Hur stavas det nu? Det där man hade i 3,5 vecka? Som känns som om den började för en evighet sedan men ändå var så olidligt kort! Skulle utan problem kunna tänka mig sisådär 2, 3 … 7 veckor till. Inga problem alls!

Klumpen i magen var tung idag. Tyngre än den brukar vara…

Lyx är:

– att kunna åka och träna hund mitt på blanka måndags-eftermiddagen!

Av dagens övriga planerade projekt har det inte blivit sådär jättemycket. Har plockat, tvättat och fixat lite men varken husvagn eller bil har blivit städade. Dock vägrar jag att ha dåligt samvete för det. Jag hinner med det. En annan dag.

På eftermiddagen träffades jag och Tytti på klubben för ett träningspass. Först kommenderade jag lite lydnad för henne och Tarrak. Det blev många ”moment slut, betyg” eftersom det är just sekunderna mellan momenten Tarrak har lite svårt för. I fredags när de tävlade hade han hälsat rejält på både domare och tävlingsledare. 🙂

Därefter fick Tytti kommendera mig och K i lite linförighet och fritt följ. Det jag främst behöver hjälp med där är att någon talar om för mig när K verkligen går bra. Det är ju inte helt lätt att se det själv om man ska hålla kroppen i någorlunda korrekt position. 😉 Det blev mycket vändningar och språngmarscher för att få K att hänga med och inte tappa koncentrationen. När han går bra så går han verkligen bra, men det finns lite att önska däremellan. Vi körde även en budföring som väl gick ganska bra förutom en tjuvstart från mig i första försöket.

Tytti ville träna på platsen för att få Tarrak att ligga med hakan i backen. Jag erbjöd mig att byta hund eftersom detta är ett av Izas paradnummer. Så dock inte idag. Att ta en superladdad hund ur bilen, köra två minuters linförighet och sedan en plats var INTE rätt taktik. Hon började med ett kanonsnyggt kryp i två meter! Ett motsvarande kryp på tävling skulle förmodligen resultera i 12 poäng eller nå’t. När jag gick tillbaks för att lägga om henne anade hon nog att hon inte stod så högt i kurs så hon studsade upp och drog några små varv, runt på plan. Tarrak tog dock detta med fattning som tur var och när jag la om Iza låg hon så tryggt som hon brukar och nästan somnade.

Inkallning med ställande var ingen hit idag. 30% av gångerna stannade hon inte alls utan körde på eget initiativ en rak inkallning och landade vid min sida. Till sist fick jag till något som var halvhyfsat och då gav jag mig.

Vi avslutade med ett uppletande. En bred korridor med sex föremål. Iza fick hämta första och när hon strulade på det andra skickade vi in Tarrak. Hon såg lika snopen ut varje gång men ändå funkade det inte med två skick i rad. Det slutade med att de hämtade vartannat föremål och Tarrak fick alltså det sista. Hoppas att hon nu funderar på detta och kommer på ett åtgärdsprogram. (Jag har ju helt klart för mig hur jag vill att det ska funka. Vi får väl se om hon kommer till samma slutsats.)

Efter träningen fick jag hjälp av Tytti att klistra etiketter på klubbtidningen så nu är den inlämnad på posten också. Nu är det ett par månaders uppehåll innan jag behöver gå igång med nästa nummer.

Beträffande vattenskadan i köket så gick den raskt (på ca fem minuter) från att ”inte vara så farlig” till ”troligen uppbrytning av hela köksgolvet”. När snickaren började gräva i bjälklaget visade det sig att ”blindbotten” (ja, man lär sig något nytt varje dag och jag tror det var så det hette?) var genom-murken. Om det gäller hela golvet eller bara under diskbänken är oklart i nuläget. Förmodligen någon gammal skada eller också har detta stått och läckt läääänge, utan att vi märkt något. Nu ska fukt-nisse hit igen och kolla och ställa hit en avfuktare. Jag konstaterar än en gång att det är fel rum som är på väg att utsättas för renovering. Köket är liksom ganska OK. Det är vardagsrummet som behöver renoveras. Men det verkar inte bli så den här gången heller… Förra året var det badrummet, som inte heller var speciellt akut, och nu detta *suck*…

Nu ska jag gå och leta fram min klocka (som jag la ifrån mig när semestern började) och försöka förbereda mig mentalt för morgondagens jobb *dubbel-suck*.

