Perfekt och imperfekt, eller nå’t…

Då är man hemma igen efter en skön helg på västkusten. Uppenbarligen har vi varit snälla sista tiden eftersom solen lyst på oss hela helgen.

Efter ett relevant antal svordomar och om-blickar-kunde-döda-ögonkast stod även förtältet på plats. Det var första gången i år och det är fascinerande vad mycket man kan glömma under en vinter?! Eftersom det stundtals blåst ganska kraftigt (och kallt) var det dock guld att ha tältet uppe.

Lugnt och skönt har vi haft det. Umgåtts en del med goda vänner, ätit gott och druckit gott, tagit långa sköna hundpromenader i solskenet och liksom bara … varit. Det finns inte så många ”måsten” i husvagnen och dom som finns är ganska lätthanterliga.

Angående rubriken så syftar den på Iza. Hon är ju en motsägelsefull dam vilket förmodligen framgått förut. För det första så tvångssover vi till klockan 08.00, minst. Det ska vara tyst på campingen till kl 08.00 och följdaktligen kan vi inte gå upp tidigare. För när vi går upp går larmet, dvs Iza, igång. Hon låter! Högt! Hon skäller inte direkt men hon hörs. Fylld av förväntan inför en ny dag kanske?! Nåväl, det gäller att snabbt få på sig kläderna och ta sig ut. Jag och Iza först och husse och Karlsson en minut efter. Det är så pinsamt när ”jag-ska-döda-lillebror”-fasen utspelar sig inne på campingen. 😛 Det ser ju tio gånger värre ut än vad det är, men det är det ju bara vi som vet… När hon hunnit iväg en bit blir inte denna fas lika uppseendeväckande heller, så det är den taktik vi kör.

Från att ha varit detta snudd på okontaktbara vilddjur så förvandlas hon, mellan promenaderna, till en ängel när hon ligger bunden utanför husvagnen. Då ligger hon som en drottning och tittar värdigt på allt som passerar förbi. Hundar, ungar, cyklister, människor, ja det är inte mycket som kan rubba hennes lugn då. Möjligen katter, och det fanns det några på campingen men som tur var fick hon bara syn på en utav dem. Med lite taktisk parkering av bilen och med vindar från ”rätt” håll så glömde hon den dock ganska snart.

Karlsson sköter sig också exemplariskt utanför vagnen men där är kontrasten liksom inte lika påfallande…

Självklart passade vi också på att knalla en del på stränderna. Fr o m idag (1/5) är det hundförbud på alla stränder utom en så det gällde att passa på. Igår var det alldeles folktomt på den längsta stranden så då passade vi på att släppa lillebror så att han fick utlopp för lite spring i benen. 🙂

Här kommer några bilder:

070501a.jpg

Maja grånos poserar i solskenet!
070501b.jpg

Karlsson avskyr numera att posera men den här blev åtminstone ganska OK. Actionbilder är mer hans stil, se nedan.
070501c.jpg

Vilken gigantisk vattenpöl?! Att den innehöll saltvatten brydde sig inte träsktrollet om…
070501d.jpg

Jag kan springa fort…

070501e.jpg

…fortare…

070501f.jpg

…fortast!