Nyårsdag, och ett år fullt av möjligheter och mål, eller…? Det mest konkreta målet jag har är (som vanligt…?) uppflyttning till elitklass spår med Karlsson. Med tanke på hur det ser ut utomhus så känns väl vårsäsongen tveksam. Men så kändes det förra vintern också, och han gjorde faktiskt årets bästa tävling i april, så…? Ett förstapris i lydnadsklass III borde inte heller vara omöjligt. För mig personligen handlar det väl mest om att fortsätta med styrketräningen jag äntligen kommit igång med. Massor av andra tankar och mer diffusa mål finns naturligtvis också, men de redovisar jag inte här.
Nyårsafton tillbringade vi för första gången hemma, utan sällskap. Eftersom husse skulle ha jouren, och alltså sannolikt vara ute och jobba, kändes det inte så lockande att bjuda hem folk. Nu visade det sig ju dessutom att husse var långt ifrån kry, så det var väl lika bra det. Nu blev det hans bror som fick tillbringa nyårsafton på vägarna istället. Vi fick en halvhjärtad inbjudan i veckan, men med tanke på att Iza numera tillhör de skottberördas skara kändes det bra att vara hemma. I år var det dock så lugnt man bara kan begära. Ingen av de närmaste grannarna sköt iväg en enda raket! Lugnt och skönt med andra ord. Om man gick ut kunde man höra dova knallar på avstånd, men det var inget Iza brydde sig om.
Vädret lämnade ju en del övrigt att önska. Ett par timmar innan midnatt började det regna, och sen blev det plusgrader samtidigt som det blåste rejält. Och sedan sjönk det under nollstrecket igen… Idag är världen glaserad i en isskorpa och det mesta av snön har lämnat träden, tillsammans med ett antal grenar, grantoppar och allmänt skräp. Dagens planerade lydnadsträning utomhus blev det naturligtvis inget av. Går ju inte att göra så mycket på is… 😦
Igår, när hon var varm i kroppen efter en rejäl promenad, fick sig Iza ett race i snön på vår åker. Det var riktigt tungsprunget och hon blev trött, men det hindrade henne inte. Snart 11 år, som sagt… 🙂
Tillägg, en stund senare
Insåg just att mitt bloggande idag firar femårsjubileum! Fem år, till vilken nytta? Tja, det är lite kul för mig och bra för minnet i alla fall. 🙂
vallterrier.com 