Så var lägret avklarat för i år. Det trettionde i ordningen för Kinds BK och det sjätte i rad för min del. Frånsett vädret så har det varit lika bra som vanligt. Men, som de flesta i södra halvan av Sverige säkert har märkt, så har vädret INTE varit spritt språngande jättekul.

Instruktören i år var samma som förra året. Geir Larsen från Norge. Flerfaldig norsk mästare i spår och oerhört begåvad och pedagogisk. Och trevlig! Och ambitiös! Han har ett gediget tänk bakom det här med spårarbete och kan förklara vad som händer och varför samt har massor av idéer om hur man ska komma tillrätta med eventuella problem. Vi var åtta deltagare i gruppen och oftast har alla hundarna fått (minst) två spår per dag. Han har gått med och tittat och analyserat samtliga spår! Dessutom har han lagt några spår åt våra hundar och spårat litegrann med sin egen hund.

Gruppen var en bra blandning av hundar och förare. Från relativa nybörjare till SM-ekipage och f d SM-förare. Många av hundarna var ganska unga och det var inte blandraser, men blandade raser. Två schäfrar (+Iza), en rottis, en bc, två labbar, en flat och … en Karlsson.

Hundbil på läger. Just här ser det kanske inte så mycket värre ut än vanligt, men baksätet…

Som jag planerat så la jag fokus på Karlssons spår. Vi fick backa en del i utvecklingen och börja om med släpspår eftersom K tappat lite fokus och försökt börja jobba sig fram med ”overvær” (luftvittring) istället. När han inte fick göra det utan vi blev stillastående i avvaktan på att han skulle sätta sin söta lilla nos i backen och spåra, istället för att söka med hög näsa, så blev han helt plötsligt väldigt förtjust i blåbär…? Frustration kan onekligen ta sig olika uttryck. 😉 Nåväl, det känns som om vi kommit en bra bit i rätt riktning och jag tror mig veta hur jag ska jobba vidare.

Spökschäfern i rubriken var instruktörens hund Xanga. Hon är en perfekt spökschäfer vilket vi utnyttjade till både Iza och Karlsson. För Karlssons del gick det ut på att hon vid ett par tillfällen var med i spåret och när han ”la av” så släppte Geir på Xanga i spåret mitt framför näsan på K!!! Jag har sällan sett en så snopen terrier. 🙂 Första gången fick hon ta en pinne som bara låg ett par meter fram i spåret och spåra vidare till nästa pinne med K i hasorna vilket inte störde henne det minsta. Efter det skärpte han till sig rejält. Vid ett par tillfällen var han på väg att börja käka blåbär igen men när han vände sig om och fick se att Xanga fortfarande var kvar bakom honom så kom han snabbt på andra tankar och tryckte näsan i backen. Mycket effektivt! 🙂

För Izas del utnyttjade vi Xanga på uppletandet. Xanga låg lugnt och väntade en bit från korridoren och baslinjen. Jag skickade ut Iza att hämta ett föremål. Inga som helst problem med det. Så var det dags för föremål nummer två men då sprang hon bara ut i halva korridoren och tittade lite frågande på mig, precis som vanligt. Jag kallade in och kopplade henne. Xanga kom susande ”från ingenstans”, åtminstone i Izas värld, och hämtade ett föremål och sen jä..ar blev det fart på min lilla fröken. Det tredje föremålet hämtades in snabbt som sjutton från sin plats längst ut på 50 meter. Hoppas jag kan hitta någon klubbkompis som kan tänka sig att ställa upp på detta med sin hund. Annars är det säkert väldigt effektivt att använda Karlsson också. 🙂

Iza har fått ett par spår under veckan också, som jag lagt själv på ”använd” mark, och i torsdags fick hon vara med och gå ett korsspår. Kul tyckte hon det var!

Lydnad har det bara blivit två pass. Ett med Iza och ett med Karlsson. För Izas del körde vi inkallningen och jag fick lite nya tips och idéer på hur vi ska få till ställandet. Ska nog åka upp till klubben imorgon och testa. Med Karlsson körde jag lite ”allmänt”, bl a fick vi tips om hur jag ska få en bättre position på linförigheten.

