Äntligen – en appellåker!

Så är äntligen höet (eller snarare ensilaget) slaget på ”vår” åker. Nu ska det bara vändas några gånger, och torka till lite, och packas in i plastade balar och sen… sen kan vi börja träna appellspår. Dock kändes det liiite onödigt att bonden nödvändigtvis måste påbörja detta projekt kl 07.00 en söndagsmorgon, 10 meter från vårt öppna sovrumsfönster… I synnerhet som vi ramlade i säng betydligt senare än normalt igår, eller rättare sagt idag.

Igår kväll hade vi besök av ”trimtanten” V med sambo. Vi grillade och ”tjôtade” hela kvällen och klockan blev som sagt lite mer än vanligt innan vi kom isäng. Trevligt hade vi iaf så det var det helt klart värt. Att vi dessutom kunde sitta ute första delen av kvällen, även om det var lite småkyligt, får väl sättas upp på listan över anmärkningsvärda händelser den här sommaren.

Idag hade jag tänkt lägga ytterligare ett spår till K men med tanke på att jag var tämligen trött och han minst lika trött så la jag ner det projektet. Vi nöjde oss med en vanlig promenad istället, tillsammans med husse och Iza. Eller … vanlig och vanlig? Idag innehöll djävulsrundan alla tänkbara ingredienser. Från får, lösa taxar, lösa katter, hästar på längden och tvären samt naturligtvis de 22 djävulshundarna… Hundarna somnade således sött när vi kom hem men vi fick börja ladda för nästa kalas. Ingen av oss fyller år just idag men en har nyss fyllt och den andra fyller snart så vi brukar slå ihop kalaset någonstans mittemellan.

Idag blev det ”latmansmat”. Dvs färdig bricka med italienska delikatesser som bara var att hämta i butiken. Mycket bekvämt! Och gott! På eftermiddagen ramlade husses familj in och åt med god aptit. Min familj bor lite för långt bort för att delta i sådana här endagsarrangemang. Tyvärr uteblev den utlovade solen. Det var mulet, rätt blåsigt och råkallt så kalaset fick äga rum inomhus. Så slapp vi nöta på trädgårdsmöblerna idag också. 😉 När det var dags för dom att åka hem behagade dock solen visa sig men då var det så dags…

070805.jpg

Trötta hundar efter en kalas-helg.

Efter det bar det iväg till naprapaten för månadsservice. Gissa om jag somnade gott när han monterat sina akupunkturnålar och bäddat in mig i varma vetekuddar och filtar? Fick dock inte sova så länge för han envisas med knåda och ha sig varje gång?! Men det är klart, 400 spänn för att sova en halvtimme kanske är i dyraste laget?