Månad: januari 2011

Morgonen hittills mest spännande inslag  är; besök på bilprovningen, med vidhängande bil, naturligtvis. När det tog dubbelt så lång tid att hacka sönder min bil, som bilen jämte (en inte helt ny Volvo), började jag bli rätt nervös. När jag fick lite bättre utsikt visade det sig dock att det var 100% fler gubbar som hackade på Volvon!

Min pärla, som fyller elva i år (precis som Iza) gick igenom med blankt protokoll. Duktig bil!

Nu är bara frågan vad jag ska göra med alla pengar jag sparat på att slippa reparera bilen? Och hur mycket har jag egentligen sparat? 😉 Idéer någon?

Det blir inte lätt det här, men jag har fått propåer om att jag bör redovisa vem som leder budgivningen, så att de som ligger under kan höja sina bud.

Det finns just nu fyra personer som är intresserade av att få tillgång till den hemlig länken. En av dem är en dark horse som dök upp idag, med ett något diffust kontantbud. Tills det är mer preciserat väljer jag att utelämna just det i nedanstående, ytterst subjektiva, rangordning. 😉

1. Bosseolabans matte

• Fem valfria spår
• Fem lydnadspass med kommentarer
• Ett pillpass i lokalen i tmo nu i vinter (när den är ledig/bokningsbar)
• En loka av valfri sort
• Två uppletanden av valfri modell.
• En Gappaytärning.

(Min motivering: bra blandning, och tycks innehålla stor flexibilitet för när aktiviteterna ska äga rum.)

2. Stine

Träningshelg i skåneland!

• Ankomst fredagkväll och avresa söndag eftermiddag.
• 4 träningspass med av Lotta & Karlsson valt innehåll. (önskemål meddelas en vecka innan ankomst så att det kan prepareras spår, raggas funktionärer och markeras uppletanderutor.)
• Självklart ingår mjuk säng och helpension.
• Minispa (bastu)
• 6 flaskor valfritt bubbelvatten
• Utflykt till Teba (fast handlandet får auktionsförrättaren sköta själv)
• samt en bonus i valfri lydnadsträning under 60 minuter nästa gång vi skåningar besöker obygden närmare Borås.
• En schäfervalp.

(Min motivering; en helg med helpension i Skåne låter underbart, dessutom fullspäckad med hundträning. Tror dock att vi kan ha mer nytta av att sprida ut träningen lite, enligt bud nr 1. Hade jag varit sugen på en schäfervalp hade dock detta bud varit oslagbart.)

3. Grappas matte

• Diverse fördelar i samband med sommarens läger
• 1 spår varje vecka mellan vecka 13 och 23 = 10 spår.
• Lydnadskommendering varje tisdagkväll samma veckor som ovan, i huvudsak på Kind BK men kan läggas i Borås eller på annan plats efter överenskommelse.

(Min motivering; eftersom det är tveksamt om jag kommer kunna delta i sommarens läger så smäller inte det så högt. Dessutom tvivlar jag på att jag och budgiverskan kan synka våra scheman så att löftena i budet kan infrias under den angivna tiden.)

Så, det är läget just nu. Men det återstår 20 timmar och 35 minuter till deadline. 😉

Och nya bud lämnas naturligtvis här, i ursprungsinlägget.

Igår eftermiddag var det dags för ett pass på gymmet igen. Pga de skumma öppettiderna, som inte alls passat ihop med mitt schema, var det två veckor sedan sist, men jag kan inte ens skylla på det. Det är bara att konstatera att korttidsminnet är kort. Väldigt kort!

Man har ju ett träningsprogram, på papper, att följa. Det består av:

1. Pedagogiska bilder (från 1971?) på vilka övningar man förväntas göra, och vilken ordning.
2. Vilken vikt man ska använda på maskinen.
3. Hur många repetitioner man ska göra.

Hur svårt kan det vara att komma ihåg ”25 kilo, 15 gånger” medan man förflyttar sig den måttliga sträckan sju meter?

Uppenbarligen väldigt svårt… Lyckades bara med hälften, dvs vikten. Sen rationaliserade jag, för att slippa komma ihåg så mycket (!), och gjorde övningen 25 gånger också…

Inte bra.

Inte bra alls, visade det sig.

Min höft (som belastas en del i just den här övningen) gör ondare än på länge. Jag kunde väl ha nöjt  mig med att vända på det, och tagit 15 kilo, 25 gånger istället? Eller helt enkelt gjort rätt?