För en gångs skull fick jag lite foton när vi tränade. Oftast är det jag som fotar andra… Bilderna är dock omsorgsfullt beskurna. 😉 Det är alltså inte fotografens fel att endast mina ben och fötter syns på bilden.

Här ser det väl ganska bra ut?

Och detta är inte heller så illa!

Världens sötaste vallterrier!
Kvällarna har tillbringats i Vovvens Bar på klubbens altan. Trevligt som vanligt med massor av hundsnack och underhållning. Instruktören i skyddsgruppen, Sverker Lindblad, visade sig besitta även trubadurtalanger. Man undrar verkligen hur vissa orkar? Först vara instruktör hela dagarna och sen underhålla oss alla på kvällarna?!

Nu är vi lite slitna allihop. I torsdags morse kändes det som om jag hade två träben att knalla omkring på och jag började fundera på var jag kunde lägga proteserna på tork framåt kvällen? Mossa suger! Och en hel del av den terrängen vi varit i har varit minst sagt … kuperad! Bergsklättrartalanger hade varit önskvärt ibland med tanke på alla ”oppgaver” (svårigheter) vi skulle prestera när vi la spår.

Idag har hundarna fått gå promenad med husse medan jag var på jakt efter födelsedagspresenter åt samma husse. Imorgon har jag ”fusksemester”, dvs en extra semesterdag för att hinna landa efter lägret. Den kommer bland annat gå åt till att städa husvagn och bil. Ingen av dem är speciellt fager efter en lägervecka… Ett litet lydnadspass ska jag nog kunna få till också hoppas jag. Att lägga spår är strängt förbjudet i tre-fyra dagar enligt intstruktören, åtminstone för Karlssons del. Nu måste hundarna få smälta alla intryck, och sen fortsätter vi där vi slutade!

På tisdag börjar allvaret igen. Jobb! Är inte det minsta sugen och får en liten ångestklump i magen bara av tanken…

Då är det mesta klart inför morgondagens avfärd till lägret. Eller … egentligen har jag redan varit där en gång. Vi har nyss angjort hemmet igen efter att ha varit på plats och monterat husvagn och förtält (något mer Norénskt den här gången). Kinds BK ligger ju faktiskt bara ca 4 mil hemifrån så det är skönt att kunna göra det i lugn och ro dagen innan. Och så får man ju lite bättre plats också 😉

I övrigt så har tvättmaskinen gått varm sedan hemkomsten i onsdags. Det är närmast ett under att den inte brunnit upp. Men nu är (nästan) allt tvättat och torkat trots att mina böner om torkväder uppenbarligen inte gick fram till SMHI.

Två spår till Karlsson har jag också hunnit med. Kände att han nog behövde rostas av lite efter två veckors uppehåll men han skötte sig kanonfint. Det roligaste idag var att han tveklöst och i god fart apporterade in pinnar UTAN att jag hejade på. De långa slutapporterna har han dock inte riktigt fått kläm på ännu. Han markerar och tittar sedan frågande på pinnen innan han börjar leta efter den ”riktiga”. Men vi ska säkert få ordning på det också.

Tror att jag lagt upp strategin inför lägret nu också. De dagar vi kör spår både förmiddag och eftermiddag så får hundarna ett spår var. Är det spår och lydnad så får Karlsson köra spår och Iza lydnad (inkallning med ställande). Karlsson får delta i eventuella platsliggningar. Och sen kanske jag kan lägga några egna spår åt Iza på ”förbrukad” mark. Förledningar mår hon ju bara gott av. 😉 Ev. uppletanden väljer jag nog att låta Iza delta i. Nu får vi bara hoppas att inte instruktören eller gruppkompisarna tycker detta blir jobbigt. Vi ska ju definitivt inte ta mer tid i gruppen än om jag haft en hund med mig…

Igårkväll klarnade det upp och blev riktigt bra väder. Därför bestämde vi oss för att åka in till stan och ”mingla”. Sommar-torsdagarna i Borås är ju lite speciella. Alla butiker är öppna till 21 och vid samma tid börjar en gratiskonsert på Stora Torget. I stadsparken pågår också diverse aktiviteter. Boråsarna (åtminstone de som är hemma) går man ur huse för att delta i detta spektakel. Igår var det Martin Stenmark som stod för underhållningen på torget. Men innan konserten började hann vi med en lättare middag på krogen också.

