Bortglömt godis x 2

Igår kväll började det lukta ”skumt” i huset. Trots att snickarna bedyrade att det inte fanns något mögel i köksgolvet så började man ändå misstänka något? Imorse hade husse gjort ett eftersök i skafferiet och hittat … en påse skumtomtar!!! Bortglömd från i julas. Uppenbarligen föll han i trance över skumtomtarna, för den ruttnande potatisen en hylla längre ned upptäckte han inte. Det gjorde däremot jag i eftermiddags, medan han åt skumtomtar. De var tydligen fortfarande fullt ätbara! Man kan ju fundera över mängden konserveringsmedel? Skumtomtar ingår ju inte längre i min lista över ätbara saker så han fick ha dom ifred.

Det andra bortglömda godiset var … plättar. Som träningsgodis. Detta körde jag ofta med förut men sen föll det i glömska och jag tror inte att jag använt det sedan Karlsson flyttade in. I förrgår snubblade jag dock över ett paket i affären och minnena väcktes till liv. Ett paket plättar inhandlades alltså och det visade sig vara en ”hit”. Perfekt som agilitygodis åt Iza och frågan är om inte Karlsson tyckte det var bättre än köttbullarna?

Vi testade agilityvarianten igår kväll på klubben när det för tredje dagen i rad var dags för träning. Iza skötte sig kanonfint – igen – och jag var sååå glad och nöjd. Det var nog hon också efter alla fjärdedels plättar hon fått under resans gång. 🙂
Med Karlsson deltog jag i den gemensamma träningen. Det gick … sådär. Mellan varven skötte han sig jättefint och ibland var han vimsig till tusen. Det blev rätt mycket väntan och stillastående och DET är inte hans starka sida. Då passade han på att träna skall…

Körde lite mer apportering också, med metallen, och det gick kanonfint. Men vi är fortfarande bara på ”plocka-upp-och-komma-in-och-sätta-sig”-stadiet.

Idag hade jag proklamerat ”vilodag”! Detta innebar att husse fick utnyttja sin umgängesrätt med Iza och ta en långpromenad. 🙂 K som varit hos svärmor/dagmatte och promenerat en hel del idag fick ett appellspår istället. Tyvärr har bonden städat undan balarna på åkern, nu när jag väl kommit på ett användningsområde för dem. Men det gick ändå bra att hålla ordning på var jag gått eftersom gräset nu vuxit sig så långt att jag såg med blotta ögat var spåret gick.

Även idag fick K synretning i form av släpspår med favorit-pip. Och jösses vad fint han spårade. Ibland gled han ut någon meter från spårkärnan men då bara stannade jag och väntade tills han var på banan igen. Han plockade alla pinnar och båda piparna utan problem. På åkern stod ett rådjur som t o m han borde ha sett från sin blygsamma horisont men han var så fokuserad på spåret så han noterade inte det. Det enda jag kan anmärka på är att det efter varje föremål tar en liten stund (30 sekunder kanske) innan han kommer igång igen, men sen är det full fart. 😉

I morgon eller under helgen ska jag köra ett likadant spår utan synretning så får vi se hur det går.