Men jag använde åtminstone rätt maskin…

Det var den dålig träningen. Sen åkte jag hem, bytte träningsryggsäcken mot en terrier och åkte vidare till ridhuset. Där blev det desto bättre. 🙂

• Han gick fritt följ som kändes riktigt, riktigt bra! Många gånger, och långa gånger.
• Stegförflyttningar, som faktiskt kändes helt OK, även åt vänster.
• Några riktigt snygga inkallningar på elitbruksavstånd, 75 meter, med stå och ligg.
• Vi tränade stå-sitt-ligg under marsch, i en massa olika kombinationer och han lyssnade, och gjorde rätt, varje gång!
• Han lyckades med bakåtsitt från stå i fjärren, även med mig på långt avstånd. Handtecken (och hålla käft) is tydligen da shit!? Förvisso backade han lite för mycket, men det tror jag jämnar ut sig med tiden. När man höll på med häst var ju inte bakåtbjudning något man önskade sig, men det ändrar sig här i livet. 🙂
• Han verkar ha fått en relation till konerna i rutan! Nu, helt plötsligt? Körde på en ruta som redan var uppställd. Den var utan kantmarkeringar, men han siktade verkligen på konerna (eller snarare mellan dem), på ett helt nytt sätt.

På det stora hela en mycket lyckad träning.

Men helt nöjd får man ju sällan vara.

Tungapporten var katastrof. Dofterna i ridhussanden tog över när han ”tvingades” ner med näsan så nära för att gripa apporten, och där fick vi en konflikt så att han knappt ville ta apporten sen. Tror nog att han kommer över det, men – note to self – inga fler apporteringar i ridhus närmaste tiden, det tränar vi utomhus.

Sen önskar jag ju att jag den där kanariefågeln han har svalt kunde lära sig att hålla käft, eller dö. Typ. Det är ett fasligt gnällande och visslande i en del situationer. Men, som någon annan sa, det är trångt och rörigt i ridhuset, och även hundar som normalt inte piper kommer igång i den miljön. Får väl hoppas att kanariefågeln tystnar, eller åtminstone dämpar sig, när våren kommer?

Kolla – gräs?! Eller åtminstone blivande gräs… Och blivande elitterrier?
(Från årets, poängmässigt, bästa högretävling i Mark, i april. Foto: Bosse Sundqvist.)

…tar vi oss fram i tillvaron. Åtminstone den utomhusliga tillvaron. Och åtminstone jag och lillhunden. Men han är ju å andra sidan inte känd för att ha särskilt långa steg ens vid tjänligt väglag. Jag utnyttjar givetvis mina Icebugs, men isen är så hård att de inte riktigt lyckas med sitt uppdrag.

Storhunden, aka gammeltanten, verkar dock ha tittat för mycket på Bambi och gick omedelbart på näsan med ett ben i varje väderstreck så snart vi lämnade tomten. Har en känsla av att just det rörelsemönstret inte är det bästa för (snart) 11-åriga schäfertanter, men vad vet jag? Hon verkar dock inte bekymra sig det minsta, utan fortsätter glatt att ånga på. Och just ångandet gör ju inte direkt min tillvaro lättare. Och säger jag till henne, modell hålldigiskinnetannarsskadudö, som det gärna blir när paniken är nära, så drar hon bara ännu mer. *suck*

Väglaget är som sagt inte rolig, och då är det nog ändå förhållandevis hyfsat just här. Innan det frös på ordentligt kom det nämligen en drös halvblöt snö som åtminstone fläckvis har frusit fast i blankisen. Men bara fläckvis som sagt. På andra fläckar har den bara lagt sig som ett förrädiskt fluff ovanpå isen.

Just nu känns onekligen hundskor och promenader på den saltade motorvägen som ett ganska trevligt alternativ, eller … det kanske har andra nackdelar?

Igår blev det i alla fall en tillfällig ljusning i tillvaron när jag och Lennart Å. Karlsson helt plötsligt skulle gå på kurs. Inomhuskurs! Kursens inriktning var faktiskt av underordnad betydelse just då. Så glada var vi att få göra något vettigt. Men hur som helst är ämnet för de två kurstillfällena – fritt följ. Det ÄR ju vår käpphäst, så när kursen dök upp i höstas (för en duktig instruktör) anmälde jag mig blixtfort. Förhoppningsvis kommer vi ut lite klokare på andra sidan, nästa måndagkväll?