I samband med konserten reflekterade jag över fyra saker:

1. Varför envisas man med att ha en ca 8-årig kille sittande på axlarna när han håller för öronen och böjer sig över pappas (?) huvud och stirrar i marken?

2. Varför släpar man med sig en papillon/phalene (?) som är någonstans mellan tolv och döden rakt in i folkkaoset på torget under en konsert? Förutom risken för att bli ihjältrampad så kan det inte vara någon större underhållning för hunden. Stackar’n var så stressad att den nästan hyperventilerade trots att den stod som fastfrusen i marken och inte rörde en fena.

3. Pojkar i 15-årsåldern måste lägga betydlig mer tid och pengar på sina frisyrer än vad tjejer i motsvarande ålder gör. Herrejösses vilka skapelser jag såg igår!

4. Jag är så glad att jag inte har barn! Då slipper jag oroa mig för vad dom kan råka ut för. Och man undrar ju vad det är för föräldrar som släpper ut sina döttrar i 13-årsåldern i de mest utmanande kläder och med makeup värdig en fotomodell, och lite till? Även om det inte SKA spela någon roll för hur pojkar behandlar flickor så är det nog tyvärr oundvikligt att det gör det…

Imorgon loggar jag alltså ut för ytterligare en veckas avvänjningskur. Har jag (o)tur så kanske jag råkar läsa någon kvällstidning eller höra någon nyhetssändning under veckan men i övrigt är det som att befinna sig på en annan planet. Härligt!

Vi börjar med några bilder som egentligen hör hemma i kapitel 1. De flesta klarar sig bra utan bildtext. Observera närheten till Siljan!

Det var alltså första veckan, eller åtminstone delar utav den. Vi var ju inte i/vid husvagnen heeela tiden, men det var där kameran var för det mesta. 🙂

Så en sammanfattning av andra veckan då:

Veckans lärdom: Rasta inte hund i för stora sandaler.
På nedresan från Falun rastade vi på en av våra vanliga, av vägverket arrangerade, rastplatser. Jag snubblade iväg i mina något för stora (på bredden och höjden) sandaler och överlevde den lilla skogsrundan. När jag skulle passera den höga refugen på väg mot bilen igen var dock inte lyckan med mig längre. Det resulterade i ett akrobatnummer av sällan skådat slag, ett mörbultat knä (som fortfarande ömmar) och sönderskrapade tår. Det är i dom lägena man INTE vänder sig om och kollar hur många som EGENTLIGEN såg vad man gjorde. Man stoppar in hunden i bilen och åker därifrån…

Dock tar man först fram hundarnas första hjälpen-kit och sprayar tårna med Klorhexidinspray. Kan varmt rekommenderas. 😉

Antal förtältsuppsättningar: 1
Förvånansvärt o-Norénsk den här gången?! Men till nästa sommar har vi förmodligen glömt allting…

Veckans åskväder: Tisdag morgon i Fjällbacka.
Det åskade oavbrutet och mycket intensivt i två timmar. Och regnade ännu mer. Detta resulterade i en campingplats som mer påminde om en badplats. Vi funderade på att låta K ta simborgarmärket på boule-banan som förvandlats till en bassäng. Det gick inte ens att ta sig till toaletten utan gummistövlar eller goretex-kängor. Förtältet klarade sig dock förvånansvärt bra, i motsats till vissa av våra grannars…

T o m Iza tyckte att det var lite kusligt med åskan. Hon som normalt inte ens viftar med örona. När det var som värst gjorde hon en snabb kalkyl och konstaterade att hon nog skulle kunna klämma sig ned i mattes säng, i fotändan. Denna hund ligger alltså ALDRIG i sängen, åtminstone inte när jag ligger där! Detta beteende oroade mig lite för det är inte likt henne… Hon tröttnade dock ganska snabbt och gick ner igen. Hon insåg att 80×180 cm säng med en matte, en borderterrier och en schäfer var lite ”too much”.

