En terrier är en terrier är en terrier…

Igår kväll stod det träningstävling på programmet och jag kan inte vara annat än nöjd med resultatet. 🙂

Söndagens jagkanintekrypaochharaldrigkunnat-syndrom var som bortblåst och det fina krypet var tillbaka redan på uppvärmning. Men har man en terrier är det väl sådant man får vänja sig vid antar jag?

Jag lyckades för övrigt hitta en bra nivå på uppvärmningen och testade även en ny taktik när vi gick in på plan. Träningstävlingen gick av stapeln på övre plan som han inte satt sin tass på under hela vintern så i princip var den att betrakta som en ny plan. Istället för att koppla honom vid ingången på plan lämnade jag kopplet nere vid ryggsäcken och gick in med lös hund. Då skärpte han till sig mycket mer och vi hade inga problem med kontakten i starten, eller åtminstone mycket små problem. Det är nog melodin alltså – lös hund!

Själva tävlingsprogrammet är jag också mycket nöjd med även om det blev en del (förväntade) dippar.

Fria följet gav en 8:a och det var nog snällt. Han gick bra utom ett rejält tapp någonstans på mitten där han vindade in  något luktagott från kanten och jag fick ta till ett dk.

Inkallning med ställande blev en 5:a, och det var också snällt.Där har vi mycket att jobba på!

Framåtsändandet blev lite överraskande en 0:a. Han fick för sig att han skulle gå fram och hälsa på Tytti som stod i gruppen och det krävdes ett antal dk:n för att få honom på rätt spår. Mycket att jobba på där också med andra ord. De gånger vi kört med grupp har han ju aldrig tidigare visat någon tendens att gå fram till någon och jag hoppas och tror att han förstod budskapet igår – att det inte är tillåtet.

Krypet gav en 10:a och en nästan tårögd domare. 🙂

Skallet fick vi en 6:a på, men OM han hade hållit inne med det lilla gläfset som passerade ut över hans läppar 0,5 sekunder innan momentet var slut så hade det blivit en 10:a det också enligt domaren. Mer att träna på där också!

Tungapport och hopp gav 9 poäng vardera och avdraget var i båda fallen för ett litet startgnäll. Inget skall alltså, utan just ett gnäll. De kommer ibland och ibland inte så på tävling är det nog bara att hålla tummarna för att det INTE kommer.. Hur jag ska få bort det när det är så inkonsekvent har jag ingen aning om?

På det stora hela är jag jättenöjd med min lilla terrier och, framför allt, med mig själv. 😉 Jag lyckades lägga honom på rätt nivå, jag lyckades hålla ihop honom ganska bra mellan momenten OCH, viktigast av allt, jag kom ihåg att megabelöna så fort vi var klara vilket jag har en tendens att glömma. Jag tror att det, summa summarum, gav K en mycket positiv känsla inför tävlingssituationen.

Men det som värmde nästan mest igår var den gamla garvade domaren S som följt mig genom åren med båda schäfrarna och vet hur mycket jag har kämpat med dem båda, om än av helt olika anledningar. Han var så uppriktigt glad för min skull och att jag äntligen fått en hund som funkar.

På lördag är det lydnadslydnadskurs på klubben för inhyrd instruktör och då hoppas jag få hjälp med inkallningen med ställande. Det momentet finns ju faktiskt både i lydnaden och brukset. F ö är det väl rutan som står på programmet för vår del, men vi får se vad vi hinner med.

080829b

9 reaktioner på ”En terrier är en terrier är en terrier…

  1. Betyget på fria följet var inte för snällt. Det såg jättefint ut förutom hans lilla hjärnsläpp. S var imponerad och så även jag. Som jag sa igår så har det hänt massor med er det senaste halvåret jag inte sett er träna eller tävla.Bra jobbat!

    //Tytti

    • Jo men det var just det; hade det varit ”på riktigt” så hade inte domaren kunnat bortse från det utan betyget hade rasat. Men jag är som sagt nöjd ändå. 🙂

  2. Go Terrier GO!! Jag och Royan ska tävla den 19 april på Knivsta. Har inte kört igenom hela klass 2 ännu pga snö och slask men hoppas att det funkar ändå… Kan ju inte bli värre än att jag bryter 😉

  3. Jag bara myser när jag läser om era framgångar!!! Jag fullständigt älskar ”uddaraser” som tar sig fram genom klasserna och nån gång i framtiden ska jag ha en brukspudel av liten modell. Sen, inte nu, sen nån gång… 😉 Just nu är det helt klart utmaning nog med de jyckar av ”icke-uddaras” jag har! För om jag inte får min aussie att sätta sig i sunkigt gräs eller ligga plats, hur tusan ska jag få en pimpinett pudel till det? 😉

    • Pudlar kan! *veta* Från allra första början var det meningen att Karlsson skulle ha varit en mellanpudel. Har en kompis som föder upp brukspudlar, men så insåg jag att … pälsen?!

      På vår appellklasstävling i söndags var det en storpudel som kom 3:a på 286 poäng. Första tävlingen och mattens första hund! Starkt jobbat. Så – pudlar kan! Och aussiesar också. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s