Budgivningen i Tradera-bloggen (förra inlägget) pågår, men verkar ha mattats av lite, men igår var det fart och fläkt. Just nu kan jag välja mellan:

1. En hel helg med massor av hundträning och helpension i Skåne (+ en schäfervalp?!)

2. Spårträning och lydnadskommendering en gång i veckan under 10 veckor i vår (varav jag förmodligen bara kommer kunna utnyttja ett fåtal) samt vissa fördelar i samband med sommarens läger (som jag inte ens vet om jag kommer kunna vara med på).

3. Fem spår, fem lydnadspass med ”kommentarer av blandad uppmuntrandegrad”, ett inomhuslydnadspass + två uppletanden.

Samtliga bud är även förstärkta med lite lull-lull i form av god- och leksaker.

Vem som leder just nu har jag inte riktigt lyckats avgöra, men vi får väl se om det droppar in andra intressanta bud. Annars har jag ju några dagar på mig att fundera. 😉

Och för att återgå till där jag började; om jag måste välja mellan pest och kolera så tror jag faktiskt att jag väljer detta:

Mjukt, kallt fluff, istället för hårt, kallt och isigt ofluff.

För några dagar sedan, när jag läste en väns blogg, insåg jag att jag har (hade) en del … intressant material i videokameran. Det är lydnadsprogrammet för ett av ekipagen i lägre klass på Borås BK:s söktävling i november. (Där fick vi genast ett kvitto på hur ofta jag använder min videokamera…?!)

Huvudpersonen har ett visst intresse av att filmen inte ska nå offentlighetens ljus. (Huvudhunden tror jag skiter i vilket, för den hade himlans roligt. 🙂 )

Dessutom finns det andra som har visat intresse för en exklusiv visning.

Filmen (4 minuter, 51 sekunder) är uppladdad till Youtube, MEN … kan endast ses om man har direktlänken. 😛 Den är alltså inte offentlig, än, och inte sökbar, men kan lätt bli. Ett par klick så… 😉

Så… Vallterrier goes Tradera, typ. I kommentarsfältet kan man lämna bud på direktlänken. Jag kan tänka mig betalning i annat än kontanter. Spårläggning kan till exempel vara ett fullt tänkbart betalningsmedel. 😉 Endast fantasin hos budgivarna sätter gränser.

Budgivningen avslutas på fredag (14/1) klockan 17!

Efter gårdagens plusgrader och nattens spöregn var det inte särskilt frestande att gå på promenad med hundarna, trots att det var ”sandat”. Dvs man hade slängt ut lite singel som gled omkring på blankisen. Har nog effekt på bildäck, men inte mycket på skosulor, trots att de är dubbade. Isen är alltså så hård så inte ens Icebugen biter, om man inte stampar ner fötterna noggrannt, och DET kan ju bli lite småjobbigt under en längre promenad.

Det fick alltså bli promenad modell kortare, och därefter en bra stunds inomhusaktivering när vi kom hem. Hundarna fick köra i skift, och den som för tillfället befann sig utanför den stängda dörren till köket var minst lika engagerad som den hund som faktiskt tränades/aktiverades. Two for the price of one, liksom. Och då blir man så här trötta efteråt. 🙂

Izas tratt beror på att hon har svårt att låta bli hudirritationen hon gnagde/slickade upp när analsäckarna krånglade. Nu får det bli tratt i några dagar så att den får en riktig chans att läka.

I morse, när jag försökte lägga upp en plan för dagen, så slutade det hela lite otippat med – att jag ”slängde ut” advent?! Granen åkte ju igår, men adventspyntet brukar jag försöka stå ut med till tjugondag Knut, som ju infaller på torsdag. Men nu lackade jag ur som sagt, och in i lådor och förråd åkte allt med en smula buller och en nypa bång. Upp åkte vanliga lampor och gardiner. Och när julen är definitivt ute/över/gone by west ska det ju helt enligt traditionen firas med tulpaner. Husse fick äran i år, eftersom han ändå skulle en sväng till stan när han jobbat klart, och de här får helt klart godkänt.

Idag har det bjudits på spöregn (stundtals) och nollgradigt eller någon enstaka plusgrad. På turen in till stan var risken för vattenplaning helt plötsligt överhängande, och på Maxis parkering hade det passat utmärkt med gummistövlar… Tja, det är ju alltid kul med omväxling, eller inte? Hade det varit 8:e mars istället för 8:e januari hade jag jublat, men det här känns inte direkt som om det ska bli vår nu, eller?

