Dag: 14 januari, 2011

Eller ”bonk”, eller annat valfritt serietidningsuttryck som förmedlar att auktionsklubban nu är slagen i (tangent)bordet. Auktionen är alltså över, och det har väl varit en lite spännande vecka trots allt, inte enbart för mig. 😉

And the winner is…

.

.

.

.

.

.

.

Päls Ängels matte, a.k.a. Sanna, a.k.a. Bosseolaban.

Länken kommer att skickas över så snart som möjligt, eller borde jag kanske vänta tills (av)betalningen är påbörjad? Kanske borde jag se till att vi åtminstone har fått den där Gappaytärningen och en Loka innan jag lämnar ut den? Vad tycker ni?

Framtiden är ju också rätt spännande. Hur kommer vinnaren att förvalta detta heta bildmaterial? Den som lever får se. 🙂

Att Iza är en ”hård” hund, som inte skapar sig några negativa minnesbilder, har jag ju avhandlat förr här i bloggen.Det är ju en både positiv och negativ egenskap, beroende på från vilket håll man ser det – Izas eller mitt… 😉

Att Karlsson är en betydligt mjukare variant (trots sitt efternamn; -terrier) har nog också framgått. Ur träningssynpunkt är det ju positivt för det behövs sällan några hårda tag, eller hårda ord, för att styra upp honom när det blir tokigt. Och sett ur rent självbevarelsedriftsperspektiv är det nog också bra. Nu på morgonen fick jag ytterligare ett kvitto på detta, och en direkt jämförelse.

För ett par månader sedan lyckades jag klämma Izas svans ganska rejält i en dörr. Inte så att det blev några skador, men det gjorde nog rätt ont och hon skrek till ganska rejält. 45 sekunder senare stod hon med svansen i exakt samma position, redo att bli klämd på nytt liksom, om matte var sugen.

Idag på morgonen lyckades jag klämma Karlssons svans, pyttelite, i en dörr. Inte värre än att han bara pep till och flyttade på sig. Men nästa gång samma situation uppstod kollade han noga var han hade både svansen och dörren. Klok hund! Och lättare att leva med.

…och båda har svansarna i behåll, hela och fina, även om det inte framgår av bilden. 😉

Morgonen hittills mest spännande inslag  är; besök på bilprovningen, med vidhängande bil, naturligtvis. När det tog dubbelt så lång tid att hacka sönder min bil, som bilen jämte (en inte helt ny Volvo), började jag bli rätt nervös. När jag fick lite bättre utsikt visade det sig dock att det var 100% fler gubbar som hackade på Volvon!

Min pärla, som fyller elva i år (precis som Iza) gick igenom med blankt protokoll. Duktig bil!

Nu är bara frågan vad jag ska göra med alla pengar jag sparat på att slippa reparera bilen? Och hur mycket har jag egentligen sparat? 😉 Idéer någon?