Mera ben och mindre armar

Det var i stort sett vad dagens agilityträning gick ut på. Dessutom skulle jag hålla käften? 😉

Det är inte lätt att lära gamla mattar att bli agilityhandlers men vi (läs jag) gör trots allt vissa framsteg. Jag ska alltså vifta mindre med armarna och springa fortare! Vifta mindre med armarna ska väl inte vara omöjligt att lära sig, men att springa fortare? På 1,5 vecka? 😀 Jag fick även order om att inte ”tjoa” så mycket utan spara det tills det verkligen behövs. Det är inte lätt att, i ”stridens hetta”, tänka på allt detta. Samtidigt?!

Tja, den som lever får se. För övrigt så började vi idag med ”bakom-byten” och det gick bra ibland, mindre bra ibland. Det är dock INTE Izas fel. 😉 Men jag är ganska tacksam att vår privatinstruktör befinner sig på landslagsläger under tävlingshelgen. Iza har nämligen räknat ut att instruktören är lycklig innehavare av både boll och godis som portioneras ut när Iza gjort rätt. Just den lilla detaljen, att göra rätt, bryr sig dock Iza inte om alla gånger utan hon springer ibland raka spåret dit istället, vilket naturligtvis inte ger någon utdelning.

Det mest positiva med dagens träning var dock Izas fokusering. OK, allt är relativt, men för att vara hon så var det bra. Det befann sig t o m andra hundar på agilitybanan, om än i en annan ände, men så länge hon var engagerad i att hoppa hinder så brydde hon sig inte för fem öre. Och inte ens när hon fått belöningarna drog hon iväg utan kom tillbaks till mig! Lycka! I mellantiderna höll jag dock ett stadigt tag i halsbandet för att inte ge henne chans till några felbeteenden. Fegt kanske, men OK, då är jag väl feg då.

När vi stapplat ner från plan efter ca 75 minuters träning (varav 45 intensiva med instruktör) var det Karlssons tur. Han tog ingen som helst hänsyn till att mattes ben mest liknade spagetti utan ville ha sitt träningspass. Ibland undrar man onekligen varför man skaffade en hund till? 🙂 Nåja, vi körde lite linförighet och framförgående samt apportering i koppel. Började om med basövningarna, plocka upp, komma in, hålla fast. Det var ju första gången vi körde på klubben och tredje gången utomhus så det kändes som det var läge att backa. Dessutom hade tävlingskursen i agility dragit igång så det var ganska mycket störning på plan. Han skötte sig dock fint.

Avslutningsvis fick han bekanta sig med metallapporten. Det var första gången han såg en sån. Först såg han mycket frågande ut. Han nosade på den och tittade sedan på mig med ett uttryck av ”Jaha. Och?” Jag tog fram klickern och klickade för minsta intresse/kontakt och efter fem minuter så både plockade han upp och kom in med den! Han tyckte att den var lite läskig så han var tvungen att slå på den med framtassarna först och kolla om det verkligen inte gick att gripa den med klorna. Nog för att klorna är längre än vad dom borde vara men riktig så långa är dom INTE! För att vara första försöket med metallen så var jag dock riktigt nöjd. 🙂

Yrkesskadad och lättroad

Någon kanske minns när jag ondgjorde mig över annonsen om Woods luftavfuktare som enligt annonsen var; de bästa luftavfuktarna mot fukt?

Nu har jag, under lunchen, hittat ett nästan lika roande exempel. I en annons för för Kungsörnens snabbmakaroner fullkorn står följande:

Snabbmakaroner Fullkorn är precis lika goda som våra vanliga snabbmakaroner, men innehåller betydligt mer kostfiber, vitaminer och mineraler. Helt enkelt en massa sånt som din kropp mår bra av. Men inte nog med det. Fullkorn ger också en fylligare smak och bättre mättnadskänsla så att du står dig längre. All pasta från Kungsörnen har dessutom dokumenterat lågt GI.

Inget ont i det. Sant eller inte kanske kan diskuteras, men det är inte texten ovan jag hänger upp mig på.

Längst ned i hörnet av annonsen står: Lokala avvikelser kan förekomma.

Vän av ordning frågar sig då; lokala avvikelser … från vad?

Är inte makaronerna lika goda i Västervik? Eller innehåller de mindre kostfiber i Östersund? Är det kanske så att kroppen mår sämre om man köper dem i Varberg? Kanske man inte blir lika mätt i Trollhättan?

Raden om ”lokala avvikelser…” fyller ju en funktion när man annonserar om ett pris, men i det här fallet?

Jag använder själv ofta gamla annonser för att skapa nya och visst blir man lite blind. Jag gör också fel, eller snarare mina korrekturläsare som inte upptäcker mina fel. 😉 Men, jag kan ändå inte låta bli att dra på munnen när jag hittar sån’t här. 😀

Är det verkligen slut nu?

Jag syftar alltså inte på någon relation eller något liv. Eller njae, på sätt och vis är det väl en relation. Min relation till Jack Bauer… Igår gick sista (?) avsnittet av 24 och hallåan hävdade bestämt att det var det SISTA! Inte bara säsongens sista. Dock har det funnits säsonger där hjälten varit betydligt mer död i sista avsnittet än vad han var igår, och ändå återuppstått så att serien kunnat fortsätta. Den här gången lämnades det liksom en liten öppning… Har följt den här serien slaviskt i sex säsonger, i någon form av hatkärlek. Inför varje säsong (efter den första) har jag tänkt att; ”nu ska jag INTE börja titta” men ändå inte kunnat hålla mig borta. Så inte mig emot; det får gärna vara jätteslut nu.

Förutom 24 hann jag med lite hundträning igår. Det stod framåtsändandeträning på schemat och eftersom Iza vikarierar som agilityhund för tillfället så körde jag med unge herr Karlsson. Han skötte sig faktiskt jättefint. Än så länge är det bara frågan om framförgående genom gruppen men han bryr sig betydligt mindre om folket än vad jag trott. Dessutom pendlade han betydligt mindre än vad han gjort sista tiden. Började även lite smått med utgångarna. Dvs vi sprang gemensamt fram till mitten av gruppen där vi lekte rejält. Fördelen med K (jämfört med en fullvuxen brukshund) är ju att; även om han travar i bra fart efter gruppen så kommer han ändå hålla det estimerade avståndet. Det känns inte som om jag behöver sträva efter skritt för då kommer jag att gå ikapp honom. Däremot får jag träna in rejäl galopp fram till gruppen så att han kommer ut på rätt avstånd och det blir en tempoförändring.

Han satt sedan uppbunden och laddade för fulla muggar när resterande hundar körde. Det blev nog lite för mycket, för resten av träningspasset blev mest cirkus. Men HAN hade iaf roligt…

Innan framåtsändandet hann jag med ett litet agilitypass med Iza. Det gick riktigt hyfsat. Dock kom jag på att jag bara tränat ”framförbyten” åt ena hållet. Att få den gamla kroppen att göra baklängespiruetter åt andra hållet var inte helt enkelt, men det gick. Till sist. 🙂 I eftermiddag är det dags för privatlektion igen!