Lite appellspår och en släng av feng shui

Måste börja dagens blogg med att konstatera följande; nu har jag varit vaken i 12 timmar och det har inte regnat! Inte en endaste droppe! Sanningen är nog t o m att det är mer än 24 timmar sedan det regnade senast. Det klarnade upp igår kväll och jag tror inte att det regnat inatt. Som himlen ser ut nu så är det dock bara en fråga om minuter innan det börjar igen…

Idag har jag inte varit på klubben en enda gång. Räknade ut att jag den här veckan varit där; måndag, tisdag, onsdag, fredag och lördag! Ibland kan det bli för mycket av det goda.

Hur som helst; idag var det pysseldag på schemat. Tvätt (och tvätten kunde torka utomhus!!!), stryk, städ, plock, blomvattning, kloklippning mm mm. Ett av projekten var att vika ihop förtältet som hängt (och legat) på tork sedan lägret. Vi bedömde att det torkat färdigt nu. Det är ju trots allt tre veckor sedan hemkomsten…

I samband med detta projekt så drabbades jag av akut städmani gällande mitt stora (f d) kontor i lagår’n. Det är fortfarande kontor till viss del, dvs det står några skrivbord och datorer i ett hörn, men större delen har konverterats till någon form av förråd/avstjälpningsplats samt mellanlagring för prylar på väg till loppmarknad, sopstation och hjälporganisationer. Jag beslutade mig helt plötsligt för att det var dags att ta tag i detta. Husse fick alltså packa bilen full i två omgångar och köra till sopstationen samt Vitrysslandshjälpen som därmed blev med X antal påsar och säckar med kläder och skor. Hoppas det kommer till användning.

Dessutom är ett antal påsar med loppmarknadsprylar inpackade i husses bil för leverans imorgon. Detta var alltså dagens släng av feng shui – rensa i röran-delen – och det är onekligen oerhört skönt när det är gjort. Det finns mycket mer som skulle kunna rensas undan men varför göra allt på en gång? *hrmpf*

När alla ”måsten” var avklarade så var det hundarnas tur. Först lyckades jag lura ut husse och lägga ett appellspår av släpmodell till Karlsson. Det var oerhört länge sedan vi ens försökte oss på ett åkerspår, och då var det ingen succé, så jag ansåg att det var lika bra att backa till släpspårs-stadiet. Husse larvade alltså iväg ut på åkern med favoritpipen i släptåg. K var mäkta upprörd och skrek i högan sky under de 30 sekunder han fick iaktta spektaklet. Motivationen var det åtminstone inget fel på, där och då.

Konstaterade också att det ibland är rätt bra med slarviga bönder. Har retat mig på att det, sedan de slog åkern, har legat 10-15 oplastade rundbalar utspridda på åkern. Så brukar det inte vara utan det brukar vara ordning och reda på bonden. Det ser egentligen för j***igt ut nu men idag kom de till nytta. Helt plötsligt hade man lite hållpunkter på åkern. Dock visade det sig att jag och husse inte riktigt pratade samma språk när vi diskuterade balarna men det löste sig ändå.

Under tiden K:s spår ”låg till sig” la jag ett spår åt Iza. Upptag och första biten av spåret låg också på åkern, fast på en annan del, och sen bar det av in i skogen. Skogsmaskinernas härjningar gjorde dock att det blev en del oväntade återgångar och spetsvinklar…

Efter drygt 30 minuter släppte jag på K på åkerspåret. Fram till första föremålet (Pip 1) var det lite vimsigt, men sen! Jäklar vad han spårade den lilla råttan. 😀 Låg som en dammsugare i spåret och plockade båda pinnarna samt Pip 2. På sista sträckan hade husse inte tolkat mig rätt men för en gångs skull litade jag på min hund (han var sällsynt övertygande i sin spårteknik) och se; han hade rätt! Det kändes faktiskt riktigt bra efteråt. Sen återstår att se vad som händer när synretningen försvinner, men den kan vi ju ta till fler gånger om det kärvar.

Izas spår gick väl ”sådär”. Bitvis kanonfint och bitvis rätt förvirrat. Spårträningen under sommaren har ju inte varit överdrivet intensiv för hennes del så hon är ganska ringrostig och därmed förlåten. Några pinnar låg i vinklar och där genade hon i vinkeln och tog sedan pinnarna ”bakvägen”. Vi hade dock med oss alla pinnar hem, och alla snusdosor. Om, jag säger OM, vi ska köra högre i slutet av september så får jag lägga ner lite mer tid på spår även med henne. Jag är dock mycket imponerad av hennes teknik med snusdosorna. Jag har ingen aning om hur hon bär sig åt, men med ett välriktat bett öppnar hon själv locket och käkar upp köttbullarna innan jag, som befinner mig en bit längre bak, ens förstått att hon hittat en dosa. Och det är inte ens bitmärken i dosorna?! Hur bär hon sig åt? OK, hon har tränat på detta i några år men jag är ändå imponerad. Tyvärr är det glest mellan snusdosorna på tävling så den tekniken lär inte rendera i några spårpoäng.

Efter detta tog husse en promenad med Iza medan jag och Karlsson larvade ut i skogen på annat håll. Och när vi kom hem körde vi lite apporteringsövningar. Nu ägnade jag mig åt att han skulle plocka upp apporten och sitta lite längre (utan att tugga) vid min sida och det gick faktiskt ganska bra. Nu är vi på G!Synd att det är måndag redan imorgon…