Ett appelltroll?

Attans vad jag är irriterad att platsliggningen inte ”sitter” som den ska. Om den bara varit stabil så hade jag definitivt anmält K till en appellklass i höst!

Ikväll blev det ett appellspår, och jäklar vad duktig han var! Han gör stora framsteg för varje gång och motivationen ökar stadigt. På påsläppspunkten är han riktigt stökig för att han vill iväg och tycker sele och lina är onödigt ”bjäfs”. 😀 Idag hade jag lagt ut två vanliga spårapporter, en slutapport (men inte i slutet), en skogspinne (hans livs första) och två pipar. Det enda han tvekade lite på var slutapporten, dvs den långa pinnen. Men han tog den och släpade in den till mig till sist. 🙂 Skogspinnen var ingen som helst tvekan. Gulletrollet!
Efter det blev det lite trädgårdslydnad bestående av apportering och platsliggning.

Tyvärr är Borås för tillfället tömt på borderterrier-apporter?! Har jagat sådana i lagom storlek men det enda som finns är en mystisk modell som nästan bara består av ”sidoklumpar” med minimal bettyta. Jag har beställt två stycken i ”rätt” modell men det var leveranstid på ett par veckor. Den vi har är ganska söndertuggad vid det här laget och det tror jag inbjuder till mer tugg eftersom den inte är så behaglig att ha i munnen. I övrigt sköter han sig fint. Ägnade en hel del tid åt ”torrkastning” och en gång var det tendenser till tjuvstart men ett ”nej” fick stopp på det. Problemet vi har är att den lilla apporten försvinner i normalhögt gräs så ibland får han leta efter den… Ser ju inte alltför snyggt ut på tävling. Bara att hoppas att appellplanen liknar en golfgreen den dagen vi ska tävla. 🙂 Och man kan ju undra hur det bedöms? Om hunden inte ser apporten direkt utan får leta, men hela tiden är målmedveten i vad den gör och greppar direkt den hittar den. Någon som vet eller har en teori? Just det problemet har ju aldrig uppstått i min ”karriär” med Iza, av förklarliga skäl (större apportbock, större hund, bättre utsikt).

Avslutningsvis fick han en platsliggning. Han är fortfarande orolig och tycker att det är förb***at tråkigt men idag gick det ändå hyfsad tid innan han gick upp. När han reste sig tog jag chansen att på skarpen tala om vad som gäller. Jag la om honom på samma fläck och sedan låg han riktigt bra. Jag slutade med att kasta favoritpipgrisen kors och tvärs och han låg kvar. Problemet verkar vara när det inte händer något. Det är då han får myror i brallan.

Hade för övrigt tänkt fota apporteringen idag men vid det laget hade det blivit så mörkt så det var ingen idé. Får ta det en annan dag.

Här var det nästan frost imorse förresten. +4° hos oss men på andra, mer låglänta platser, i trakten hade folk fått skrapa sina bilrutor… *brrrr* Det känns inte som om man är mogen för det efter den här sommaren?!