Det hjälper att gnälla lite ;-)

Och det förra inlägget var inte ens menat som gnäll utan var snarare ett konstaterande. Men det hjälpte för … hej hopp vad det kommenterades helt plötsligt! 😉 Fortsätt i samma stil, det är bara roligt!

Idag har jag och Iza…

.

.

.

.

.

.

… tränat agility! Någon som blev överraskad?

Det var min tur att ha hand om den gemensamma lydnadsträningen på klubben idag men eftersom jag flängde hem från jobbet i samma takt som ett skållat troll så hann vi med ett litet agilitypass innan. Fortsatte träningen ungefär där vi slutade igår och det gick riktigt bra. Körde en del ”framför-byten”. Där är det helt klart frågan om mycket träning för mig. I att göra baklängespiruetter!! Om jag dessutom kan lära mig att hålla käft respektive tjoa i rätt tiondels sekunder så blir det ännu bättre. 😉

Den gemensamma träningen var en stillsam tillställning. Det brukar vara så, första gången på terminen. Att det dessutom regnat större delen av dagen och fortfarande regnade gjorde väl också sitt till. Efter diverse letande, och svärande över trilskande hänglås, lyckades jag även lokalisera allt (tror jag?) som behövs till MH:n på lördag när jag ska vara testledare.

Upp- och nedvända världen

Igår kväll packade jag in båda fyrbeningarna i bilen och åkte till klubben för att köra lydnad med borderterriern och agility med schäfern. Snacka om upp- och nedvända världen?

Huvudsyftet med resan var att få en privatlektion i agility. Av en medlem i agilitylandslaget! Det gäller att ligga på topp. 😉 Njae, skämt åsido så är det en medlem i klubben som (självklart) är himla duktig så det var inte landslags-statusen som gjorde att jag bad just henne om hjälp. Det hade jag nog gjort ändå.

När man är lite halvfumlig med sina fötter, som jag är, så funderar man ju lite extra över skovalet när man ska köra agility. Skaderisken är ju inte helt obefintlig… Så jag funderade lite extra och åkte iväg.

Började med ett lydnadspass med Karlsson. Och vad händer?! Jo, under ett vanligt simpelt framförgående, i normal promenadtakt, så trampar jag ner i en grop, ramlar och vrickar foten!!! Ingen stor skada, men ändå?! Det är sååå typiskt mig liksom.

Nåväl; jag fick igång foten hyfsat så att vi kunde genomföra agilitypasset också. Utan vrickningar eller andra skador. Jag fick en hel del matnyttiga tips om handlingen och fick bekräftat att det inte är Iza som är problemet… Om jag bara får ordning på motoriken, lyckas springa ungefär dubbelt så fort (!!) och vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt så ska det nog gå vägen. 🙂 Men, skit samma, vi har kul tillsammans och det är huvudsaken. Nu har jag fått lite träningsidéer och vet hur jag ska jobba vidare. Förhoppningsvis kan vi också hinna med en privatlektion till innan det är tävlingsdax.

Dock känns det i kroppen idag att man gjorde något ”udda” igår. Och på ”höger bak” kan man skönja en lätt hälta…