Tur och otur

Fast i omvänd ordning. Ösregnet upphörde och när jag åkte mot klubben sken solen. I samma sekund jag parkerade på klubben öppnade sig himlen – igen! Det regnade rejält under tiden vi fixade MH-banan … men … lagom när den var färdigfixad slutade det regna. Agilitybanan tömdes i samma sekund på bordercollies och jag och Iza fick den för oss själva, i solsken! Lagom när jag satte mig i bilen igen började det regna…

Själva träningspasset lämnade väl en hel del att önska. Idag hade Iza ett sån’t där ”rensahelaplanenfrånrådjursskitochharpluttar”-ryck och var inte kontaktbar i sin iver att leta (och hitta) ätbara saker på plan. I dom lägena blir jag så oerhört frustrerad. Det bara kokar i mig, och nästan kokar över. Och det är ju just det det INTE ska göra på agilitybanan. Där ska vi ju ha roligt! *suck*

Hur som helst så skärpte hon till sig efter ett tag så att vi fick något vettigt gjort. Insåg dock att det nog var något övermodigt (understatement of the week) med vår tävlingsanmälan men … so what?! Det värsta som kan hända är ju att vi diskar oss. De ekipage som INTE diskat sig vid sin agilitydebut är nog ganska lätträknade så jag kommer inte på något sätt att bli unik. 🙂

Oflyt

Eller  man kanske skulle kalla det ”jätteflyt”?

Här har det varit uppehållsväder hela dagen. Blåsigt och ganska kallt men uppehåll och lite solsken mellan varven. Om en halvtimme slutar jag jobba och ska åka till klubben för att göra iordning banan inför morgondagens MH. Hade även tänkt mig några ”varv” med Iza på agilitybanan. Och självklart har himlens portar nu öppnat sig och regnet fullkomligen vräker ner. På tvären. 😦

Mystiska träffar

Upptäckte på statistiksidan att någon igår hamnat på min blogg genom att söka på: tunga+halva huvudet+tumör. OK, när jag testade själv så kom inte bloggen upp på första sidan med träffar men väl på tredje.

Jag tror inte att den människan haft något trevligt skäl att använda dessa söktermer…

Den ultimata soffpotatisen. Ibland.

070817a.jpg

När det var dags för hund nummer 2 så var ju intentionen att det skulle vara en ”soffpotatis” som inte var allt för krävande eftersom jag ansåg mig ha tassarna fulla med Iza. Nu blev det ju inte riktigt så men påfallande ofta gör han sitt bästa för att leva upp till epitetet. Det är dock inte alltid soffpotatisperioderna sammanfaller med mattes önskemål om dylika aktiviteter. Eller snarare … anti-aktiviteter… 😉

Bilden ovan är tagen för en kvart sedan och just nu sammanfaller våra önskemål eftersom jag jobbar.