Dagens viljeyttringar

I förra inlägget glömde jag berätta om ett av våra möten under dagens promenad. Djävulsrundan innehåller nämligen inte bara elände, det finns några trevliga individer efter vägen också. Bland annat två grannbarn. OK, det är långtifrån våra närmaste grannar, och vi träffas inte jätteofta, men ändå.
När vi dök upp utanför deras hus så tjuter lillasyster (4 år?): – Iiiiiiza! och springer mot oss. Storebror (6 år?), av den mycket pratglada och något lillgamla modellen, visar sig även besitta en god portion beskyddarinstinkt och ropar: – Nej, klappa den lilla istället! – Nej, tjuter lillasyster. – Varför inte? ropar storebror. – Iza hoppar inte! får han till svar.
Och hon hade så rätt. Iza hoppade inte. Det fanns ju liksom ingen anledning eftersom hon hade full kontakt med barnen ändå. Dessutom var hon fullt koncentrerad på att medelst telepati och kroppsspråk övertyga granntaxen om att inte komma en meter närmare ”för då skulle skjortan vara tom”. Hon lyckades uppenbarligen, även om det nog var ett ganska tomt hot, för tax-stackarn stod som fastfrusen och iakttog hund- och barncirkusen från behörigt avstånd.
De här barnen har två egna hundar, en stövare och en tax, men det verkar som om i synnerhet Iza har en alldeles speciell plats i deras hjärta, och framför allt i lillasysters. Och Iza är suverän med barn. Är hon dessutom kopplad och har något annat att koncentrera sig på så är det ännu bättre. Då kan de krama och klänga och klappa hur dom vill. Hon bryr sig inte. Om de däremot kliver över tröskeln här hemma kan det bli lite väl bra. Då kan hon fälla normalvuxna 7-åringar i all välmening…

(Och varför i hela friden går det helt plötsligt inte att göra dubbla radbrytningar så att man får ett nytt stycke? Ovanstående text ska egentligen bestå av fyra stycken, men ni får använda er fantasi…)

Vilodag med marknad

Idag var det dags för det årliga arrangemanget Rångedala marknad. Jag och Karlsson begav oss dit på en artighetsvisit eftersom husse och svärmor/dagmatte är djupt involverade i detta spektakel. Bra miljöträning för Karlsson om inte annat. Det är en lagom stor (= liten) marknad med lagom mycket folk. Mina inköp sträckte sig till några tennisbollar som kanske kan vara bra till hundarna nå’n gång.

När vi var på väg mot bilen stötte vi ihop med klubbkompisen och hennes lilla vita spetsludd på 3,5 månad. Karlsson ville leka men Tarzan tyckte det var lite läskigt i början. Han gläfste till några gånger och K tog då det säkra före det osäkra och gjorde sig så liten han bara kunde för att visa hur ofarlig han var. 🙂 Han är bra på hundspråk den lille. För en gångs skull var det ju en hund som var både mindre och yngre, men det spelade ingen roll i hans värld. Inget behov av maktdemonstrationer där inte.

I övrigt har det varit vilodag. Inte en enda apportering, ingen agility och inga appellspår. Bara promenerande. Ganska skönt faktiskt som omväxling. Och säkert nyttigt för hundarna också med en liten paus.
Synd att helgerna går så förb….at fort bara. Hade utan problem kunnat tänka mig ett par dagar till, eller tre, eller nå’t…