Facit av en regnig dag

Det har hällregnat i stort sett oavbrutet ända sedan jag klev upp i morse, och förmodligen ett bra tag innan dess att döma av vattenpölarna. Det höll nästan upp när det var dags för eftermiddagens hundpromenad, men bara nästan.

Det har dock haft den positiva effekten att jag nu har:

  • Bytt gardiner i köket
  • Omplacerat (OBS inte omplanterat, vilket iofs också skulle behövas) ett antal krukväxter
  • Vattnat krukväxterna. Detta sker så sällan att det förtjänas att tas med på listan. 😉 (Survival of the fittest, ni vet, eller det naturliga urvalet.)
  • Städat ett förråd, eller åtminstone delar av det.
  • Städat pannrummet/tvättstugan
  • Rensat en garderob vilket resulterade i TVÅ fulla sopsäckar, och då pratar vi standardgarderob, 60×60 cm! Tänk er vad mycket plats det blev ”över”.
  • Dammsugit, torkat golv och plockat/städat i största allmänhet
  • Rensat pappers- och tidningshögar
  • Tränat apportering med träsktrollet
  • Kört X antal maskiner tvätt

Känner mig ganska nöjd nu och ska med gott samvete vräka mig i soffan en stund. I morgon är det arbetsdag igen. 😦

Favorit i repris

När det regnar ute och matte röjer inomhus kan det dyka upp både det ena och det andra. En del uppenbarligen väldigt populärt, och det var länge sedan sist. 😉

070517a.jpg

Kameran (och blixten) har uppenbara problem att hänga med.
070517b.jpg

Kamplust lider han inte brist på direkt, ju tyngre och bökigare, desto bättre.
070517d.jpg

 Det var ett misstag att dammsuga INNAN jag släppte lös dessa två…

070517c.jpg

 Snacka om att det lyser i ögonen…

Glest…

…med högre-tävlingar var det i höst. Många av klubbarna inom rimligt avstånd har tydligen valt att flytta sina spårtävlingar till våren försommaren istället. *suck* Även om några av dem hade fungerat tidsmässigt att anmäla till så är vi inte ”mogna”. Sist vi körde var ju målet att bli godkända men nu vill jag känna att vi har en rimlig chans att bli uppflyttade… Nåja, några tävlingar fanns det i september så jag får väl satsa på att anmäla till dom.

Appellklasstävlingar i närområdet kryllar det däremot av i oktober-november så det är väl målet jag får ha med Karlsson. 🙂

Det är de små, små detaljerna…

…som gör ‘et!

Igår kväll vid träningen insåg jag varför Karlsson ofta sätter sig för långt fram i halterna. Jag har ju tidigare konstaterat att han är oerhört fotfixerad. Vänsterfotfixerad närmare bestämt. Men att det kunde ha betydelse i halterna har av någon underlig anledning inte slagit mig. Nu gäller det att jag stannar ”först” med vänster fot och sedan låter min högra fot ”gå ikapp”, in i halten. Då har han någon tiondels sekund mer på sig att bromsa. Det kändes som om det blev avsevärt mycket bättre, nu gäller det bara att matte håller koll på motoriken. Inte det lättaste när man är van vid Iza som ger högaktningsfullt f*n i mina fötter och siktar lite högre upp på min kropp… 🙂 Resten av passet med Karlsson gick också bra. ”Kvinnor kan” skallade ju ropen för ett antal år sedan. ”Barktroll kan … också” skulle jag vilja säga. 😀

Träningen började dock med Iza i vanlig ordning (ålderns rätt, ni vet). Även igår lyckades vi få en plan för oss själva en stund och fortsatte självklart med inkallningsträningen. Det känns som om poletten börjar glida ner, sakta men säkert. Att hon börjar förstå att det faktiskt är BRA att stanna?! Hon skötte sig fint resten av passet också. Fick lite hjälp (av M = domare) för att bedöma hur många poäng skallet skulle kunna resultera i. Vid första försöket var det 6-7 poäng, vid andra försöket kanske t o m 8?! För då var åtminstone rumpan i backen även om frambenen lättade från marken. Diskuterade också vilket som var det minst dåliga alternativet (poängmässigt) vid tungapporten. Hon har ju lite problem att vända runt med 4 kg järn mellan tänderna och sätter sig därför ganska rejält snett om hon inte får ett extra fotkommando. Vi kom fram till att det minst dåliga alternativet var ett fot-kommando (alltså dubbelkommando) innan hon börjar vända in.

Det känns jätteskönt att jag äntligen fått tillbaks motivationen att träna med Iza också. Under hösten, vintern och våren har jag mest gjort det av plikt, för att döva mitt dåliga samvete liksom. Det har inte känts som om vi gjort några framsteg men nu är det faktiskt ROLIGT igen! Detta märker hon självklart och så blir det en uppåtgående spiral. Hoppas bara att det håller i sig till höstens tävlingar…

Idag skulle vi varit ute i skogen och tränat spår med Tytti och Tarrak. Dock bjuder SMHI idag på hällregn (heldagsvarianten) och ca 5° så det kändes inte jättelockande. Vi beslutade oss för att skjuta upp det till helgen istället då ”dom” bara hotar med skurar.

Dagen kommer m a o att företrädesvis att ägnas åt inomhusaktiviteter. Städ, plock, röj osv. (samt lite apportering med K). Det behövs verkligen. Det fina vårvädret som var i april har satt sina spår så den här lediga bonusdagen får ägnas åt att komma ikapp lite. Har redan bytt köksgardiner och röjt undan en del ”högar” och nu ska jag fortsätta. Men först ska jag läsa tävlingskalendern och kolla vad som erbjuds framåt höstkanten i form av appell- och högreklass-tävlingar. 😉