På Maxi strövade jag förbi djuravdelningen och hittade en liten pryl som kändes gedigen och verkade vara en vettig investering för att kunna idka inomhusaktivitet och få lite trötta hundar. Investerade 79 pengar, och det var det nog värt. 🙂 Ladda med godis, och låt hunden jobba liksom – perfekt! Båda jyckarna (de fick köra en i taget) jobbade på bra, och tog inte till våld utan rullade, puttade, sparkade, puttade och rullade lite till. Dagens godisbitar var pyttesmå foderkulor som ramlade ur ganska lätt. I morgon går vi upp ett snäpp, så får de jobba lite mer. (Ja, vi håller på att tömma förrådet av lottningspåsar och prispåsar från tävlingssäsongen.)

Promenad med godisletande i de tunga, blöta plogvallarna har vi också hunnit med. Karlsson har dessutom gjort det till en sport att gå på/i snövallarna istället för på vägen. Han smyger fram längst upp, djupt koncentrerad för att gå ”försiktigt” så att snön ska hålla, och han ser onekligen rätt fånig ut. 🙂

Ett tydligt vårtecken är trots allt att julgranen, 2010 års modell, has left the building. Man kunde då konstatera att ädelgranar också barrar. Mycket! Den har hållit sig i skinnet så länge vi inte har rört den, men oj … när jag började plocka av pyntet? Det kan möjligen ha något att göra med att vi efter de första tre dagarnas intensivvattning tappade intresset pyttelitegrann och att den hann torka ut vid något tillfälle. Det kan bero på det. (Att det ska vara så förbaskat svårt att komma ihåg att vattna granskrället? Samma visa varje år!)

Ur gårdagens Borås Tidning:

Jo, jag är lite gnällig, men..

1. Fastigheter uthyres? (Lägenheter uthyres kommer lite längre ner på sidan.)

2. 43 kvadrat och bara en våning. Med den ytan borde man väl kunna begära minst två?

😉

Efter en heldag på utställningen i Göteborg är vi rätt möra. Karlsson passade på att powernappa i bilen på vägen hem, vilket ju inte var en helt lyckad taktik för mig, så just nu vinner nog jag trötthetstävlingen. Det får bli Red Bull istället för rödvin om jag ska överleva Let’s Dance.

Förmiddagen ägnades åt mingel, och shopping, av det mildare slaget. Alldeles för milt tyckte Karlsson som ville ha ALLT, typ. Han sneglade till och med lystet på trimknivar och kammar, men han var nog inte riktigt införstådd med vad det var. Habegäret tog liksom överhanden. 😉 Det som slutligen fick följa med hem var ett regnkoppel (gummerat) till Iza, att lägga på lager tills vi slitit ut det hon har. Ett träningshalsband till Karlsson, samt en boll med snöre, för DET hade vi ju inte förut *host*… samt en burk fiskoljekapslar, bara för att de var 80:- billigare än på Blå Stjärnan. Och just det, två fällar också.

Eftermiddagen skulle ju tillbringas i rasmontern. Karlssons underbara kollega från förra året, lilla Sot, befinner sig för tillfället i Skåne, som nybliven mamma till sju valpar så att vi skulle få en ny kollega var helt klart. Den planerade lånetiken som skulle hålla Karlsson sällskap fick förhinder och igår kväll fick jag meddelande om att det istället skulle komma en hanhund, och att vi väl kunde pussla med att ha den ena i bur och den andra på bordet, och låta dem turas om. Både Karlsson och Morrisson är dock förståndiga hundar så de samsades alldeles utmärkt på bordet. Inte ett tjafsande, förutom ett litet gläfs när de möttes utanför montern. De har skött sig exemplariskt och ganska många besökare har sett milt uttryckt förvånade ut när vi informerat om att det var två vuxna hanhundar som inte kände varandra sedan tidigare. Folks fördomar om terriers, och terriertemperament, har nog fått sig en liten knäck. 😀 Som vanligt har Karlsson gjort sitt bästa för att charma publiken genom att pussa på dem och låta sig klappas, och han lyckades nog med några.

Nu känns det bra att vi klarat av vår insats. En dag känns rätt lagom, i motsats till förra året när vi var där två dagar. Det är ju en bit att åka också…

Här kommer en bild på dagens mon(s)terhundar:

Och här är en favorit i repris, från förra året:

En ledig dag så här mitt i veckan är ju aldrig fel. Det är inte heller fel att vara ledig i morgon, fast det är inte ”gratis”. Tack och lov ska vädret bli lite bättre i morgon. Åtminstone utlovas minimalt med snö, i motsats till idag. För att fira att det är bättre väder i morgon ska jag och Karlsson åka till Göteborg och vara inne hela dagen?! Nåja, med facit i hand är jag väldigt glad att jag bokade in oss på att bemanna rasmontern på My Dog i morgon, så att vi slapp ge oss ut på vägarna idag när snön har vräkt ner nästan oavbrutet.