Veckans ostindiefarare: Götheborg…

…som befann sig i Grebbestad. Vi var dock aldrig ombord, vi hade lite för många hundar med oss, utan höll oss på lite avstånd. Lite kul att se den ändå på nära håll.

Veckans utflykter: Grebbestad och Smögen, med några stopp på vägen.
Grebbestad var mest stökigt eftersom det pågick någon form av karneval. Smögen var jättemysig, till stor del beroende på det mycket behagliga vädret.

Veckans överraskning: Sport-shopen i Tanum strand
Där kunde man ha handlat … mycket. Dock fick investeringarna hålla sig på en ganska måttlig nivå. Men har ni vägarna förbi så…

Veckans uteserveringar: Smögen och Hamburgsund.
När serveringspersonalen direkt frågar om man vill ha vatten till hundarna, DÅ blir man glad!

Karlsson (och husse) på uteservering i Hamburgsund.

Veckans yatzy-spelare: matte.
Som, utan konkurrens, kammat hem vartenda parti!

Veckans läckage: i köket vid hemkomsten.
När vi idag kom hem hittade jag en vattenpöl på köksgolvet. Denna visade sig härröra från ett läckage under diskbänken. Så nu har vi haft besök av jourrörmokare… Bara att hoppas att det inte blivit alltför stora skador. Det får bli ett telefonsamtal till försäkringsbolaget imorgon… Är INTE sugen på köksrenovering just nu!

Veckans idiot: Vår digitalbox.
Som skulle stått på kanal 4 för att dvd:n skulle kunna spela in två avsnitt av 24. Första avsnittet är inspelat men innan det var dags för andra avsnittet så har boxen ändrat sig till kanal 31! Av  sig själv!?
Veckans bön: Till SMHI om bra torkväder imorgon. Det är myyycket som ska tvättas nu innan det bär iväg på lägret.

Nu ska jag bara försöka läsa ikapp mig på alla andras bloggar också, men det få nog bli imorgon… Nu ser jag fram emot en dusch i det egna badrummet och en skön natts sömn i den egna sängen.

Så har jag då drabbats av ett litet återfall… När pappas dator fanns inom 10 meters avstånd gick det inte att stå emot längre…

En sammanfattning av den första veckan kommer här.

Antal förtältsmontage: 1
Som vanligt jämförbart med en bättre Norén-pjäs… Men det kom upp, och det stod kvar!

Antal heldagsregn: 0
Dock har det ”skurat” mer eller mindre varje dag men idag var första gången vi var tvungna att rasta hundar i regnkläder.

Antal strandtomter vid Siljan: 1
Årets placering var, mot alla odds, ännu bättre än förra årets för nu fick vi en hörntomt också! Precis vid sandstranden. Denna (sandstranden) har dock varit tämligen obefolkad med tanke på vädret.

Veckans bästa köp: Värmefläkt
I söndags insåg vi att en värmefläkt i förtältet vore bra att ha. En utfärd till Clas Ohlsson i Insjön löste det problemet.

Veckans saknad: Stieg Larsson
Eftersom jag fuskade lite och började på ”Luftslottet som sprängdes” något innan semestern så tog den slut redan igår. Det är riktigt, riktigt sorgligt att denna författare inte hann med att skriva fler böcker…

Veckans misstänkta schäfervalp: Karlsson
När jag tog en kvällspromenad med båda hundarna här om kvällen var det en liten kille som frågade sin mamma; – Är det där en schäfervalp?
Jag hörde inte vad hon svarade…

Antal lydnadspass: Fyra stycken (två per hund)
Eftersom vädret ledde till en relativt obefolkad stooor gräsmatta vid badplatsen kunde jag naturligtvis inte låta bli att träna lite lydnad. Cirkulationen på folk (och hundar) i omgivningen var dock ganska stor så Iza hade klara koncentrationsproblem. Karlsson skötte sig dock som en liten pärla, som vanligt. 🙂

Veckans frisbee-hund: En dobermann
I grannhusvagnen bodde en dobermann och en labbe. Dobermannens motion och stimulans verkade bestå av att plockas rakt ut ur förtältet och sedan kastade man frisbee hysteriskt i 10 minuter. Detta skedde två-tre gånger om dagen. 😦

Veckans Putte (eller Putta?) i blåbärsskogen: Iza
När dagens promenad ägde rum i skogen där pappa bor så kryllade det av blåbär. Iza gick mest med nosen djupt begravd i blåbärsriset och käkade glatt. Karlsson tryckte också ner näsan i riset … för att sedan börja undra vad han gjorde där? Han åt glatt när vi plockade åt honom men att plocka själv?! Näe, det fanns väl ingen anledning?

