A, B…?

Tyvärr FÅR jag inte berätta vad det handlar om. Men jag kan säga så mycket som att det handlar om jobbet och för tillfället ligger tårarna väldigt nära ögonen. Huruvida den känslan är motiverad kommer det förmodligen ta lång tid innan jag vet med säkerhet. Dock ska ni inte behöva vänta ett år på B, men ett tag till blir det nog… *suck*

Men ändå, tack för hållna tummar, det uppskattas!

Träning med dramatik

Tack och lov blev vi inte personligen inblandade även om jag var nästan lika skakis som Tytti innan det var över. Jag och Iza var på övre plan och tränade och i andra änden på samma plan var T & M. Iza brydde sig förvånansvärt lite så jag körde med henne lös och höll på med inkallning med ställande. Då kommer Tytti upp på plan och lägger Tarrak bredvid sig. Ungefär samtidigt bestämmer jag mig för att jag och Iza var klara med det momentet. Jag la henne ner och tog av mig västen för att pilla ner musmattan i ryggfickan. DÅ bryter cirkusen lös! M har av någon anledning ett horn i sidan till Tarrak och NU skulle han dö! M far på Tarrak som självklart rusar iväg och springer för livet. De försvinner ner på nedre plan där det var betydligt mer folk och hundar, med husse resp. matte springandes efter. Som genom ett under fick jag tag på Iza i halsbandet innan hon egentligen förstod vad som hände. Detta var annars en sådan situation där hon mycket väl kunnat hänga på bara för att kolla läget (nyfiken i en strut)! Fick på henne kopplet och stod kvar och väntade. Fullt beredd på att de skulle komma farande upp på plan igen. Detta hände dock inte utan de fick stopp på hundarna. Tarrak hade fått ett litet sår vid ögat men det verkade inte vara någon större fara. Jag, Iza, Tytti och Tarrak tog sedan en liten promenad för att om möjligt försöka undvika rasrelaterade sviter hos Tarrak. Han och Iza kom dock bra överens och han verkade inte ha lidit någon större mental skada, åtminstone inte när det var en tjej under schäferpälsen.

Vad det gäller vår träning så tror jag att jag kanske hittat en väg. Jag la musmattan på inkallningssträckan MED godis på. Detta är säkert helt emot alla vedertagna träningsprinciper men nu är jag desperat. Och som jag tidigare konstaterat, Iza är inte som alla andra hundar. De mest bisarra, långsökta knep kan ibland vara väldigt effektiva på henne. Det funkade faktiskt, även när det inte låg godis på musmattan. Kanske, kanske har jag lyckats bryta mönstret? För övrigt var hon riktigt lyhörd och trevlig att träna med igår, trots att vi hade sällskap på plan.

Karlsson fick sig ett litet pass med bland annat framförgående. Dessutom körde vi både lf och ff med kommendering. Detta tyckte han var konstigt och blev lite splittrad så detta får vi träna mycket mer på för att undvika hysteriska pussattacker på domarna på kommande tävlingar. 😀

För övrigt kan jag behöva några hållna tummar under dagen. Varför kan jag tyvärr inte berätta, än…