Dagen har ägnats åt diverse nyttor, så som slutförande av städning av skrubbenundertrappan. Kom ju inte riktigt i mål förra gången, när mitt behov av en spik ledde till en storrensning. Idag kunde man i min FB-status läsa följande:

Hittade en märklig påse blandat i förrådet. Tassbandage, solskydd, lypsyl, treo, ipren, plåster och … en hårfön, samt lite annat. Känns onekligen som en ”jaghartreochenhalvminutpåmigatttömmahusvagneninförvinterförvaringen”-påse? Som sen förvandlades till en ”jagtarhandomdensen”-påse, för att så småningom bli en ”undanstuvadochbortglömd”-påse.

Och jo, jag har saknat hårfönen. Men inte förrän våren efter när vi var ute med vagnen för första gången. Det slutade med akutinköp av en ny husvagnsbaserad fön i Varberg.

Även garderoben med hundtränings- och gåutmedhundarnakläder har fått sig en välbehövlig genomgång. Som vanligt kunde jag konstatera att; ja – jag har tillräckligt många fleecetröjor. Och ja; jag har tillräckligt många träningsvästar. Och T-shirtar. Och byxor. Och jackor.

Lite annat plock och rens har också hunnits med. En förhållandevis effektiv dag faktiskt, och den är inte slut än.

När det var dags för promenad med båda vilddjuren var jag måttligt sugen. Snön vräkte ner och inte ens Icebugen bet på underlaget. Is med några centimeter snö är inte optimalt. Dubbarna når liksom inte ner…

Promenaden blev med andra ord inte så lång, men i ren desperation spred jag ut torrfoderkulor i miniputteformat i snövallarna utmed vägen, och sen fick de leta. Uppskattat tror jag? De verkar åtminstone rätt trötta och nöjda nu. Vi får väl se hur länge det håller i sig.

Första letandet gjorde med koppel på båda hundarna. Inte så smart. Det blev lite … rörigt.

Sen kopplade jag loss lill-vispen, och då gick det bättre. 🙂

För tillfället känner jag mig som om jag är ägare av värsta sportbilen. Min bil har nämligen stått parkerad, på samma ställe, vid de flesta av vinterns snöfall. Resultatet av detta är att ingen snö har fallit på just det stället, och när man skottar så får man ju inte med allt, på långa vägar. Bilen står alltså nu i en grop som det blir svårare och svårare att backa ur när man ska någonstans. Och att kliva ur är nog jämförbart med att försöka kräla ur en Ferrari. Inte för att jag någonsin försökt just det, men jag kan väl använda min fantasi. 🙂

För övrigt är väl enda likheten att min bil är röd, och Ferrarisar (!) ska väl vara röda, om de är på riktigt. 😉

Same, same but different… typ. (Inte min Passat, och inte min Ferrari … heller.)

Och btw, jag älskar mina nya vinterdäck som sattes på plats igår. Nu går det ju att köra fortare än 7,5 km/h även i rondellerna, utan att halka med bredsidan före in i en snövall, och det är bra. Faktiskt fantastiskt jättebra!

Som final på jullovet gör man sig till och hyr ett ridhus, bara för oss. En timmes kvalitetsträning skulle det bli, och jag hade till och med en plan! Åker hemifrån med pigg hund, kör bil i tio minuter och kommer fram med en hund med magknip/fis på tvären. Eftersom det brukar släppa om man håller honom i rörelse så försöker vi ändå träna lite, med mycket varierad framgång och lågt tempo. Efter 35 minuter ger jag upp, packar in honom i bilen och åker hem. Och ut kommer en pigg hund, utan magknip?! Tack för det… Nåja, huvudsaken är ju att han mår bra igen, men det känns onekligen lite snopet.

