Så var vi hemma igen efter årets borderterrier-spektakel. Det har varit en trevlig helg med bra väder. Inte en regndroppe har fallit på oss (jo, förresten, ungefär tre stycken i fredags natt) och solen har strålat både lördag och söndag.
Eftersom västsverige förmodligen kommer att stanna om husse tar ledigt en dag (åtminstone verkar han tro det) så kom vi inte iväg förrän vid 13-tiden i fredags. Resan upp var seg. ”Bara” 31 mil men det kändes dubbelt så långt. Vi hade fattat det kloka beslutet att INTE ta med förtältet så vi var installerade hyfsat snabbt när vi väl kom fram. Kvällen tillbringades med grillande, nån öl och lite vin med bl a Karlssons uppfödare och diverse andra trevliga människor. Mycket bt-snack blev det.
Så var det då utställningsdags på lördagen och tja… Ända tills för en stund sedan trodde jag att vi fått en 2:a eftersom vi åkte ut i första ”gallringen” bland de 23 unghundarna. Jag hade liksom missat högerspalten på kritik-lappen. Men nu har jag upptäckt att vi faktiskt fick en 1:a även om vi inte bedömdes vara bland de sju som förtjänade en plats i ”semi-finalen” som de så vackert kallade det. Är dock lite besviken på den mycket kortfattade kritiken. Hade sett fram emot lite mer när man äntligen fick tillgång till en rasspecialist. Men tydligen är de engelska domarna generellt väldigt kortfattade fick jag mig berättat. Detta var vad som stod:
Racy upstanding dog. Nice narrow body. A little short in ribb. Good topline. Nice rear angulation. Domare: Tracy James.
Log för mig själv åt den första meningen, ”upstanding”… Med tanke på Växjö-utställningen i höstas när han höll på att ramla omkull både på bordet och i ringen så känns det ju bra att han nu bestämt sig för att stå upp. 😉 Nej men allvarligt talat så tyckte jag han skötte sig jättefint både på bordet och i ringen och kritiken var ju inte på något sätt dålig, bara lite kortfattad. Själv gjorde jag inte heller några ”tavlor” även om han säkert presterat bättre med en duktigare handler, men so what?
Karlssons halvsyster lyckades tyvärr inte försvara sin Årets Border-titel från i fjol men hans farfar blev 2:a bästa hane och var alltså en hårsmån från slutfinalen.
Trots allt är det en viss känsla att se 250 borderterrier på en och samma gräsmatta!
Iza fick följa med och titta på finalen i går eftermiddag medan Karlsson vilade ut med husse i husvagnen. Hon var också djupt fascinerad av alla Karlssonar som kutade runt. Och vid det laget var det säkert inte mer än 100 kvar… Hon skötte sig förövrigt jättefint och låg helt cool jämte mig och bara tittade. Hon kanske befann sig i chocktillstånd?
På kvällen var det gemensam middag och sedan ytterligare lite borderterrier-prat utanför husvagnarna.
Min pappa och hans fru har också varit på plats. Tyvärr har vi inte hunnit umgås så mycket men det var nog samtliga förberedda på. Idag tog vi oss dock tid att åka ut i skogen med Karlsson en sväng och bl a köra ett uppletande och budföring. Eftersom de har vissa funderingar på borderterrier som nästa hund tyckte jag att dom behövde se Karlssons ”real me” och inte bara en koppelhund på en campingplats som är det dom hittills sett. Jag tror inte dom blev avskräckta. 😉
Några kort har jag inte tagit i helgen. Kameran var med men lyckades aldrig krypa ur fodralet. Vi får väl se om någon annan snäll själ (pappa eller A?) har något som lämpar sig för publicering. De har dock knappt hunnit hem ännu så jag lär inte få något idag.
Under helgen har jag även träffat en offentlig och en hemlig bloggläsare. Den offentliga var Anette som har en halvbror till K och som brukar kommentera lite då och då. Det var trevligt om än hastigt. Den andra var en annan valpköpare från Karlsson uppfödare som tydligen brukar ”tjuvläsa” ibland, som hon själv uttryckte det. 🙂
Nu ska jag kika på Hundkoll på SVT. ”Valpexpert Birgitta” från kennel Gibas, som är med och säger några kloka ord i varje avsnitt, är ju uppfödare till Karlssons mamma och pappa. Hon och hennes man (som tydligen också läser här då och då?) var självklart också på plats i helgen.
vallterrier.com 
Snålt av domaren, även om man kan förstå att det är rätt jobbigt med hela 250 hundar att beskriva i ord… Synd att ni inte passerade ”gallringen” — med vilket du menar att ni inte fick hederspris och skulle göra upp om bästa unghund i konkurrensen?!
Det låter som om ni haft en skön, rolig och trevlig helg. Och visst har du väl ändå världens bästa Karlsson i alla fall? Och att få ”ETTAN” när det är så många andra med är väl ändå jättekul – eller hur?
Jag skulle i vilket fall som helst vara glad för en ”etta” på min hund. Hur det än är så ser schäfern jag har inte ut som de som springer runt runt på en gräsplan i sträckt koppel. Det är jag iofs väldigt glad över också.
Skön helg har ni iaf haft. Undrans vad Iza trodde?? Ser henne framför mig *hundramiljoner Karlssons* med en djup rynka mellan sina schäferögon.
Tangenthäxan; Nu var det ju inte EN domare som skulle beskriva alla 250… Denna domaren hade väl ca 100 hundar och var klar ca 2 timmar före tikdomaren som hade lika många. Och ja; jag menar att vi inte fick hp och därmed inte fick delta i konkurrensen.
Vovva; hade det varit schäfern hade jag varit överlycklig för en tvåa (om den var officiell) så det är lite olika referensramar beroende på hund i snöret.
Ingrid; jag tror inte Izas rynka har slätat ut sig helt ännu… 🙂
Vågar inte tjuvläsa så jag skriver några rader :P. Det låter som ni haft en härlig helg bland alla små träskatroll… Kram
Tack för grattiset! Du kan ju kanske ana vilken känsla det var, med tanke på allt strul vi haft. 😉
Och du, Karlsson är i alla fall det finaste träsktrollet, så det så! 😀
Ha det gott – kram.
härlig helg! kan inte föreställa mig synen av en miljard..hmm 250 träsktroll!!
hur gick det med onda knät då?
Du kan iaf stoltsera med att du har en äkta bruks-border! Smäller högre än nån utställning tycker jag! 🙂
Hi,hi..log brett när jag läste om Iza som fick bevittna alla dessa Karlssons..överallt… Kan nog tänka mej att hon blev smått chockad över att få veta att det finns så många små Karlssons…;)
Hoppas att NÅN är snäll och mailar dej några kort från helgen, jag vill se dessa triljoners barktroll samlade!
Klart Karlsson är det vackraste träsktrollet. Han är även den vackraste borderterriern, åtminstone i mattes ögon, oavsett vad alla dumm.. nej, förlåt domare säger och skriver. 😀
Bacillen; jodå, knät blev bättre precis som det brukar. Kände fortfarande av det under uppresan men på kvällen var det helt borta. Men det är ju inte utan att man undrar vad det är för fel?
Jessica; det verkar tyvärr bli dåligt med bilder, och framför allt, väldigt dåligt med gruppfoton på alla de 250… 😀
Det var trevligt att träffas men jag håller med om att det var lite hastigt, mycket folk och väldigt många border men det blir väl fler tillfällen att mötas hoppas jag.