Imorgon bär det av mot nya mål; Bohuslän!

Nu drar jag på två veckors bloggavvänjningskurs … eller nå’t…

Nu har vi varit ute och inspekterat vår ”närskog” och det var ingen vacker syn. Det var inte utan att jag fick en tår i ögat när jag såg förödelsen. (Agnetha, du vet vilken skog jag menar, min drömfina spårskog…) Alla våra stigar är sönderkörda av en illvillig skogsmaskin som gjort meterdjupa vattenfyllda gyttjediken kors och tvärs. Och allt detta för ett 20-tal granar!!! Jag är övertygad om att en ardenner med tillhörande ”förare” hade fått ut det virket på en dag eller möjligen två, och med en bråkdel av skadorna på marken. Nu tar det några år innan det ”läker” och vi får försöka göra oss nya vägar under tiden. *djup suck*

Någon som tyckte det var skitkul var däremot Karlsson. Han körde sina race fram och tillbaks i dikena och förvandlades snabbt till en minigris. På vissa ställen, när vi civiliserade varelser (= jag och en kopplad Iza) var tvungna att korsa dikena sjönk Iza ner till magen, och då valde jag ändå att gå över på de ställen som såg ”bäst” ut. Karlsson var mao ingen vacker syn…

Nu hittade jag mina kommentarer. De hade fastnat i skräppostfiltret! Mysko…

…tycker Karlsson. Han som är van att sova sin skönhetssömn på förmiddagen står med tom blick i köket och bara tittar på när jag springer in och ut, upp och ner, fram och tillbaka och packar…

Nu kan jag inte ens kommentera i min egen blogg? Kommentarerna bara ”försvinner”…

Och när jag försöker skicka samma kommentar igen så får jag svaret ”Hittade en likadan kommentar; det verkar som om du redan hade sagt det här!”

Men den visas inte på sidan och finns inte bland kommentarerna när man är inloggad???

Idag hade jag lite is i magen och avvaktade med hundpromenaden i en fåfäng förhoppning om att det skulle sluta regna. Och, kors i taket, det slutade regna. När jag kom hem från stan och obevekligen var tvungen att ge mig ut så såg det nästan ut som om solen skulle komma fram!

Jag bestämde mig för att vara lite ”wild & crazy” och gick iväg utan regnkläder med telefonen inlindad i plastpåse. Jag tål ju vatten men om telefonen gör det är mer tveksamt. Med facit i hand kan jag konstatera att plastpåsen var en överloppsgärning. Hundpromenaden avverkades alltså till största delen i strålande solsken (och en luftfuktighet på typ 98%). Hade inte varit kul att promenera i regnkläder…

Efter regn kommer solsken skrev Annette i en kommentar till förra inlägget. Det stämmer uppenbarligen. Vad jag inte tänkt på var att Efter regn kommer katter… Vi har idag sett katter på ställen där vi aldrig ser några annars. Till hundarnas förtjusning och till min förskräckelse. Uppenbarligen hade de legat inne och tryckt hela dagen i avvaktan på bättre väder och så – blev det bättre väder. På ett ställe höll det på att gå riktigt åt skogen. När vi kommer över ett backkrön på grusvägen så sitter det en kattjä….. precis nedanför den lilla backen. Där skulle jag försöka parera en sjövild schäfer och en lika sjövild borderterrier i nedförsbacke, på löst grus… Nåja, vi överlevde. Blev nästan rädd att katten skulle kasta sig på hundarna för den såg INTE snäll ut när vi passerade, och den vägrade att flytta på sig. Men samtliga kom helskinnade ur detta drama.

