag väl kommit på ett användningsområde för dem. Men det gick ändå bra att hålla ordning på var jag gått eftersom gräset nu vuxit sig så långt att jag såg med blotta ögat var spåret gick.

Även idag fick K synretning i form av släpspår med favorit-pip. Och jösses vad fint han spårade. Ibland gled han ut någon meter från spårkärnan men då bara stannade jag och väntade tills han var på banan igen. Han plockade alla pinnar och båda piparna utan problem. På åkern stod ett rådjur som t o m han borde ha sett från sin blygsamma horisont men han var så fokuserad på spåret så han noterade inte det. Det enda jag kan anmärka på är att det efter varje föremål tar en liten stund (30 sekunder kanske) innan han kommer igång igen, men sen är det full fart. 😉

I morgon eller under helgen ska jag köra ett likadant spår utan synretning så får vi se hur det går.

Är dom inte söta så säg…? 

Taget med mobilkameran alldeles nyss. Vågade inte resa mig och hämta den riktiga kameran för de hade garanterat INTE legat kvar så om jag börjat röra på mig…

Puh; gällande köket. I nuläget låter det som om vi inte behöver riva ut hela köket. Skönt! Dock gjorde jag en del intressanta fynd när jag rensade ett underskåp i ett hörn igår. Och tömde en låda. Om jag får för mig att bli konditor – inga problem. Öppna café med hembakade pajer – inga problem. Öppna restaurang – inga problem där heller. Jag hittade kastruller, bakformar och pajformar i överflöd. Rester från mitt förra liv (innan hundar och dagtidsjobb, kombinerat) när jag fortfarande ägnade mig åt lite husliga sysslor, mer än de direkt livsuppehållande, ibland. Nu får jag ytterligare en feng shui-chans…

Hjälp; gällande agilitytävlandet. Nu har pm:et kommit. Liksom fjärilarna i magen…

Kan konstatera att jag inte har någon träningsvärk idag, trots gårdagens pass. Förra veckan var jag  rejält stel men det hjälper tydligen att träna?! Dock har min ena höft vissa synpunkter på vår nya sysselsättning. Den har hållit sig lugn i ett par år men nu gör den sig påmind. Men jag kommer att överleva! 🙂

Det var i stort sett vad dagens agilityträning gick ut på. Dessutom skulle jag hålla käften? 😉

Det är inte lätt att lära gamla mattar att bli agilityhandlers men vi (läs jag) gör trots allt vissa framsteg. Jag ska alltså vifta mindre med armarna och springa fortare! Vifta mindre med armarna ska väl inte vara omöjligt att lära sig, men att springa fortare? På 1,5 vecka? 😀 Jag fick även order om att inte ”tjoa” så mycket utan spara det tills det verkligen behövs. Det är inte lätt att, i ”stridens hetta”, tänka på allt detta. Samtidigt?!

Tja, den som lever får se. För övrigt så började vi idag med ”bakom-byten” och det gick bra ibland, mindre bra ibland. Det är dock INTE Izas fel. 😉 Men jag är ganska tacksam att vår privatinstruktör befinner sig på landslagsläger under tävlingshelgen. Iza har nämligen räknat ut att instruktören är lycklig innehavare av både boll och godis som portioneras ut när Iza gjort rätt. Just den lilla detaljen, att göra rätt, bryr sig dock Iza inte om alla gånger utan hon springer ibland raka spåret dit istället, vilket naturligtvis inte ger någon utdelning.

Det mest positiva med dagens träning var dock Izas fokusering. OK, allt är relativt, men för att vara hon så var det bra. Det befann sig t o m andra hundar på agilitybanan, om än i en annan ände, men så länge hon var engagerad i att hoppa hinder så brydde hon sig inte för fem öre. Och inte ens när hon fått belöningarna drog hon iväg utan kom tillbaks till mig! Lycka! I mellantiderna höll jag dock ett stadigt tag i halsbandet för att inte ge henne chans till några felbeteenden. Fegt kanske, men OK, då är jag väl feg då.

När vi stapplat ner från plan efter ca 75 minuters träning (varav 45 intensiva med instruktör) var det Karlssons tur. Han tog ingen som helst hänsyn till att mattes ben mest liknade spagetti utan ville ha sitt träningspass. Ibland undrar man onekligen varför man skaffade en hund till? 🙂 Nåja, vi körde lite linförighet och framförgående samt apportering i koppel. Började om med basövningarna, plocka upp, komma in, hålla fast. Det var ju första gången vi körde på klubben och tredje gången utomhus så det kändes som det var läge att backa. Dessutom hade tävlingskursen i agility dragit igång så det var ganska mycket störning på plan. Han skötte sig dock fint.

Avslutningsvis fick han bekanta sig med metallapporten. Det var första gången han såg en sån. Först såg han mycket frågande ut. Han nosade på den och tittade sedan på mig med ett uttryck av ”Jaha. Och?” Jag tog fram klickern och klickade för minsta intresse/kontakt och efter fem minuter så både plockade han upp och kom in med den! Han tyckte att den var lite läskig så han var tvungen att slå på den med framtassarna först och kolla om det verkligen inte gick att gripa den med klorna. Nog för att klorna är längre än vad dom borde vara men riktig så långa är dom INTE! För att vara första försöket med metallen så var jag dock riktigt nöjd. 🙂

Någon kanske minns när jag ondgjorde mig över annonsen om Woods luftavfuktare som enligt annonsen var; de bästa luftavfuktarna mot fukt?

Nu har jag, under lunchen, hittat ett nästan lika roande exempel. I en annons för för Kungsörnens snabbmakaroner fullkorn står följande:

Snabbmakaroner Fullkorn är precis lika goda som våra vanliga snabbmakaroner, men innehåller betydligt mer kostfiber, vitaminer och mineraler. Helt enkelt en massa sånt som din kropp mår bra av. Men inte nog med det. Fullkorn ger också en fylligare smak och bättre mättnadskänsla så att du står dig längre. All pasta från Kungsörnen har dessutom dokumenterat lågt GI.

Inget ont i det. Sant eller inte kanske kan diskuteras, men det är inte texten ovan jag hänger upp mig på.

Längst ned i hörnet av annonsen står: Lokala avvikelser kan förekomma.

Vän av ordning frågar sig då; lokala avvikelser … från vad?

Är inte makaronerna lika goda i Västervik? Eller innehåller de mindre kostfiber i Östersund? Är det kanske så att kroppen mår sämre om man köper dem i Varberg? Kanske man inte blir lika mätt i Trollhättan?

Raden om ”lokala avvikelser…” fyller ju en funktion när man annonserar om ett pris, men i det här fallet?

Jag använder själv ofta gamla annonser för att skapa nya och visst blir man lite blind. Jag gör också fel, eller snarare mina korrekturläsare som inte upptäcker mina fel. 😉 Men, jag kan ändå inte låta bli att dra på munnen när jag hittar sån’t här. 😀

Nu har jag googlat och hittat det amerikanska produktionsbolagets hemsida för 24 och enligt den så är det premiär för den sjunde säsongen i januari 2008, i USA alltså. Sen är det ju möjligt att TV4 bestämt sig för att inte sända vidare. Vad vet jag?