Jullovet ja… Jag var ju lite tveksam till om jag verkligen skulle lyxa till det och ta ledigt i mellandagarna, men eftersom jag hade komptid som måste tas ut, helst innan årsskiftet, och det är jättelågsäsong på jobbet så gjorde jag det, och oj vad skönt det har varit. En batteriladdare utan speciellt många måsten. Sommarsemestern är ju oftast planerad från första minuten till den sista, men så har det inte varit nu. Jag har tagit dagarna som de har kommit, utom julafton då, som ju var rätt ”spikad”. Jag har slappat, rensat en strumplåda, slöat, städat en skrubbundertrappan, vilat, tränat lite hund, åkt till gymmet, slappat, shoppat, sorterat, trimmat en terrier, och … slöat lite till. Fått en hel del gjort, men tagit det i min takt när jag känt för det. Det finns hur mycket som helst kvar som jag skulle kunna göra, men det hinner jag väl med tids nog. Mot slutet av lovet har jag till och med lyckats vända lite på dygnet – varit uppe lite längre och sovit lite längre. 🙂 Men – nu är det slut på det, för i morgon kallar verkligheten. Dock bara i tre dagar, sen är det fyra lediga dagar igen. Fredag eftermiddag ska tillbringas i rasmontern på My Dog, och innan dess blir det väl lite shopping och mingel.

Här kommer några bilder från Karlsson race i snön på nyårsafton. Eller race och race? Han bottnade ju liksom inte, så det hela påminde mer om crawl, även kallat frisim. Bilden i förra inlägget är alltså efter dagens sejour på trimbordet. En lagom sportfrissa. Ett lager päls, och de värsta lockarna, är borta. Jag vägrar att skala av mer med tanke på vintern och temperaturerna som plägar hållas utomhus. På dessa bilder kan man kanske bilda sig en uppfattning om läget före. Något yvigare, och lockigare, framför allt på bogar, rygg och manke.

När solen tittar in gäller det att placera sig rätt, och han har ju lyckats åtminstone fläckvis. Dessutom har han onekligen sett till att ligga bekvämt. 🙂

Strålande solsken ute, sparsamt med minugrader och hade det inte varit för det där förb… regnet på nyårsnatten, som gjorde världen glashal, hade det varit förhållandevis skönt ute. Men eftersom läget är som det är så har vi nu hyrt oss ett ridhus i en timme i eftermiddag. Bara jag och Prins Charming här ovanför, så nu ska vi packa och ge oss iväg. Jag återkommer med ett fylligare inlägg framåt kvällen.

Nyårsdag, och ett år fullt av möjligheter och mål, eller…? Det mest konkreta målet jag har är (som vanligt…?) uppflyttning till elitklass spår med Karlsson. Med tanke på hur det ser ut utomhus så känns väl vårsäsongen tveksam. Men så kändes det förra vintern också, och han gjorde faktiskt årets bästa tävling i april, så…? Ett förstapris i lydnadsklass III borde inte heller vara omöjligt. För mig personligen handlar det väl mest om att fortsätta med styrketräningen jag äntligen kommit igång med. Massor av andra tankar och mer diffusa mål finns naturligtvis också, men de redovisar jag inte här.

Nyårsafton tillbringade vi för första gången hemma, utan sällskap. Eftersom husse skulle ha jouren, och alltså sannolikt vara ute och jobba, kändes det inte så lockande att bjuda hem folk. Nu visade det sig ju dessutom att husse var långt ifrån kry, så det var väl lika bra det. Nu blev det hans bror som fick tillbringa nyårsafton på vägarna istället. Vi fick en halvhjärtad inbjudan i veckan, men med tanke på att Iza numera tillhör de skottberördas skara kändes det bra att vara hemma. I år var det dock så lugnt man bara kan begära. Ingen av de närmaste grannarna sköt iväg en enda raket! Lugnt och skönt med andra ord. Om man gick ut kunde man höra dova knallar på avstånd, men det var inget Iza brydde sig om.

Vädret lämnade ju en del övrigt att önska. Ett par timmar innan midnatt började det regna, och sen blev det plusgrader samtidigt som det blåste rejält.  Och sedan sjönk det under nollstrecket igen… Idag är världen glaserad i en isskorpa och det mesta av snön har lämnat träden, tillsammans med ett antal grenar, grantoppar och allmänt skräp. Dagens planerade lydnadsträning utomhus blev det naturligtvis inget av. Går ju inte att göra så mycket på is… 😦

Igår, när hon var varm i kroppen efter en rejäl promenad, fick sig Iza ett race i snön på vår åker. Det var riktigt tungsprunget och hon blev trött, men det hindrade henne inte. Snart 11 år, som sagt… 🙂

Tillägg, en stund senare
Insåg just att mitt bloggande idag firar femårsjubileum! Fem år, till vilken nytta? Tja, det är lite kul för mig och bra för minnet i alla fall. 🙂