Resten av kvällen skall ägnas åt fortsatta förberedelser inför semestern inklusive husvagnspackning. Om bara alla kläder behagar torka någon gång? Torkförhållandena är ju inte direkt idealiska…

Tja, hundarna kan man INTE lita på. Åtminstone inte vad det gäller deras funktion som väckarklocka. OK, Karlsson har väl aldrig haft några större talanger på det området men Iza brukar ju se till att matte kommer upp senast 07.00. Eftersom jag inte ville starta första semesterdagen till vrålandet från klockradion satte jag den alltså INTE på ringning. Och vad händer? Jo, Iza bestämmer sig för att matte är värd en sovmorgon och väcker mig inte. Kl 08.00 vaknade jag av egen ”kraft”. Har en hel del att pyssla med idag så det var inte så lyckat…

SMHI kan man lita på! Åtminstone om de förutspår regn. Då blir det regn. Om de däremot förutspår solsken ska man inte känna sig lika säker…

Telia, kan man lita på dom? Försökte ringa till den lokala butiken igår för att höra om min reklamerade telefon möjligen var på ingående. Att komma fram dit visade sig dock vara en omöjlighet eftersom jag hamnade hos en sån där talsvarsmaskin som vägrade förstå vad jag ville. När jag lämnade in telefonen sa de att det brukar ta 10 arbetsdagar. Den tiden är numera förfluten, med råge. Jag vill ha tillbaks min telefon innan vi åker. Och vi åker imorgon!

Internetbanksdosan kan man inte lita på. Den har bestämt sig för att bara visa delar av siffrorna. Förmodligen för att göra det hela lite mer spännande? Igår fick jag göra tre försök innan jag lyckades gissa rätt på vad den första siffran i koden skulle vara. Den bestod nämligen bara av en liten prick! Därmed måste jag bege mig till banken idag också. Jag hatar verkligen att gå till banken och köa…

Dock ligger banken och Teliabutiken strategiskt placerade på varsin sida om Apoteket så det passar bra med inköpet av Exspot som också måste göras idag.

Som jag tidigare konstaterat så genererar Iza många grå strån på mattes huvud även om man oftast har ganska roligt när man får dem och de i jämn takt täcks över av hårfärg. Idag fick jag åter detta bekräftat!

Bestämde mig för att fira semesterstarten genom ett träningspass på klubben. Först körde jag Iza lite men det var ganska rörigt på plan så det var noll koncentration. Gick då och bytte hund (se där, fördelen med att ha två hundar 😉 ) och körde Karlsson istället som skötte sig alldeles utmärkt trots att det fanns pipleksaker på andra ställen på plan.
Efter en andnings- och snackpaus  på altanen var det dags för tredje skiftet. In med K i bilen igen och upp med Iza på plan. Körde lite inkallning med stå och tja… det kanske finns hopp? Åtminstone om tävlingsledaren fullständigt saknar både måttband och ögonmått och kör inkallningen på 20 meter istället för 50? Efter det var det folktomt på agilitybanan. Gick ner och körde lite slalom och hoppkombinationer. Så fick jag för mig att jag skulle testa något vi inte gjort på ett par år, om vi någonsin gjort det? Jag kommer inte ihåg… Ställde tre hinder på linje, hinderstöd mot hinderstöd och så skulle hon hoppa slalom över dessa, fram och tillbaka liksom…

Nu hör det till historien att våra hinder ser ut så här ungefär:

Då kanske ni kan tänka er hur det blir när man ställer dem tätt ihop?

.

.

Har ni tänkt färdigt?
.

.

.

Då kanske ni också har räknat ut vad min schäfer gjorde?

Jo, hoppade naturligtvis bom – hinderstöd – bom – hinderstöd – bom… *fniss*
Får nog ta på mig det via taskig handling. Var tydligen för snabb för en gångs skull 😛

Men det är bara att konstatera att hon är oerhört kvick och smidig och säkert skulle kunna ha en lysande karriär på agilitybanan om bara matte hängde med i tempot och vågade lita på att hon inte hittade på något annat bus…

…loggar jag ut från jobbet och sen är det SEMESTER! 😀

Dock kommer jag ha dator i ett par dagar till så än blir ni inte av med mig. 😉